DEBATT: Klimat borde vara önskeämnet
Häromveckan gick en sensationell nyhet genom medierna. De extrema väderhändelserna i världen sades sedan år 2000 ha ökat med 46 procent. Sensationen, ifall den refererade studien i The Lancet beskriver verkligheten, är i så fall att IPCC:s alla rapporter har fel.
Som bekant ger sig FN:s klimatpanel IPCC ut för att sammanfatta all relevant klimatforskning i världen, tusentals vetenskapliga studier av de ledande forskarna.
I alla sina rapporter har IPCC varit tydlig med att någon ökning av extremvädret inte skett under den pågående uppvärmningen och att det inte heller finns någon vetenskaplig grund för att detta ska ske framöver, utom möjligen mot slutet av detta århundrade då de värsta ovädren eventuellt kan vara något kraftfullare.
Vad jag såg svalde alla medier extremnyheten utan att fråga hur sannolik den var. Ingen bad om kommentarer av IPCC eller forskare som kommit till andra slutsatser.
Kritisk journalistik bedrivs i dag selektivt i Sverige. Man talar stort om vikten av att avslöja fake news, men ambitionen verkar inte gälla de egna uppfattningarna. Man hyllar mångfald (jag gör det också), men trots det placerar man Johan Rockström i TV-soffan 335 gånger i rad som sanningssägare i ett ämne han inte har utbildning i.
Sista gången public service-media i Sverige lät en ”skeptiker” delta i en direktsänd klimatdebatt lär ha varit i Agenda 2010, då Maggie Thauersköld Crusell gjorde mos av Svante Axelsson.
I Dagens Media gav Anders Nord, ordförande i Miljöjournalisternas förening, en tid senare en programförklaring: ”klimatförnekare” ska hållas kort. Tidigare hade svenska medier av objektivitetsskäl släppt fram kritiker i klimatfrågan, men härefter var det slut med det.
Med detta kränkte Anders Nord flera gånger om de publicitetsregler som Journalistförbundet anger, till exempel att media ska ge allsidig nyhetsförmedling, vara kritisk mot nyhetskällorna, generös med bemötanden och eftersträva att återge alla parters ståndpunkter.
Det riktigt allvarliga är att så många av de svenska medierna ägnar sig åt att i Anders Nords anda förneka de publicitetsregler de själva hela tiden hänvisar till.
Det behövs inte många sekunders googlande för att se att vetenskapssamhället är starkt oenigt i centrala klimatfrågor. Tungt meriterade forskare hävdar att klimatets förändringar är en ödesfråga för mänskligheten, medan andra lika tungt meriterade forskare hävdar att klimatförändringarna inte påverkar människors liv mer än de gjort förr.
Klimattemat borde med andra ord vara önskeämnet för medier som söker debatt. Här finns massor av oavgjorda frågor som engagerar många människor, och enorma värden ligger i potten.
Som journalist inom energiområdet ser jag att man i media inte kan energifakta eller begriper logiken i energisystemet. Jag ser att en grupp på 20-30 aktivister och representanter för ”gröna” intressen ständigt ges prioritet, alltid som megafoner för att Sverige på grund av klimathotet måste ställa om till förnybar elproduktion.
Att Sverige sedan 1990-talet knappast haft några koldioxidutsläpp alls från sin elproduktion, och att Sverige genom sina växande skogar totalt sett kanske är en kolsänka, spelar ingen roll. Svenska folket ska uppfostras till klimatångest och klämmas åt på miljard efter miljard i skattepengar för omställningen. Alla kritiska journalister, var finns ni?
Svenolof Karlsson
Journalist och författare
