Ekonomin avgör vid sjukdomsutbrott

När en främmande art introduceras till nya miljöer finns risker för omfattande sjukdomsutbrott, vilket ofta innebär mobilisering i forskarsamhället och en jakt på motmedel mot sjukdomen. Nu har forskare från SLU undersökt hur intresserade markägarna är av dessa botemedel. Svaret: inte säskilt intresserade alls.

En ny studie från SLU visar att om det inte finns en marknad för skogens produkter saknar markägaren incitament till att lägga tid och energi på att skydda skogen från sjukdomsangrepp.

Utbrott av sjukdomar, senast både ask- och almsjukan i de svenska skogarna, kan bli spektakulära och dra till sig stor uppmärksamhet. Det leder till politiska och samhälleliga krav på handling, och forskarsamhället mobiliserar kraftfullt för att ta fram pesticider eller biologiska bekämpningsmedel mot angriparen. Betydligt mindre möda, för att inte säga ingen alls, läggs på att undersöka i vilken utsträckning sådana motmedel kommer att användas av markägaren, konstaterar SLU som menar att "Det tas mer eller mindre för givet att alla som utsätts för attacker av invasiva arter kommer att använda till buds stående medel för att begränsa skadan eller skydda sin skog".

Ekonomisk förtjänst avgör

Under vilka förutsättningar finns det skäl att tro att en skogsägare kommer att använda nya bekämpningsmedel, och när är det troligare att skogen kommer att lämnas åt sitt öde oavsett vad forskningen levererar? Om detta handlar en ny studie från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Man har i studien undersökt hur markägare i Katalonien i nordöstra Spanien har reagerat då kastanjeodlingar härjats av svampsjukdomen kastanjekräfta.

Jonas Oliva är studiens huvudförfattare.

– Vi har undersökt fallet med kastanjeodlarna genom djuplodande intervjuer med 26 markägare. Det mest slående resultatet är att det är fyra gånger vanligare att fortsätta med skogsbruket bland odlare som skördar kastanjefrukt, som ökat i värde under lång tid, än bland de som avverkar träden för timmer, för vilket det inte finns någon bra marknad för närvarande. Dessa odlare var också fyra gånger mer benägna att ansöka om hjälp med biologisk bekämpning. Det är alltså möjligheten till direkt ekonomisk förtjänst som avgör om ägarna fortsatt med sitt skogsbruk. För den som inte ser någon vinstchans är tillgången på subventionerat biologiskt bekämpningsmedel mot kastanjekräfta ingen avgörande faktor, säger han i ett pressmeddelande från SLU.

Subjektivt begrepp

Ekonomisk hänsyn var dock inte den enda faktor som påverkade om en skogsägare lade ner produktionen eller fortsatte. Studien visade också att första generationens skogsbrukare, som lärt sig skogsbruk på egen hand utan familjetraditioner eller andra mentorer, var mycket mer benägna att lägga ner skogsbruket än andra. Detsamma gällde brukare som såg faror med att byta ut kastanjeträden mot den exotiska granen eller tallen.

– Våra intervjuer visar också att en odlare som ställs inför ett hot, som exempelvis en farlig sjukdom, agerar först när hotet sänker eller hotar sänka värdet på marken. Detta värde är ett högst subjektivt begrepp och en sammanlagd viktning av ekonomiska, estetiska, sociala och personliga faktorer. När detta väl hänt vidtar inte odlaren vilka åtgärder som helst, utan nästan uteslutande sådant de själva lärt sig genom personlig erfarenhet, eller sådant som redan praktiseras inom deras sociala grupp. Om det inom denna grupp inte upplevdes som praxis eller accepterat att exempelvis överge skogen eller byta ut kastanjeträden mot granar eller tallar, var det mycket ovanligt att det hände, fortsätter Jonas Oliva i pressmeddelandet.

Klokt att utreda

Viljan att arbeta för att rädda ett trädslag hotat av en invasiv art verkar alltså, åtminstone i det aktuella fallet i Spanien, starkt kopplat till en förväntad framtida förtjänst, vilket är en potentiellt viktig lärdom att dra för den som vill utveckla dyra biologiska bekämpningsmedel mot andra invasiva arter, till exempel svamparna som orsakar alm- och askskottssjuka i Sverige. Om användandet, och framförallt bekostandet, av ett framtida växtskyddsmedel ska ligga på skogsägaren vore det klokt att utreda dennes incitament för ett sådant åtagande innan stora resurser läggs på utvecklandet ett sådant medel, summerar SLU.

 

Skogsaktuellt
Tel: 019-760 94 10
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 23 november 2016

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste