Intern kritik mot Herman Sundqvist om nyckelbiotoper

I ett brev till Skogsstyrelsens styrelse kritiseras generaldirektörens tolkning av hur nyckelbiotopsinventeringen ska utföras. Bakom brevet står fem naturvårdsexperter från myndigheten.

Förra veckan meddelade Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist att det i nordväst ska ställas högre krav än i resten av landet på vad som ska få kallas nyckelbiotop. Beslutet grundas i att regeringen i sitt uppdrag till Skogsstyrelsen har sagt att hänsyn ska tas till lokala och regionala förutsättningar under nyckelbiotopsinventeringen.

Beslutet mötte skarp kritik från fem av Skogsstyrelsens anställda som i ett brev adresserat till Skogsstyrelsen menar att Herman Sundqvist ”tummar” på nyckelbiotopsdefinitionen. Naturbrukarna fick i dag tillgång till brevet i sin helhet som går att läsa i sin helhet nedan. I brevet menar de fem anställda bland annat att Herman Sundqvist sätt att tillkännage sin tolkning av regeringsuppdraget utan ”att ta tillvara på kunskaper och erfarenheter av de personer som under lång tid jobbat intensivt och seriöst med att ta fram underlag och utveckla den nya inventeringen, är ett hån mot den samlade kompetensen som finns på Skogsstyrelsen.”

Brevet i sin helthet: 

Skogsstyrelsen har i över 25 år inventerat skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa områden har vi kallat nyckelbiotoper och bedömningen grundar sig på ett antal kriterier som visar att områdena sannolikt har stor betydelse för bevarandet av hotade och ovanliga arter och deras livsmiljöer.

I regeringsbeslutet från den 17 maj om landomfattande inventering av nyckelbiotoper står det:

”I den metod som Skogsstyrelsen har utvecklat för nordvästra Sverige kommer hänsyn tas till de lokal och regionala förutsättningarna.”

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist tolkar regeringsuppdraget på följande vis ”I klartext innebär detta att kraven för vad som ska klassas som nyckelbiotop kommer att vara högre i nordvästra Sverige än i resten av landet”

Det är naturligt att man anpassar inventeringsarbetet till regionala och lokala förutsättningar när det gäller exempelvis biotoptyper som förekommer eller vilka signalarter man letar efter. I den utvecklade metoden för nordvästra Sverige, som uppdraget syftar på, har vi strävat efter att underlätta bedömningarna av de vanligaste biotoptyperna utifrån de regionala förutsättningarna.

Men en nivåändring, som bygger på andra faktorer än nutida naturvärden på beståndsnivå, innebär ett klart avsteg från begreppets innebörd. Resultatet blir en gradering av nyckelbiotoperna där endast en del av de områden som har mycket höga naturvärden (nyckelbiotoper) kommer att kartläggas. Det står till och med i regeringsuppdraget att ”förekomsten av nyckelbiotoper i skogen varierar i olika delar av landet och vissa områden har högre förekomst av nyckelbiotoper än andra”. Vi ser det som en närmast omöjlig uppgift för inventeringspersonal att i varje enskilt fall göra objektiva bedömningar mot bakgrund av till exempel skyddad areal i omgivningarna. Risken blir också att inventeringen genom detta kan bidra till en fragmentering av värdekärnor i nordvästra Sverige.

Generaldirektörens tummande på nyckelbiotopsdefinitionen gör, förutom att begreppet tappar sin innebörd, att tilltron skadas till Skogsstyrelsens objektivitet i inventeringsverksamheten. Som statstjänstemän ska vi agera utifrån den statliga värdegrunden, där objektivitet och likabehandling är nyckelord. Att tillämpa olika bedömningar i olika delar av landet riskerar att motverka detta.

Generaldirektörens sätt att tillkännage sin tolkning av regeringsuppdraget utan föregående förankring och sakunderlag påminner starkt om hur ”pausbeslutet” offentliggjordes. Att inte ta tillvara på kunskaper och erfarenheter av de personer som under lång tid jobbat intensivt och seriöst med att ta fram underlag och utveckla den nya inventeringen, är ett hån mot den samlade kompetensen som finns på Skogsstyrelsen.

Vi vill med denna skrivelse uppmärksamma styrelsen att nyckelbiotopsbegreppet riskerar att urholkas. Vi vill att förutsättningar ges så att Skogsstyrelsens inventeringar av nyckelbiotoper kan bedrivas objektivt och oberoende från olika intressen och att inventeringen sker i enlighet med gällande definition. Det finns flera sätt att tolka regeringsuppdraget än de som gjordes av generaldirektören.

Jan Bengtsson, naturvårdsspecialist

Erik Kretz, naturvårdsspecialist

Johan Nitare, naturvårdsspecialist

Alice Högström, inventeringsledare

Sture Wijk, inventeringsledare