DEBATT: Utred artskyddsförordningen nu!

Enligt skogsvårdslagen ska produktionsmål och miljömål väga lika tungt avseende skogen. I praktiken hänger de också intimt samman, eftersom privat ägande av skog är grundfundamentet för att säkerställa långsiktigt ansvarstagande genom aktiv skogsförvaltning och lönsamt skogsbruk, vilket samtidigt är förutsättningen för värnandet av olika miljövärden.

Tyvärr ser vi nu hur balansen mellan de två målen förskjuts och produktionen kommer i kläm. Många skogsägare uppfattar, med rätta, att äganderätten av skogen håller på att urholkas – ofta genom små steg och åtgärder som var för sig inte alltid uppfattas som särskilt dramatiska, men som sammantaget innebär kraftiga inskränkningar. Äganderätten befinner sig på ett sluttande plan som nu lutar allt kraftigare.

 

Det finns flera exempel. Nyckelbiotoperna, som i praktiken kommit att innebära ett avverkningsförbud utan att vara ett formellt skydd, är ett sådant. Det är glädjande att Skogsstyrelsen nu har pausat arbetet med inventering och avgränsning av nya nyckelbiotoper i delar av landet, men problemet kvarstår för många små skogsägare som redan har fått områden utpekade.

 

Ett annat exempel gäller talerätten, där regeringen i budgetpropositionen anger att man vill ”stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bl.a. genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning”. Det är svårt att tolka denna formulering på annat sätt än att regeringen ser en motsättning mellan skogsbruk och andra intressen (såsom friluftslivet) och önskar att ytterligare inskränka äganderätten exempelvis genom ökade möjligheter att invända mot avverkningar.

 

Det mest uppmärksammade problemet gäller artskyddsförordningen. Under de senaste åren har frågan om brister i artskyddsförordningen aktualiserats vid flera tillfällen. I ett antal uppmärksammade fall har skogsbrukare förbjudits att genomföra planerade skogsavverkningar. De ansvariga myndigheterna har hänvisat till att arter som genom artskyddsförordningen är skyddade finns närvarande i markerna och att avverkning därför inte kan tillåtas. I fallet med bombmurklan har domstolen glädjande nog skickat tillbaka frågan för ny bedömning, men grundproblemet kvarstår fortfarande.

 

Det är uppenbart att artskyddsförordningen är utformad på ett sådant sätt, att det finns en överhängande risk för att verksamheten i våra ursprungsnäringar försvåras eller att problem uppstår med rättssäkerheten. Detta har också påtalats för regeringen av generaldirektörerna för Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, som i en skrivelse i somras begärde en översyn av förordningen för att ”säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker”. Ja, ansvariga myndigheter ifrågasätter alltså om förordningen idag är rättssäker! Det är synnerligen allvarliga synpunkter som regeringen borde ta på största allvar.

 

Men nu har nio månader gått och trots flera påtryckningar händer ingenting. Det evigt ekande svaret från regeringen är att ”frågan bereds”. Alla inser förstås att det inte krävs över nio månaders beredning för att komma fram till huruvida man ska genomföra en högst angelägen översyn av ett regelverk som myndigheterna påpekar inte är rättssäkert.

 

Problemet är snarare att regeringen internt är oense om hur frågan ska hanteras och så länge regeringen inte är överens händer ingenting. I praktiken innebär det tyvärr att Miljöpartiets linje vinner och förskjutningen till nackdel för skogsbruket fortsätter.

 

Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet

 

Skogsaktuellt
Tel: 019-760 94 10
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 31 mars 2017

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste