Mer vetenskaplig förankring i skogspolitiken efterfrågas

Bioekonomi i dess nuvarande utformning är inte räddningen för klimatet, men kanske för skogsindustrin, det menar Kaisa Raitio, en av de 68 finska forskare som i mars kritiserade den väg som skogspolicyn tagit in på i ett gemensamt utskick. 

Sverige lyfter ofta Finland i skogsfrågor, men den här gången fungerar Finland som ett varnande exempel, menar Kaisa Raitio. Foto: Kaisa Raitio

Omställning till bioekonomi får stark kritik av de 68 forskarna som menar att Finlands strategi att kraftigt öka avverkningsvolymerna inte kommer att leda till den önskade positiva klimateffekten. Den koldioxid som finns i kortlivade produkter återvänder snabbt till atmosfären, till exempel då biobränsle förbränns eller då papper förmultnar. Samtidigt riskerar de ökade avverkningarna att få allvarliga konsekvenser för skogens biologiska mångfald.

”Vetenskapens roll har minskat”

Kaisa Raitio menar att det skett en marginalisering av forskning kring miljökonsekvenser i den finska skogspolitiken.

– Vetenskapens roll har minskat under bioekonomiboomen från 2010 och framåt när regeringen formulerat sin politik kring bioekonomi och skogsbruk, säger hon när Skogaktuellt träffar henne.                                                                                 

Enligt hennes analys av finsk skogspolitik som nyligen publicerats i den internationella tidskriften Forest Policy and Economics, beror det på att det finska skogssektorn hamnat i en kris och att det legat i regeringens intresse att hjälpa sektorn  förnya sig.

– Det handlar om att hålla en sektor levande, men då måste man vara transparent med det, inte hävda att det är klimatarbete, när ett sådant påstående saknar vetenskapligt belägg.

Hon och de övriga forskarna menar i sitt utskick att beslutfattare bör gå tillbaka till att fatta beslut som bygger på aktuella vetenskapliga rön om skog och klimat.

– Den nuvarande strategin kommer att misslyckas utifrån ett miljöperspektiv eftersom bioekonomi–strategin inte kommer att minska nettoutsläppen som tänkt. Staten å sin sida hävdar att ökad avverkning kommer lösa klimatproblemet, säger Kaisa Raitio och fortsätter:

– Bioekonomi fungerar som ett sätt att legitimera återgången till intensivskogsbruket. Det sker både i Finland och Sverige.

Kaisa Raitio menar att de finska beslutsfattarna ägnar sig åt önsketänkande.

– Den nuvarande skogspolicyn bygger på att man kan få allt i skogen, och att det inte finns några målkonflikter. Men man kan inte resonera så med biodiversitet. Det blir en trade-off mellan biologisk mångfald och ökade avverkningar.

Lika aktuellt för Sverige

Raitio menar att det är lika aktuellt för Sverige som för Finland och hoppas på att forskarnas budskap ska få gehör.

Det finns inget land vars skogsbruk liknar Sveriges lika mycket som Finland. Kaisa säger att Finland dock är mer beroende av sitt skogsbruk. Efter andra världskriget var landet fattigt och skogsbruket kom att spela en stor roll för återuppbyggnaden av landet, och har fortsatt hålla en stark position inom landet.

 

– Andra länder ser också Sverige och Finland som ledande exempel när det kommer till hållbarhetsfrågor inom skogsbruk, därför är det extra viktigt att visa att man lyssnar på vetenskapen. Det kan gå 10–15 år innan beslutsfattare inser att de är inne på fel kurs och tiden hinner då ta slut.

 

Elin Fries
Elin Fries
Tel: 019-16 64 68
E-post: elin@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 09 maj 2017

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste