Här är skogarna som släpper ut koldioxid

Två skogsbestånd som SLU mätt koldioxidflödena i har övergått från att vara kolsänka till nettoutsläppskälla. Nu ska man försöka ta reda på varför. En teori är att svampar skapat förändringarna.

Område med gran i försöksområdet i flakaliden. Foto: Sune Linder/SLU

Forskaren Achim Grelle på institutionen för ekologi vid SLU i Uppsala följer sedan många år koldioxidflödena i två skogsbestånd i Västerbotten och Gästrikland i Sverige. Det Achim och hans kollegor upptäckt är att de två skogsbestånden kring 2011 övergick från att ha varit nettoupptagare av koldioxid, till att bli nettoutsläppskällor av klimatgasen.

– Det var oroväckande och anmärkningsvärt att till synes samma sak hände samtidigt i båda skogarna trots det stora geografiska avståndet, säger Achim Grelle.

Det ena skogsbeståndet ligger i Flakaliden utanför Vindeln i Västerbotten och där började SLU 1996 att mäta koldioxidflödena i skogen. I det andra beståndet i Knottåsen nordväst om Ockelbo i Gästrikland började man mäta koldioxidflödena 2001. Båda skogsbestånden är blandskogar av gran och tall medjämförelsevis låga boniteter.

Båda skogsbestånden var i den mest produktiva åldern när förändringarna i koldioxidflöden uppmättes. Tillväxten i båda bestånden har sedan dess utvecklats normalt. En första studie har visat att medeltemperaturen bara har ökat marginellt under de senaste åren vilket inte ger någon förklaring till kolförlusten.

Achim Grelles hypotes är att samspelet mellan de olika mykorrhizasvampar som lever i symbios med träden har förändrats.

– I näringsfattiga skogar kan vissa mykorrhizasvampar, närmare bestämt spindelskivlingar, börja bryta ned organiska ämnen för att komma åt kväveföreningar. Den processen leder till ett ökat utsläpp av koldioxid. Forskarkollegor från SLU har nyligen upptäckt en ökad förekomst av spindelskivlingar i skogar cirka 50 år efter plantering, alltså precis den tidpunkt när vi iakttog förändringen, säger Achim Grelle.

Extra tillförsel av kväve kan dock snabbt stoppa detta beteende hos denna grupp av svampar. Gödslingen skulle inte förstöra svampsamhället i skogen men skulle kunna begränsa förekomsten av spindelskivlingar.

– Vi hoppas att vi hittar en lösning. Vi tror på hypotesen med svamparna men det är inte säkert att det är den förklaringen som visar sig stämma i slutändan, säger Achim Grelle.

För att ta reda på det ska forskarna bland annat studera flödena av koldioxid i båda skogarna och samtidigt mäta lufttemperatur, nederbörd, vind, solstrålning, marktemperatur och markvattenhalt. Man ska även analysera artsammansättning och enzymproduktion av markens svampar.

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 09 december 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste