Avverkningsanmälningar - från början en uppskattad tjänst

Den är uppskattad och flitigt använd av skogsbranschen. Nu vill skogsägarrörelsen förbjuda Skogsstyrelsen att publicera uppgifter ur avverkningsanmälningar. Här är del II i historien om hur offentliggörandet av avverkningsanmälningar uppstod.

Kartan visar avverkningsanmälningar samt utförd avverkning. Bilden från Skogsstyrelsens hemsida.

Patrik André, chef på Skogsstyrelsens enhet för geografisk analys, har jobbat med Skogsstyrelsens information om avverkningsanmälningar långt innan den blev omtvistad. Vi bad honom berättat den del av historien som hittills inte kommit fram i debatten:

– Tankar på att tillgängliggöra information från avverkningsanmälningar som vi får in hade vi redan i mitten på 1990-talet. Vi hade lämnat ut avverkningsanmälningar i pappersform sedan 1980-talet.

Vilka var det oftast som begärde ut avverkningsanmälningar i början?
– De som begärde ut riktigt många avverkningsanmälningar i början på 90-talet var Svenska Skogsplantor. De ville få fram uppgifter om vem som står i begrepp att plantera och var, för att kunna rikta information och erbjudanden till dessa skogsägare. Avverkningsanmälningarna skickades ut bland annat via fax.

Efter stormen Gudrun 2005 tyckte man på Skogsstyrelsen att även den skog som blåst omkull skulle anmälas till avverkning.

Läs del I i historien om avverkningsanmälningar HÄR

– Just den saken kan man säkert diskutera så här i efterhand, men det blev i alla fall en väldig röra med alla avverkningsanmälningar som kom in på kort tid. Och i den här vevan fick vi många förfrågningar från folk som ville ha tillgång till avverkningsanmälningar digitalt, för de ville kontrollera att de verkligen hade avverkningsanmält de stormfällningar som de hade avverkat.

Och då började Skogsstyrelsen jobba med en digital lösning. Efter sommaren 2007 lanserade man den digitala tjänsten för att ta del av avverkningsanmälningar. Tjänsten hette då ”Skogens källa”:

– Då fick man ladda ned informationen om de avverkningsanmälningar man ville ha, det var lite krångligare än vad det är i dag. Det här var ingen tjänst som vanligt folk använde, utan det var skogsbolagen som använde denna tjänst, och som uppskattade den mycket.

– Sedan gjorde vi om våra e-tjänster och i samband med detta, runt årsskiftet 2007-2008, så kollade vi att det fortfarande var okej att publicera avverkningsanmälningar. 

Patrik André, chef på Skogsstyrelsens enhet för geografisk analys. Foto: Skogsstyrelsen

2014 skulle Skogsstyrelsen modernisera ”Skogens Källa”. Man bad om ett utlåtande från Datainspektionen, som gav tummen upp. Nu kallades tjänsten för ”Skogsdataportalen” och kopplades ihop med Skogsstyrelsens karttjänster.

– Samtidigt hade vi tagit bort en del uppgifter om en avverkningsanmälan som vi inte längre publicerade – bland annat val av föryngringsmetod; en uppgift som var väldigt efterfrågad av plantskolorna men som vi bedömde som onödig. Så från och med 2014 var det i princip bara kartbilden på en anmäld avverkning som vi publicerade.

– Men det var inte bara stora företag i skogsbranschen som lärt sig använda vår tjänst för publicering av avverkningsanmälningar, utan även miljörörelsen hade börjat använda den.

Men i miljörörelsen tyckte man det var omständigt och dyrt att begära ut avverkningsanmälningar från Skogsstyrelsen. Eftersom de begärde så stora mängder avverkningsanmälningar var myndigheten enligt lagen tvungen att ta en avgift för att lämna ut dem. Så flera personer började på varsitt håll utveckla egna lättanvända digitala verktyg.

– De hämtade sina data från oss och hade tekniskt kunniga som byggde bra sökverktyg. De presenterade och använde data på ett nytt sätt.

Det fick Skogsstyrelsen att fundera över lämpligheten i att fortsätta publicera avverkningsanmälningar:

– Men då sade vi att om inte vi publicerar de här uppgifterna så kommer andra aktörer att göra det.

En bidragande faktor bakom debatten om Skogsstyrelsens publicering av avverkningsanmälningar var att naturvårdsintresserade under 2014 och 2015 gjorde flera större inventeringar i Småland och att man därigenom hade lyckats stoppa flera avverkningar, berättar Patrik André.

– Och då kopplade många ihop det med att de hade hittat information om avverkningen via Skogsstyrelsens publicering. Sedan spreds uppfattningen att Skogsstyrelsen publicerar uppgifter om avverkningsanmälningar för att uppvigla naturvårdare.

Läs del I i historien om avverkningsanmälningar HÄR

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 28 oktober 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste