Våga vara annorlunda

Ledare. Detta är en uppmaning om att vara och göra annorlunda. Jag vet, lite av att sparka in öppna dörrar för många på landsbygden. Inte desto mindre, var lite bakvända i ert sätt att förvalta er skog. Det blir nämligen roligare så.

Jag kommer fortfarande ihåg skogsbrukaren som ringde in till redaktionen och berättade att han stängslat in skogen och lät tama grisar markbereda. Var och en av grisarna var döpta till namn som associerade till personer inom politiken, vilka hade en skiljaktig åsikt från grisarnas ägare. En bra ambassadör för att vara och göra annorlunda. 

Nu ska jag inte skriva er på näsan med mindre än att föregå med gott exempel. Härmed lovar jag att göra än mer annorlunda saker i min skogsskötsel. Detta med start i ovan nämnda metod, om än något modifierad. Jag har denna vinter fått tillstånd att avverka ett område om cirka tre hektar på min fastighet. Under våren kommer vi att köra ut groten. Det långsmala hygget är på bredaste stället cirka 50 meter och omgiven av äldre skog. Marken lutar från söder mot norr med en bonitet från T16 till G32. Precis som nära nog all annan skogsmark har här tidigare varit ett kalt hygge. På hygget tänker jag nu sätta vildsvin i arbete och låta trynets energi verka. Nu ska de minsann få arbeta och göra lite nytta. De är en billig arbetskraft som ännu inte är belastad med olika typer av avgifter.

Sen tidigare har jag en sandspridare som jag monterar bak på min fyrhjuling. Det är en batteridriven modell i rostfritt som jag kom över på ett konkurslager. Från denna apparat går det naturligtvis även att sprida gula små aptitliga ärtor. Tanken är att locka till sig vildsvin genom att sprida ärtor på hygget. Sen får vildsvinen göra jobbet genom att böka och stöka för glatta livet i jakten på en aptitlig liten ärta. Jag har sökt information om lämplig ”fodergiva” utan klokt resultat. Inte ens i de rika källorna från professor emeritus Lars Kardell fann jag ett fullgott svar. Det blir till att förlita sig till mitt eget förstånd, vilket gör det hela lite vanskligt.

I en gammal källskrift fann jag att det krävs tam­grisar med en sammanlagt vikt på 350 kilo per hektar under säsongen maj till och med oktober. Jag vill att markberedningen ska vara klar redan till höstplanteringen. Det betyder halverad tid och således dubbla mängden gris. Följaktligen 700 kilo gris per hektar. För tre hektar gör det i sin tur drygt två ton vildsvin, mer eller mindre permanent, för en fullgod markberedning. Det kan översättas i cirka sex till åtta suggor med ungar. Ska jag sprida ärtor för att få så många att gå kvar kommer det bli vansinnigt dyrt. Utgår min beräkning istället från en av mina åtlar som sprider två kilo ärtor över cirka 30 kvadratmeter ger det 666 kilo per hektar för att få det rejält bökat.  Det skulle innebära en total fodergiva om cirka två ton. Med en kostnad om två kronor per kilo ärta blir kostnaden per hektar 1 300 plus arbetet.

En av fördelarna med denna metod är att vildsvinen troligen även rensar marken från rotrötesvampar, skadliga insekter och annan ohyra. Utifrån hur vildsvinen arbetar i omgivande skog hoppas jag att de även kommer att blottlägga mineraljord och blanda den med humus. Detta resulterar i ett förbättrat näringstillstånd och trivsam miljö för nästa generations plantor.  Troligen kommer annan vegetation som stör plantorna också att minska. Jag räknar med att plantera glest eftersom jag naturligtvis förväntar mig en hel del föryngring från frö.

När ärtorna börjar ta slut kan man sen smyga sig på markberedarena och skjuta några av dem. Inget att rekommendera vid val av annan markberedningsmetod. Skjuter jag två grisar är dessutom ärtorna betalda.

Det är sådant här som gör det roligt att bruka naturen. Jag misstänker att jag bryter mot en och annan lag på något sätt. Men i sanningens namn borde det finnas större brott att bekämpa än en skogsbrukares glädje. Det ska vara lustfyllt att vara skogsbrukare, ta inte det ifrån oss. Låt oss vara lite annorlunda.