DEBATT: Miljörörelsen hindrar omställningen till ett fossilfritt samhälle

Ratificeringen av Parisavtalet samt uppföljningen i Marrakesh har gjort det alltmera känt att världen ska ställa om till ett mindre beroende av energislagen kol och olja. Därefter har flera storstäder (bland annat Stockholm) som mål att inom 20-30 år förbjuda all användning av diesel och bensin som drivmedel i fordonsflottan.

 

av Paul Waern, energikonsult och skogsägare i Uppland

Mycket ska till för att uppnå detta, men en sak är ställd utom all tvivel: biobaserade bränslen måste tas fram i stor skala. Till detta krävs ett intensivt och samtidigt miljö­anpassat skogsbruk. Den svenska skogsnäringen kan leverera detta, men nuvarande regering och intresseorganisationer som Naturskyddsföreningen vill inte ge näringen den möjligheten.

Sverige har internationellt sett den absolut bästa förutsättningen för att kunna ta ledningen i denna omställning. Stort skogsbestånd, heltäckande infrastruktur från skogsbilvägar via riksväg och järnväg fram till industrin.  Universitet och högskolor som levererar utbildade människor och ett forskarkollektiv som redan utvecklat ett flertal nya processer, vilka är nödvändiga för framställning av biobränslen.

Det hör till att samhällen byter energikällor. Det har skett historiskt från kol till olja till vatten och kärnkraft och nu nyligen också, i mindre skala, till vindkraft och solceller. Vid all omställning måste staten gå in, sätta målen, styra upp och ge ekonomiskt stöd. Detta har skett vid varje omställning fram till nu.

Med Miljöpartiet i regeringen och fritt fram för miljörörelsens lobbyism ges inte detta stöd. Tvärtom: skogsnäringen motarbetas. De årliga höjningarna av driv­medels- och fordonsskatter är det enda som är säkert och till ingen nytta för landsbygden. Inget land kan beskatta sig in i framtiden. Skogsbruk beskrivs alltid som om kal­hyggen från 70-talet fortfarande var modellen. Att vi aldrig har haft mer skog i landet samt att tjugo procent av all skogs­areal är avsatt till reservat nämns inte heller.

Det är trist att behöva konstatera att vi ligger långt efter Finland. I vårt grannland pekar man ut skogsnäringen som ett nationellt intresse. Metsä Groups nya kombinat i Äänekoski är ett spännande exempel på en stor skogsindustriell satsning för framtiden.  Det borde gjorts i Sverige också.

Sverige har tre ministrar som ansvarar för utbildning, men inom näringsdepartementet har man ingen minister med ett särskilt ansvar för skogliga frågor. Skogen kan förutom att leverera de traditionella produkterna och nya biobaserade bränslen vara den industri som bäst kan skapa många nya arbetsplatser över hela landet. En förnyad kraftfull satsning på skogsindustrin är gynnsam för andra samhällsutmaningar. Avfolkningen av landsbygden, hopplös trängsel i storstadsområdena och svåra integrationsproblem motverkas av en skogs­industriell satsning.

Tiden har nu kommit då miljörörelserna borde vara vuxna att göra upp med skogen, precis som Centerpariet under Maud Olofssons ledning så förtjänstfullt gjorde. Dags att sätta streck, anta en ny hållning till gagn för Sverige och miljön. Nu ser man mellan fingrarna för importen av snuskiga hushållssopor till våra värmeverk. Man trodde sådan import endast var möjlig till utfattiga stater i exempelvis Centralafrika.  Sopförbränning fortgår varje dag utan kontroll när man istället borde elda koldioxidneutrala rester från vår egen skogsindustri!

En skoglig minister kunde sätta fokus på statligt stödd satsning på biobaserade drivmedel, förutsägbara skattevillkor för denna nya industri och förbud av importsopor till kraftvärmeverken samt stimulera det privata skogsbruket och forskningen kring ny användning av ”Sveriges gröna guld”, ligninet.

 

Paul Waern
Energikonsult och skogsägare i Uppland

 

 

Artikeln publicerades måndag den 06 februari 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste