En bättre värld

Ett yrkesliv som skribent och journalist har lärt mig att negativa nyheter är lätta att skriva om och de anses av redaktionsledningar och liknande instanser vara engagerande (och säljande ) läsning. Till detta kommer en sorts journalistisk yrkeskultur - avslöjar man ett missförhållande, en politiker eller en företagsledare är det en Gudibehaglig gärning och man får en skalp att fästa i bältet. Och visst har kritisk journalistik sitt berättigande.

 

Men något som är både svårare att skriva om, och anses ha mindre läsvärde, är positiva nyheter. Det är ganska lätt att skriva om klimatkrisen, krig, svält, flyktingar och annat elände. Men världen är inte nattsvart, även om det svarta sticker i ögonen har jorden som helhet blivit en bättre plats att leva på. Psykologiprofessorn Steven Pinker har skrivit en bok “Upplysning nu” som redogör för allt det positiva i världens utveckling.  Det mesta har gått åt rätt håll, våldet har minskat, kärnvapnen har blivit färre, vi lever längre och så vidare. På hemmaplan har den bortgångne Hans Rosling föreläst på samma tema.

Bara ett exempel från Pinkers värld - de fattiga i Europa och USA svälter inte längre ihjäl, som de alltid gjort förr - deras stora hälsomässiga problem är att de ofta är för feta. 

En av Pinkers centrala tankar är att ökat välstånd i de olika samhällena leder till motivation, kunskaper och resurser att ta itu med de problem som människorna stöter på.

Flyttar vi uppmärksamheten till vår kråkvinkel - skogsbruket – skildras det ofta som ett stort problem i samhällsdebatten. Sakläget är precis det motsatta, de svenska skogarnas skötsel är en framgångssaga.

Produktionen först: skogarna kommer att ge oss mer och mer virke. När rixtaxen började mäta på 1920-talet hade vi ett virkesförråd på 1700 miljoner m3sk. Idag har vi ett virkesförråd på ca 3000 miljoner m3sk, och mer kommer det att bli.

När det gäller miljövärdena har vår kunskap ökat radikalt och skogsbrukarna kan lösa de flesta problem som dyker upp under resans gång. Det är nog så att det största skogliga problemet att ta itu med är okunniga politiker som, påeldade av skogsbrukskritiker, hittar på det ena hindret efter det andra för ett vettigt, och lönsamt, skogsbruk.

Men allt är inte frid och fröjd i världen. Klimathotet är ett reellt hot mot livet på vår planet. Också här är politikerna ofta till besvär. Två stora problem är Trump och Bolsonaro (Brasiliens nya president), som envist vägrar att inse faran. Ett mindre, men dock ett hot, är de politiker som inte tar bladet från munnen och till sina väljare säger rakt ut: Att fixa klimatet kommer att kosta pengar och kräva mycket av medborgarna. Det handlar inte bara om att skippa fläskkotletterna och ställa in bilresan till gamla mormor, skall vi hejda klimathotet vill det till radikalare ändringar av vår livsstil än så. Ransonerade flygresor, förbud att bygga i cement, skarpa krav på bilarna och ändrade villkor för industrierna är kanske något som vi måste acceptera – kort sagt ett samhälle som styr medborgarnas vardag hårdare än vi är vana vid.

Nåja vi som jobbar med skogsbruk är redan inne på rätt spår. Att hålla skogarna växtliga ger oss en massa nyttigheter förutom att de lapar koldioxid för fullt.
 

Bo Lindevall
bo.lindevall@outlook.com

Artikeln publicerades onsdag den 06 februari 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste