Har etablerad skogsforskning hållit tillbaka utvecklingen?

Det nya året har anlänt och med det nya funderingar. I skrivande stund har jag endast två veckor kvar av min sista kurs och det blir ganska givet att jag funderar över vad jag lärt mig, och inte lärt mig, under årens gång. En av insikterna som vuxit fram ju mer avancerade kurser jag läst är att vi aldrig kommer att bli fria från vår historia, då den har format allt som vi känner till idag. Till exempel har jag fått en ökad förståelse för att i princip hela världen idag är formad av den västerländska kolonialismen. Detta framgår bland annat tydligt när man ser vilka typer av skogsskötsel som anses som normala och lönsamma, och vilka typer av skogar det forskas mest på. Vissa av våra föreläsare har varit duktiga på att belysa detta, något jag är väldigt tacksam för. I andra kurser har perspektivet uteblivit. 

 

Hanna Bernö

Ju mer litteratur och rapporter jag läser, desto mer inser jag att gång på gång står västvärldens normer i fokus. Detta kanske inte är så konstigt då det är där vi jägmästare för det mesta befinner oss, men märkligt blir det när jag funderar över de olika sätten man kan inhämta kunskap. Vem har skrivit historien? Vilka har man lyssnat på? 

När skogsindustrin började utvecklas i Sverige var den stora rädslan att virket skulle ta slut. Detta hot var sedan utgångspunkten i forskning och bruk för en lång period, och formar än idag hur en del skog brukas samt hur ett skogslandskap ska se ut om det är ett ”säkert kort”. Som jag nämnt i tidigare krönikor är ju inte virkesförsörjning vårt enda hot längre, men ändå är den central i det mesta vi lär oss som jägmästare. Mina egna spekulationer har lett mig till att tro att mycket kunskap med andra utmaningar i fokus har gått förlorad längs vägen. 

Hur binds detta ihop med en historia av kolonialism? Jo, det är inte bara Sverige där endast en typ av sanning visat vägen. Hela idén med att kolonisera andra världsdelar var att få ökade tillgångar och ”civilisera” lokalbefolkningar. När detta gjordes utgick man ofta från att de nya människorna man mötte var underutvecklade, eftersom de inte förstod den världsbild som var norm. Man skulle lära dem att tro på erövrarna, och deras vetenskap. Detta ledde till en ensidig form av kommunikation, vilket tar oss tillbaka till frågan; vilka har man lyssnat på? 

Jag tror att vi både i Sverige och internationellt varit väldigt selektiva när det kommer till vilka som har ansetts vara kunskapsbärare. Problemet är att denna approach riskerar att utestänga relevant information, vilket i vissa fall leder till att vi uppfinner hjulet gång på gång. Till exempel har ny forskning visat att vi mår bra av att vara ute i naturen. Är detta egentligen en nyhet, eller en sanning lika gammal som människan själv? Jag tror att den naturvetenskapliga metoden är vårt bästa verktyg för att förstå vår omvärld, men, jag tror också att den historiskt har utestängt mycket. Och det är det viktigt att tänka på i framtida forskning.

 

Hanna Bernö
 

Artikeln publicerades måndag den 04 februari 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste