ESSÄ Är skyddet för äganderätten i Sverige hotat?

Inte så sällan hörs det i debatten att äganderätten hotas. Nyligen i samband med att näringsminister Damberg avslöjade regeringens planer på ett lagförslag om kvotering till vissa bolagsstyrelser.

Det har också hörts i den pågående debatten om en vinstreglering för så kallade vårdbolag. Många nya regleringar som berör äganderätten passerar dock obemärkta i den mediala verkligheten – detta är inte förvånande men det kan på sikt vara skadligt. Varför? Jag kommer till detta mot slutet av denna text.

Många påstår att äganderätten stärkts tack vare vårt medlemskap i EU. Jag vill nog påstå att Regeringsformens skydd sammantaget, på papperet i vart fall, ger det starkaste skyddet och att medlemskapet i EU samman­taget medfört att äganderätten fått stryka på foten många gånger. Framförallt beror denna iakttagelse på att Regeringsformen anger en ersättningsrätt vid vissa nyttjande­regleringar av fast egendom samt att det där ställs krav på angelägna allmänna intressen för att få begränsa äganderätten överhuvudtaget, vilket inte är fallet i varken Europakonventionen eller EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Miljö, fri konkurrens, el- och telekommunikation med mera regleras i dag via EU-rätten och dessa områden utgör starka allmänna intressen att reglera. Ofta får därför äganderätten stå tillbaka. I praktiken har dock Europadomstolen som tillämpar Europakonventionen medfört att äganderätten stärkts i Sverige. Den ser tydligt på helheten av en viss begränsning av äganderätten i en viss given situation och den fäster stor vikt vid legalitet och proportionalitet. Denna typ av bedömningar saknas ofta i svenska domstolar. Sverige fälldes redan 1982 för att brutit mot skyddet för äganderätten enligt artikel 1. 

Finns det någon substans i påståendet att äganderätten är hotad? Båda ja och nej. Verkligheten är ju sällan enkel eller digital. Den är ohotad med tanke på i vilken mylla som rättigheten verkar. Sverige är en rättsstat och demokrati och detta innebär att medborgarna kan lita på myndigheterna i det stora hela och att mänskliga rättigheter respekteras och skyddas.   

Den är dock hotad därför att många i styrande funktioner inte ger rättigheten den plats som den alla gånger förtjänar. Många fäster inte tillräcklig vikt vid vilka värden som den skyddar långsiktigt för ett samhälle: rättstatlighet och avsaknad av godtycke, demokrati, fria individer och företag. Det finns en slags historielöshet och oförståelse för hur konfiskationer och godtyckliga äganderättsregleringar många gånger varit medel för att angripa minoriteter i ett samhälle. Många saknar också förståelse för att överregleringar av en viss näring eller bransch om än att de formellt inte medför att äganderätten övergår till annan kan innebära slutet för många företag och därför utgör ett reellt hot mot äganderätten. Listan kan göras lång. Det finns alltså flera belägg för att äganderätten kan anses vara hotad idag. En ytterligare faktor är att den aldrig får det utrymme i debatten motsvarande det utrymme som andra rättigheter får som till exempel yttrandefrihet, demonstrationsfrihet eller religionsfrihet – trots att äganderätten utgör fundamenta för hela samhället. Detta inlägg är ett sätt att råda bot på det hela. 

 

Karin Åhman

expert på konstitutionell rätt och förutvarande professor i offentlig rätt vid Uppsala universitet

 

Artikeln publicerades onsdag den 12 oktober 2016

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste