Mellan två hötappar

KRÖNIKA En av Albert Engströms bättre humorteckningar föreställer en fanjunkare som skall förklara något för en samling bassar. Han inleder med orden; “Ni tror att det här är enkelt pojkar, men vänta tills jag har förklarat det för er!”

Orden kunde gott gälla klimatproblematiken. Många, kanske de flesta politiker, låtsas inte om att problemet sannolikt är både svårt och resurskrävande. Med ett teflon­leende föreslår de flygskatt, snabbtåg, bättre kollektivtrafik och andra åtgärder. Åtgärderna är nog bra men de är bara krafs på ytan av problemet. En rimlig tolkning av vad som fordras för att komma tillrätta med klimatrubbningarna är att åtgärderna kommer att påverka allas vår vardagstillvaro.

Nu kan man fråga sig varför en skogstidning skall ta upp klimatfrågor? Svaret är mycket enkelt: situationen kommer att sätta skogsbruket på en central plats. Det är skogarna som lapar koldioxid, det är skogarna som skall leverera allt från material till att bygga hus med mer och det är skogarna som skall tillhandahålla råvara till fossilfria bränslen. Det är ingen hejd på vilka krav det ställs på skogarna.

Hittills har våra folkvalda uttryckt sig svävande om alla nyttigheter som skall komma från skogen men ingen har, mig veterligen, ens försökt att sätta siffror på vad virket skall användas till och hur långt det räcker. Som alla skogs­brukare vet lever vi till stor del av skogsindustrin och sågverken.

Vi skall inte heller glömma att ett framgångsrikt fotarbete från naturvården (rundglasögan) har “låst in” stora arealer skogsmark i reservat för att tillgodose naturvårdens intressen. Ingen har heller med genomslag ifrågasatt det hela.

Jag tror att “rundglasögan” står som åsnan mellan två hötappar. Å ena sidan finns det kunskaper och teknik för att anpassa ett aktivt skogsbruk så att det också tillgodoser andra intressen, exempelvis naturvårdens. Här har SNF, WWF och allt vad de heter i stort sett struntat i att komma med synpunkter hur tekniken skall användas. Den kunskapen vill naturvårdsgänget inte arbeta med.

Den andra hötappen är klimathotet. För att vi skall få ett vapen att komma tillrätta med det behövs ett aktivt skogsbruk. Det borde även naturvårdarna inse, men de blundar.

Man ryser av insikten att vi som lever i ett land med hög utbildningsnivå och ledande teknik men ändå inte kan angripa problemet på att effektivt sätt, hur skall det då gå i länder med lägre nivå -säg Indien.

Så en rättelse; nättidningen jag kritiserade i en tidigare krönika heter “Samhällsnytt” och inget annat. Rättelsen är resultatet av ett påpekande från en läsare som inte gillar Greta Tunberg eller muslimer.

Återigen om vi med vår utbildnings- och kunskapsnivå inte kan diskutera problemen med anständiga ordval hur skall det då inte låta där nivåerna är lägre?

Bo Lindevall

bo.lindevall@outlook.com

 

Artikeln publicerades söndag den 30 juni 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste