KRÖNIKA: Vad är det för fel på papperskassen?

Det må vara av symbolisk betydelse, men papper är bättre än både plast och tyg när man ska välja kasse, skriver Skogsaktuellts krönikör Bo Lindevall.

Den 30:e juni köpte vi en papperskasse för 3,50 kr av den lokala handlaren. Lite skrynklig har den blivit men tjänar oss ännu väl genom att vara till hjälp för att kånka hem livsmedlen. Jag kan tänka mig att många av SA:s läsare undrar vad den här upplysningen om en papperskasse har för intresse. Mot bakgrund av all diskussion om hur vi skall bära dem de varor vi handlar för att vara klimatsmarta kan valet av kasse bli ganska komplicerat. 

Papperskasse - här i amerikanske tappning, utan handtag. Foto: Mostphotos

Vi kan ju börja med plastkassar. De görs som bekant av olja, som är en ändlig resurs. Dessutom är plast i naturen ett av vår tids stora problem. Som lök på laxen innehåller plast en massa annat kemiskt sattyg, mjukgörare och annat, som inte bör spridas i skog och mark. Tummen ned direkt för plastkassar.

Papperskassar av returfiber låter väl sympatiskt, men icke. Det går åt för mycket energi för att tillverka dem.

Om Du nu tänker dig att bära hem varorna i en tygkasse behöver du använda den 400 gånger om du vill vara miljövänlig. Det går åt en väldig massa vatten för att odla och väva bomullen i kassen.

Nu är det i och för sig på marginalen hur vi vanliga människor kan påverka utsläppen av koldioxid. 70 procent av föroreningarna kommer från hundratalet stora företag. Egentligen borde man gå på dem först innan man rycker fläskkotletten ur munnen på den lilla medborgaren. (Äta kött är ajaj ur klimatsynpunkt.) Själv har jag klimatkompenserat så att jag skippar resan till Thailand och byter den mot blodig rostbiff.

Egentligen är det en trollkonst att vända synen så att de stora företagen liksom försvinner ur debatten medan vi medborgare funderar på val av kassar och klimatvänliga matvaror. Varför inte vända debatten rätt och börja med de stora utsläpparna? Exempelvis cement- och ståltillverkarna.

Nu har SSAB i Luleå ett projekt på gång där företaget byter kol i stålframställningen mot vätgas och därmed radikalt minskar CO2 utsläppen. Säkerligen finns det fler industriprocesser där man kan göra likadant. 

Bo Lindevall, krönikör. Foto: Skogsaktuellt

Om det lyckas med vätgasprojektet kommer de direkt att märkas på nationell nivå och vi har kanske en kunskap eller en produkt i Sverige vi kan exportera och tjäna pengar på!

Men åter till kassen. Fipplandet med papperskassen eldas på av en inställning de flesta av oss har – vi vill helt enkelt göra rätt. Kassvalet stöder också en annan inställning: Det handlar om att inte bara lyssna och läsa – vi medborgare vill också göra något, omsätta det vi hör i handling. Låt vara att handlingen i det här fallet inte spelar någon noterbar roll i det stora sammanhanget. Det vill nog till att någon ledande politiker eller trendskapare ryter ifrån och säger det vi alla vet:

“Något klimatvänligare än produkter gjorda av skog finns inte.”

Läs tidigare krönikor av Bo Lindevall HÄR

 

Artikeln publicerades tisdag den 19 november 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste