KRÖNIKA: Är skogsbranschen hållbar nog att locka Generation Z?

KRÖNIKA: Är skogsbranschen tillräckligt hållbar och jämställd för att locka dagens 24-åringar, som utgör en stor och viktig konsumentgrupp i Europa och USA? Det frågar sig vår krönikör Brita Asplund.

I en hårdnande konkurrens om virkesråvaran ökar trycket på skogen, konflikterna blir fler och skogsdebatten går på högvarv.

Råvaruförsörjningen är och förblir en hjärtefråga för skogsnäringen, men även kompetensförsörjningen är en viktig fråga. Trots effektiv rationalisering av skogsbruk och industri behövs fortfarande en och annan människa i branschen. Det är därför oroväckande att den en gång stenhårda konkurrensen om platserna på jägmästarprogrammet är som bortblåst. I höst fanns inte studenter nog att fylla platserna med.

Medan många vill ha mer av skogen, verkar allt färre vilja jobba med den. Varför har det blivit så?

Jag tror två saker kan spela in: jämställdhet och hållbarhet. I snitt börjar vi studera vid 24 års ålder och dagens 24-åringar hör till det som kallas Generation Z. 2020 kommer denna generation att utgöra den största konsumentgruppen i USA och Europa, så det tål att funderas på. De råd som ges vare sig man vill anställa eller sälja verkar ofta lyda: satsa på jämställdhet, hållbarhet, transparens och spårbarhet. 

Brita Asplund. Foto: Pierre Kjellin

För ungdomarna i Generation Z har starka åsikter och är särskilt engagerade i miljö- och jämställdhetsfrågor. De är också skeptiska mot politiker och företagsledare och har dåligt tålamod med tomma ord. I yrkeslivet vill de syssla med något meningsfullt och bidra till en bättre värld. Kanske skogsbranschen helt enkelt inte lever upp till deras förväntningar och krav.

För två år sedan synliggjorde branschens eget metoo-upprop, #slutavverkat, problemen med mossig kvinnosyn, sexism och bristande jämställdhet. Förhoppningsvis har uppmärksamheten och de åtgärder som vidtagits på olika håll i lugnet efter stormen fått effekter, men det verkar gå trögt om man ska tro vad som skrivs. 

Trots policys, mål och strategier är det precis som vid tidernas begynnelse mest män som sitter på skogens maktpositioner. Kanske finns det risk att Generation Z väljer bort skogsbranschen för att jämställdhetsarbetet framstår som tomma ord.

Hållbarhetsarbetet imponerar förmodligen inte heller. I Generation Z finns de som riksdagen hade i åtanke 1999 när man antog miljömålens övergripande generationsmål. Det var målet om att till år 2020 lösa de stora miljöfrågorna och därmed lämna över en bättre värld till nästa generation. 

20 år senare är det bara ozonskiktet vi fått ordning på. Övriga 15 miljömål kommer inte nås till nästa år, vilket inkluderar skogens alldeles egna mål – Levande Skogar. Skogsbruket påverkar ytterligare några mål och att inga av de mål som kopplar till skogen kommer nås i tid har vi vetat länge.

Kanske politiker och företagsledare med fler har resonerat att det är tanken som räknas, men frågan är om ungdomarna i den svikna generationen nöjer sig med det. Frågan är också om de är särskilt intresserade av att delta i ett nyttjande av skogsresursen som fortsätter skada och utarma miljön.

Kan man inte skapa en jämställd bransch och ett verkligt hållbart skogsbruk där den ekologiska dimensionen sätter gränserna så kanske Generation Z kommer bli en svårflörtad arbets- och köpkraft för skogsbranschen framöver.

Brita Asplund
skogsägare och yrkesverksam i skogssektorn

 

Artikeln publicerades fredag den 06 december 2019

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste