Att restaurera det förgångna

Det var en gång ett av de vackraste och mest kända arboretet i landet, men med tiden växte alléer igen, ljuskrävande träd förtvinade och Ekolsunds arboretum föll i glömska. De senaste åren har dock de nya ägarna åter trollat fram den spröda stämningen från gångna tider*. 

Ekolsunds slott och arboretum ligger beläget vid Mälaren och slottet som anlades under 1600-talet lär ha varit Gustaf III:s favoritslott. Slottsmiljön är vackert präglad av alléer och strikta linjer i barockstil, men för den skogsintresserade är det nog arboretet som har den största dragningskraften. Det är Sveriges största privatägda arboretum och i dag trängs mer än 300 olika trädslag på det 30 hektar stora området. Något som skiljer Ekolsund från övriga slottsmiljöer är den stora mängden barrträd nära slottet, vilket var fallet redan på 1600-talet. Det vanliga har annars varit att hålla lövträd nära slottet och barrträd så långt bort som möjligt. 

Arboretet under 1900-talet

Från ca 1920 fram till 1967 ägdes det av Carl Kempe och då sköttes anläggningen intensivt och byggde vidare på äldre exotplanteringar under 1800-talet. Arboretets väldiga mängd träd har länge fascinerat besökare men på den tiden var det en ganska sluten anläggning. Börje Drakenberg som var lärare i dendrologi, det vill vetenskapen om olika trädslag, vid Skogshögskolan, besökte anläggningen 1979.

– Min reaktion över arboretet, som då ägdes av Kempes döttrar, och såg alla olika sorters trädslag var ”wow”, berättar Börje Drakenberg. 

Han blev omedelbart förtjust i arboretet, som då fick en hängiven beskyddare. Under de följande 17 åren utnyttjades Ekolsund årligen för utbildning av jägmästare i dendrologi.

Men skötseln av ett arboretum kräver såväl kunskap, tid och pengar, och under delar det sena 1900-talet hade Ekolsunds ägare små möjligheter att investera i arboretumet.  Förvisso frodades skuggtåliga trädslag som bok och gran, men de mer ljuskrävande trädslagen förde en förtvinande tillvaro. Börje Drakenberg såg hur arboretumet förföll allt mer och han började på egen hand att friställa ljuskrävande arter och ta hand om skötseln allt mer, utan betalning. Han fick även hjälp av sina skogsstuderande elever med röjning som tack för SLU:s utnyttjande.

– Men man kan inte bara röja när det kommer till skötseln av ett arboretum, man måste hugga och förnya också, precis som i skogsbruket säger han. 

Nya ägare

2002 förändrades Ekolsunds öde i samma stund som det köptes av Raija Ohlin. Det drivs nu som ”modernt slottsliv” med arrangemang av bröllop, TV-inspelningar, guidningar, hälsoweekends och mycket annat. Hon frågade Börje Drakenberg om han ville fortsätta skötseln och jag fick då fria händer med arboretumet, det var väldigt kul. I dag utförs skötseln löpande främst av Nils Lidbaum, Raijas son med Börje som medhjälpare. När det gedigna arbetet med att återskapa arboretumets forna glans tog vid, ville de ändå behålla arboretets karaktär där arterna står lite huller om buller och i bestånd.

– En del arboretum kan likna frimärkssamlingar där träden står ett och ett. Men här får de kämpa om utrymme, förklarar de.

Så hur restaurerar man ett arboretum? Nils Lidbaum berättar att de försökt återskapa helhetsbilden, men att det inte alltid varit helt lätt. Det finns gott om kartor och dokument kvar från 1600- och 1700-talen men 1800-talet är ett svart hål eftersom ägarna vid konkursen eldade upp all bokföring och kartor. 2003 påbörjades omfattande gallringar av arboretet och 2006 och 2014 gjordes kraftiga avverkningar. Nyplanteringar har gjorts fortlöpande och nu börjar man skönja ett ljusare och mer strukturerat arboretum. De enorma alléerna med ca 1400 träd har restaurerats med EU-pengar och då planterades 200 nya lindar och lönnar i luckorna. En lindallé har blivit hamlad för att återskapa den forna miljön. Förutom sitt kulturella värden hyser alléerna en mängd biologisk mångfald – lunglav, almlav, lövträdsinsekter och baronmossor hela arbetet var en balansgång mellan naturvärdena och kulturvärdena. 

Ägarna ser gärna intresserade besökare i arboretet och man erbjuder guidade turer i arboretumet och berättar om dess historia, något som lockat till sig skogsintresserade grupper.

Udda produktionsskog

Det växer så det knackar i arboretet och skogen nyttjas i dag som en ”udda produktionsskog” som Börje Drakenberg uttrycker det. Den mest snabbvuxna arten är kustgranen, Abies grandis där 70-åriga träd kan vara omkring 47 meter och hålla 14 m3sk. Precis som övrig skog behöver arboretet störningar för att gynna de ljuskrävande träden och en hel del luckgallringar utförs. Sedan 2003 har Ekolsunds arboretum fått in nära en halv miljon i netto efter gallringar och avverkningar. Allt som blir avverkat i arboretumet används. En del blir uppsågat med hjälp av slottets bandsåg. Bland annat har broar byggts av lärkvirke från arboretet. Barrvirket går framförallt till industrin, där det blir allt från plywood, golv till bastupanel.

* “ Ur hundraåriga sömn, ur boss och damm

de gamla slottsgemaken väckts omsider,

en varsam hand har åter trollat fram

den spröda stämningen från gångna tider”

Prins Wilhelm om Ekolsunds restaurering (Söderberg, 1967)