Svenskt lövvirke eftertraktad exportvara

Den svenska lövsågverksindustrin är i dag mycket liten och ­består av ett fåtal aktörer som framförallt sågar och förädlar björk. Överskottet på lövvirke är dock stort så istället för att skicka det till massabruken kan det vara värt att titta på export­marknaden.

 

Svenskt lövträ är en sedan länge underutnyttjad resurs som ofta hamnar i massabruken i brist på inhemska aktörer som kan vidareförädla det hårda virket. Men med en blomstrande exportmarknad och en stor efterfrågan på lövträ i både Östeuropa och Asien finns det goda möjligheter för svenska skogsägare att titta på export, både för att få bra betalt och för att få ett bra utnyttjande av sitt virke. Foto: Michael Ekstrand


Att det högkvalitativa lövvirke av både björk, al, ek och bok som växer i Sverige inte tas tillvara på ett bättre sätt ses av många som ett stort ­slöseri. Bortsett från de mindre sågverken som Östra Hults elektriska såg utanför Värnamo och Vanhälls Björksåg i Smedjebacken så hör golvtillverkaren Kährs till de stora förbrukarna av svenskt lövträ.

Men medan den svenska lövträmarknaden är sval så finns en stor efterfrågan på både löv-och ädellövträ i övriga Europa och Asien ­vilket öppnar upp möjligheter för svenska skogsägare att kunna sälja sågbart löv istället för lövmassa.

Lastas i Container

– Det som förekommer av export av rundvirke av lövträ för tillfället är mindre volymer björk som går till Latvias fanér i Riga och det är bland annat Södra och Skogssällskapet som ibland skickar virke dit, säger Anders Ekstrand, lövskötsel­expert på Södra och styrelse­medlem i Ekfrämjandet till Skogsaktuellt och fortsätter:

– Det är ett av de stora bekymren att det generellt är så få köpare av björk. Vi har fått förfrågningar om rundtimmer av al och björk från Kina, men administrationen och kostnadsbilden gör det än så länge inte så attraktivt.

Han berättar att södra i dagsläget skickar omkring 4 500 kubikmeter boktimmer som lastas i container och fraktas till Kina, men det är en ganska besvärlig process.

– Stockarna har en fast längd på 5,8 meter och i en blandning av A, B och C kvalitet, det vill säga en bra rotstock, en något sämre mellanstock och en ännu sämre toppstock, så kan vi betala runt 800 kronor per kubik till skogsägaren. Men det är ganska omfattande kostnader och rätt så mycket bekymmer med lastningen av timret i en container.  Virket är så pass tungt så för att containrarna ska kunna hanteras i de automatiska hamnterminalerna där de stora containerfartygen lastas, kan de bara fyllas ungefär till hälften, berättar Anders.

Exporterar ek-kubb

Att komma in på den kinesiska marknaden är ofta svårt, i södras fall har denna kontakt skett via en av de anställda på Södras försäljningskontor i Shanghai, som tidigare jobbat på ett kinesiskt lövsågverk. Förutom bok så skickar Södra även en del ek till landet i öst.

– Södra exporterar ek-kubb av riktigt dålig C-kvalitet och klen ek som den svenska golvindustrin inte vill ha. Den fingerskarvas sedan i Kina eftersom arbetskraftskostnaderna är så låga där. Detta virke betalas ungefär som så ­kallad Junckerskubb med runt 600 kronor per kubik och det exporteras också ek och ibland bok-kubb från ­mellersta Skåne och ­söderut till Junckers golvfabrik i danska Köge, säger Anders.

Inhemsk sågning

När det gäller inhemsk sågning av bok finns det bara en liten aktör kvar i Skättilljunga sågverk utanför Kristianstad, som sysselsätter runt sju personer med att såga omkring 10 000 kubikmeter. Nästan hela produktionen går till whiskey­korkar.

– Den här lilla runda boktoppen med en inbränd logga som finns på många single malt-flaskor, i princip alla sådana till hela världen görs i Arkelstorp med bok från Skättilljunga. Men den boken de behöver kan de köpa inom en tre mils radie från sågverket, ­berättar Anders.

Har man udda trädslag finns det en inhemsk aktör man kan vända sig till.

– Elof Perssons Trävaror i Sollebrunn är ett litet sågverk som är duktiga på att såga udda löv och sälja till andra marknader. De exporterar inte rundtimmer men har däremot en marknad för lind och ibland för avenbok och sådant som ingen annan har. I höst har han faktiskt köpt upp ett större parti lindtimmer i Skåne, säger Anders.

När det gäller export av högkvalitativt ädellövträ menar han att det kan gå ut ­mindre volymer grov ek av hög kvalitet till Tyskland eller Danmark. Detta virke ­hämtas på lastbil och köps stockvis eller trädvis direkt på godsen, något som inte händer särskilt ofta.

– Det som är lite osäkert med ek är hur stora volymer som är låsta i olika reservat, men eftersom man bara avverkar 30 procent av tillväxten så även om hälften av eken är skyddad så skulle det ändå räcka till en hel golv­industri till. Och när det gäller björktimmer så avverkas nog inte mer än 30–40 procent av det som finns, så stor är skillnaden på tillgång och efterfrågan på den svenska lövträmarknaden, säger Anders.

Mycket av det lövträ som går att såga hamnar i slut­ändan ändå i massaveden.

– När Södra köper björkkubb men det är för långt till ett lövsågverk så betalar man ändå björkkubbspris på 450 kronor per kubikmeter, men virket hamnar i närmsta lövmassabruk, säger Anders och fortsätter:

– Om man exempelvis ser på Ikea som har björk som sitt huvudsakliga lövträ och deras planerade användning av björk år 2020 så är det dubbelt så stora volymer som i dag. Problemet med Ikea är att de alltid jagar det billigaste virket, vilket innebär att tillverkningen hela tiden flyttar runt i olika lågkostnadsländer med billig arbetskraft i bland annat östra Europa.

Klena dimensioner

Han tror att mycket av Ikeas björk just nu ­kommer från östra Ukraina och Ryssland där det är billigast för tillfället.

– Prisbilden för sågad björk är mycket högre i Baltikum eftersom det är brist där. Det finns mycket industri och framförallt så har Latvias fanér byggt ut så pass mycket och gör så pass mycket björkplywood att konkurrensen om råvaran är stor. Företagen i östra Europa är dessutom  väldigt duktiga på att använda även klena dimensioner som vi i Sverige betraktar som lövmassaved, säger Anders.

Han menar att det är tragiskt att så mycket vackert virke inte tas tillvara.

– Tyvärr känns det också som att kunskapen kring hur man använder lite vackrare virke med vildare ådring håller på att försvinna. Flammig björk till exempel är väldigt vacker men omöjlig att hyvla så bearbetningen kräver mycket jobb. Fram till 1960-talet gjordes så kallade flambjörksmöbler av det här virket, i dag betraktas det som ett kvalitetsfel på Ikea när vi lever i en värld där mängden kubikmeter i sekunden genom hyveln är det som är avgörande.

Uppstickande entreprenörer

Det händer dock en del spännande saker i andra europeiska länder.

– Tyska Pollmeier har börjat göra limträbalkar i bok och det pågår också försök hos Ikea med att göra massivträskivor för tropiska länder där man har problem med traditionella spånskivor. I sådana skivor har man ofta något lätt trä i mitten av exempelvis poppel. Det pågår väldigt mycket forskning, tankar och idéer men det har inte riktigt landat än och det är alltid ett bekymmer att Sverige är ett sådant högkostnadsland, säger Anders och fortsätter:

– Men det finns absolut utrymme för några uppstickande entreprenörer med bra handlingskraft och som dessutom kan omsätta och ta riktigt bra betalt för det som är särskilt vackert.

Väldigt bra marknad

En privat aktör som av många beskrivs som spindeln i nätet i den svenska lövträexporten är Bo Bergqvist som driver föret­aget Horna BB-Forest AB.

– Jag har jobbat med lövtimmer i stort sett hela min aktiva bana och den sista tiden har jag bland annat jobbat för golvtillverkaren parkett och möbel­tillverkaren Swedwood international, på så vis har jag kommit i kontakt med många utländska köpare. Genom de har jag sedan fått förfrågningar om jag kan skaffa virke i Sverige och det har jag gjort, säger Bo Bergqvist och fortsätter:

– Just nu kan man säga att det finns en väldigt bra marknad utåt. Jag har i ­princip obegränsade ­volymer som jag kan exportera, både när det gäller ek, bok och ask.

Han menar att det stora jobbet består i att hitta en bra logistik för att exportera timret då det krävs en hög precision i arbetet med att samla ihop och lasta virket för att få det att fungera.

– Exempelvis mot den kinesiska och vietnamesiska marknaden krävs det att man har ganska mycket kontroll över virket och virkes­kvalitéerna då de kontrolleras i ­respektive land. Det gäller att skapa goda relationer med köparna, säger Bo.

Enligt honom finns det en stor risk att skogsägare helt tappar intresset för lövskogsskötsel, särskilt i ädellövskog, om man bara fortsätter skicka det fina ­virket från exempelvis bok till de inhemska massa­bruken.

– Det som händer nu är att det kommer in utländska aktörer och köper bok, ek och ask vilket har skapat en attraktiv prisbild, säger Bo.

Så svenska skogsägare ska inte ge upp om lövet bara för att det inte finns inhemska köpare?

– Nej det är i princip mitt budskap. Det finns ett alternativ till massaved och dessutom till riktigt bra priser.

Är det den asiatiska marknaden som sväljer de stora volymerna?

– Ja det är det, men jag exporterar även till andra länder utöver Asien. Det bättre, mer högkvalitativa virket skickar jag till olika europeiska länder.

Är läget positivt för lövträexport?

– Jag ser ljust på det, men det jag kan säga är att det fortfarande inte uppmärksammats tillräckligt. Jag har inte marknadsfört eller gjort reklam för min verksamhet på något sätt och ändå har jag fullt upp med de stora skogsbolagen och godsen.

Björn Schubert
bjorn.s@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 23 november 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste