”Det här är rena parodin på rättvisa”

När företag vill leta efter mineraler i privata markägares skog är risken stor att de inte aviserar detta  i förväg –och  att markägaren heller inte får någon­ ­ersättning.  Christer Nilsson har haft många prospekterande företag på sin mark och beskriver det hela som rena vilda västern.

Intrång från prospekterare betraktas rent lagligt annorlunda än om intrånget orsakats av allmänna intressen som vägar, elledningar och järnvägar. Foto: Mostphotos

Christer Nilsson i Boliden är delägare till cirka 1 000 hektar skogsmark fördelat på flera skiften en bit utanför det lilla gruvsamhället drygt tre mil väster om Skellefteå. Han har många års erfarenhet av prospekterare, det vill säga företag som provborrar efter brytningsvärda mineralfyndigheter på hans marker. Enbart sedan 1985 har Bergsstaten, som är den ansvariga myndigheten, delat ut över 70 prospekteringstillstånd på hans fastighet.

Rostiga borrör som orsakar punkteringar på skogsmaskiner är ett problem i raden, berättar Christer Nilsson.
Foto: Erland Segerstedt

Utan ersättning

Mängder av hål i marken är långt ifrån de enda spåren som mineralletarna lämnat efter sig i skogen. Ett prospekteringsföretag har vid ett tillfälle huggit 1,8 mil traktorväg, vilket motsvarar cirka tio hektar avverkning,  genom skogen för 213 borrhål. Detta har bland annat orsakat stam- och rotskador även på många angränsande träd.

– Vi ska då inte tala om alla rostiga borrör som står nedslagna i 45 grader och orsakar punkteringar på skogsmaskiner och skador på andra redskap, förutom att de skapar oönskade vatten­flöden, säger Christer Nilsson.

Hur många aktörer som faktiskt prospekterat på Christer Nilssons mark har han ingen aning om eftersom ett prospekterings­tillstånd är en rättighet som kan säljas vidare.

– Prospekterings­före­tagen kan använda min mark för att förränta sina investeringar. Om något annat företag vill köpa deras rättighet till prospektering betyder det att de profiterat på min mark utan att ens ha behövt informera mig, och än mindre ersatt mig.

Markägarens Bevisbörda

Det är Bergsstaten som ska informera om att den givit tillstånd till prospektering på privat mark, och mark­ägaren får räkna med att prospekterarna kommer till hans skog, även om han protesterar.

– Vill man kräva ersättning är det mark­ägaren som ska starta en tvist och på egen bekostnad ”bevisa” var de har kört och hur mycket skogen skadas i tillväxt 50 år framåt eftersom forskningsgrundade värderingsmetoder som Lantmäteriets Skogsnorm avvisas av Bergsstaten. Endast två gånger hittills har en mycket liten ersättning betalats ut till oss, säger Christer.

– Enligt våra grundlagar ska man få ersättning som markägare. Men i Minerallagen står detta inte uttryckligen någonstans, så då väljer Bergsstaten att tolka detta som att mark­ägarna bara får ersättning om de lyckas bevisa exakt vilka skador och framtida förluster som bolaget orsakat. Bevisbördan gör att bolaget bara behöver neka, så slipper de betala då det inte finns ett avtal eller beslut om vad de ska ersätta.

Gräddfil 

Intrång från prospekterare betraktas av lagen och ansvariga myndig­heter på ett helt annat sätt än om intrånget vore orsakat av allmänna intressen som vägar, elledningar och järnvägar. Vid dessa typer av intrång ges markägaren ersättning enligt vedertagna normer – före tillträde. Vanligen använder man oberoende värderare och Lantmäteriets Skogsnorm, förklarar Christer Nilsson och berättar att han värderar skadorna från den ovan nämnda prospekteringen på sin mark till bortåt 300 000 kronor.

– Men Bergsstaten ger tillträde till privat mark utan att frågan om skade­inventering och ersättning är klargjord. En diffus så kallad arbetsplan som berättar vilket bruttoområde som ska skadas behöver inte följas av mineralbolagen. För det utdelas inga sanktioner för de prospekterare som bryter mot ”arbets­planen”. De får rätt att spränga, schakta, borra, hugga skog, ta väg, ta vatten och bortföra material på ett sätt som gör Certifieringen (PEFC/FSC) och Skogsvårdslagen till ett skämt.

Boliden ett föredöme

Det finns prospekteringsföretag som kommunicerar med markägarna och ersätter dem, påpekar Christer.

– Med Boliden Mineral fungerar det bra. Dels håller de kontakten med och samråder med markägarna. Och de ersätter oss mark­ägare för skador de åsamkar marken och de använder en bra beräkningsmodell för detta. Och de har eget folk som bara jobbar med de här frågorna.

Det är de små prospekteringsföretagen, ofta bolag med utländskt kapital, som inte sköter sig, menar Christer Nilsson.

Men om han har svårt att få reda på när och var prospekterare jobbat på hans mark, så är han ändå väl­informerad jämfört med många andra markägare:

– De flesta privata mark­ägare i dag har inte koll på sina marker och vad som händer på fastigheten. Många bor i stan och kanske besöker sin fastighet någon enstaka gång om året, och har inte en aning om var rågångarna finns.

Rättsinstanser nekar

När det gäller möjligheterna att få sin rätt till ersättning prövad bedömer Christer Nilsson att han nu nått vägs ände. Högsta domstolen har avslagit hans ansökan om att få sin sak prövad.

– De vill inte att mitt ärende ska prövas. De vill inte ha ett vägledande rättsfall. Och jag tror det beror på att gruvnäringen varit framgångsrik i sitt lobbyarbete gentemot myndigheterna.

Inte heller mark- och miljödomstolen i regionen vill pröva Christers sak.

– De menade att eftersom prospektering är en verksamhet som man får tillfälligt tillstånd att göra och att det därför är en tillfällig störning så är det en störning markägaren får tåla. Träden som de har huggit ner är ju inte bara tillfälligt ”störda”, de kommer aldrig tillbaka.

– Det här är rena parodin på rättvisa och allt vad rättssäkerhet heter.

Bergsstaten

Bergsstaten är en myndighet som prövar frågor om tillstånd för undersökning (prospektering) och bearbetning (gruvbrytning) av mineralfyndigheter. En annan viktig uppgift är att utöva tillsyn av efterlevnaden av mineral­lagen (1991:45).

Bergsstaten informerar också om lagstiftningen och om pågående prospektering och bearbetning till företag, sakägare, myndigheter, media och allmänheten.

Bergsstaten leds av bergmästaren som beslutar i frågor enligt minerallagen.

Minerallagen

Minerallagen omfattar så kallade koncessionsmineraler, det vill säga de mineraler som betraktas som särskilt viktiga för samhället.

Minerallagen reglerar prospektering och utvinning av mineraler.

Minerallagen har också den viktiga funktionen att, utifall det finns flera olika intressenter, avgöra vem som ska ges företräde till mineralfyndigheten och rätten att utvinna den.

I Sverige kan den som har förutsättningar att undersöka eller bryta en mineralfyndighet beviljas tillstånd att göra så enligt minerallagen, oavsett vem som äger marken.

Minerallagen utreddes år 2000 och dåvarande regeringen föreslog vissa smärre inskränkningar för prospekterarna, bland annat att markägare skulle få rätt till samråd och informeras tidigare. Utredningen rann i praktiken ut i sanden. Kristdemokraterna föregick utredningen med ett eget förslag om krav på samråd med markägaren. Nuvarande regering beslutade i fjol utreda minerallagen på nytt, på snarlika grunder.

Enligt kapitel 2 i lagen kan dock mineralbolagen redan nu söka tillstånd direkt hos markägaren. Men då måste de avtala om att ersätta skador.

Pierre KJellin

Frilansjournalist

 

Artikeln publicerades måndag den 06 februari 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste