En vit hatt

En gammal jägare som jag tyvärr missade innan han förlade sin verksamhet till de sälla jaktmarkerna brukade säga: “Säg som det är”. Det sa han när olika misstag på jakten skulle bortförklaras av den som ställt till det.



Samma utsaga, säg som det är, har jag ofta lust att säga till våra politiker då de sysslar med bortförklaringar, förnekanden eller, i värsta fall, rena osanningar. Exempelvis har vi klimatproblematiken. Med ett stelt leende på läpparna förklarar våra folkvalda att de är inne på rätt spår för att lösa den. 

“Ta bussen till jobbet (om du bor och jobbar i en stad) byt söndagssteken mot ett knippe morötter och satsa på elbil så skall det nog gå bra. Om så där 10–15 år kan du dessutom åka snabbtåg också. Några större olägenheter behöver väljarna inte kännas vid.”  Så låter det ofta i debatten. En variant av Mallorcasyndromet om man så vill. I det här fallet lyder syndromet såhär: I valet mellan att planeten värms upp ordentligt och att flyga till Mallis väljer vi båda.

Den som lyssnar, och tolkar, vetenskapsmännen kommer ganska snart till följande slutsats: att vrida utvecklingen rätt kommer att ta tid, kosta pengar och ställa krav på oss alla! Det är nog inte science fiction att det kommer att kräva ordentliga ingrepp i vårt vardagsliv om vi skall komma tillrätta med problemet.

Kanske en koldioxidkvot till var och en? Att exempelvis flyga till sydligare nejder på semestern kommer att tära på kvoten, likaså bilresor som inte är nödvändiga på grund av jobbet. Till detta kommer andra faktorer som orsakar klimatutsläpp. Det kommer kanske att bli upp till den enskilde medborgaren hur han eller hon vill använda sin kvot. 

Vänder vi blicken inåt fosterlandet är det inte svårt att hitta fenomen som det kommer att bli dyrt och svårt att rätta till.

Säkerligen kan Skogsaktuellts läsare hitta ett antal problemområden som kommer att kräva en ordentlig insats om de skall lösas. Insats är vanligen lika med skattepengar. Nu tycker jag inte att skatterna skall höjas, de är saftiga nog som det är. Däremot är det kanske läge för en samling kloka personer att fundera över om pengarna används på bästa sätt.

Några tycker sannolikt att det är naturliga fenomen som har till konsekvens att jordens klimat värms upp. Jag var ganska länge kritisk till uppmärksamheten kring klimatet (en kritisk attityd är en journalistisk dygd) men har anslutit mig till de forskare och andra som menar att det är ett problem orsakat av människan och att det är homo­sapiens som skall lösa det.

Jag hade en gång en chef som betonade att knepet inte är att ange vad som skall prioriteras, det är ganska enkelt att sätta ihop en önskelista. Nej, det svåra är att ange vad som skall tas bort.

Det är inte svårt att hitta en samling mystiska verksamheter som finansieras med skattekronor. Ett exempel, det har kostat pengar i miljonklassen att flytta en vargtik fram och tillbaka i fosterlandet. Oavsett vad man tycker om vargar tror jag att de kan ordna flyttbestyren själva.

Men, tillbaka till problemet med klimatet. Några tycker sannolikt att det är naturliga fenomen som har till konsekvens att jordens klimat värms upp. Jag var ganska länge kritisk till uppmärksamheten kring klimatet (en kritisk attityd är en journalistisk dygd) men har anslutit mig till de forskare och andra som menar att det är ett problem orsakat av människan och att det är homosapiens som skall lösa det.

Skulle det nu vara fel – det är väl igen skada skedd med att sluta förstöra, utrota och skita ned?

Trösterikt är att skogsbruket, av så gott som alla kloka personer, räknas in bland de goda krafterna. I de gamla västernfilmerna hade skurkarna en svart hatt och de goda en vit hatt. Den som sköter skog så att den växer har avgjort en vit.

Bo Lindevall
bo.lindevall@outlook.com

 

Artikeln publicerades onsdag den 06 mars 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste