Ståndortsanpassat skogsbruk för skogsägaren och jägaren

Att älgen är en skadegörare på tall är inget nytt men tack vare älgbetesinventeringen och projektet Mera Tall finns mer kunskap.

Under ett seminarium i Stockholm i mars diskuterades den starka kopplingen mellan skog och vilt. Matts Rolander, viltsamordnare på Skogsstyrelsens region Mitt, var en av föredragshållarna.

– Att älgen är en skadegörare på tall är inget nytt, sa Rolander och visade upp en gammal bok om ämnet under ett seminarium om skogen och viltet i Stockholm i mars.

Han berättade vidare att mellan 20 och 50 procent av all skogsmark är definierad som olika grader av svagare mark. Det är mark där granen inte är lämplig av olika anledningar.

– Gran på fel plats växer sämre, den ger sämre biologisk mångfald och innebär samtidigt sämre riskspridning. Anledningen till att granen vinner mark är att markägarna anser att älgen är ett alltför stort och dyrt hot för plantornas överlevnad.

Rolander menar dock att ett ståndortsanpassat skogsbruk kan vara bra för både skogsägaren och jägaren om de bara samarbetar. I mellersta Sverige är det en alltför låg grad av ståndortsanpassad skogsskötsel med fel träd på fel ståndort.

Äbin

Utifrån årets Äbin-resultat (Skogsstyrelsens älgbetesinventering) som visar statistiken länsvis kan man se att betningen är kraftigast i Stockholm, följt av Värmland och Södermanland. I dessa län kan man aktivt öka andelen tall.

Vad gäller exempelvis Dalarna är situationen en annan. Där finns det förhållandevis lite att vinna med ökad ståndortsanpassning. Man har små möjligheter att öka tallandelen ytterligare i länet. När skog betas enstaka år repar sig skogen ofta med åren. Det är den upprepade betningen som är det stora problemet, menade Rolander.

Vid en inventering inventeras alla träd inom en cirkelyta, inte bara huvudstammarna. Inventeringen är mycket omfattande och ger bra svar eftersom ungefär halva länsarealen inventeras årligen. Utöver hur mycket hjortdjur det finns beror betesskadorna också på mängden tillgängligt foder. Mängden foder och mängden hjortdjur, inkluderat älgen, kan sägas vara kommunicerande kärl. Foderprognosen för Stockholm, Södermanland, Örebro minskar. Stockholm och Södermanland är redan hårt betade.

Tidigare år har upplösningen av Äbin varit högre och då kunde man bättre tolka lokala skillnaderna. Åhörarna vid seminariet efterfrågade en mera högupplöst Äbin där man mera lokalt kan få uppfattning om rådande skadesituation.

Vägen framåt handlar om tre saker, förklarade Rolander:

  • Förstå att varken jägare eller markägare bär all skuld eller har alla lösningar
  • Förstå att hjortdjurens väl och ve inte står i motsats till välståndet i skogen
  • Respektera varandra och bjuda in till samarbete

Mera Tall

Mera Tall är ett gemensamt projekt där både skogsbruket och myndigheten deltar. En oroande liten andel ungskog med tall var startskottet.

– Gör man en grov beräkning för Götaland så visar det sig att cirka 60 procent av arealen tallmark inte är beskogad av tall. Det motsvara 650 000 hektar eller en yta som motsvarar hela Kronoberg, sade Ove Arnesson från Skogsstyrelsen.

Projektet Mera Tall syftar till att finna och skapa goda exempel där man kunde finna positiva målbilder mellan jägare och skogsbruk. Parollen kan sägas vara att hitta tillbaka till ett landskap med mer tall och mer blandskog.

Försöksområdet i projektet motsvarade ett mindre älgförvaltningsområde, cirka 65 000 hektar. Det som studerades noggrant var skador, betestryck och populationer av älg. Centralt för alla inblandade under projektet var att ger råd om ett ståndortsanpassat skogsbruk. Viktigt vad gäller informationsspridningen var att ge jägare mer kunskap om skogsskötsel och skogsägare mer kunskap om viltbruk.

Resultat

Resultatet publiceras i en rapport. En handbok med tips till intresserade kommer ut under våren. Redan nu kan projektet påvisa att andelen tall har ökat jämfört med tidigare. Likaså har medelhöjden för tallen i ungskogarna ökat. Slående var också att sommarbetet på tall var betydligt högre än vad man trodde från början.

– Vi har positiva mätbara skillnader på fyra till fem år, vilket är bättre än vad vi hade kunnat hoppas på, sa Arnesson.

Samtidigt påpekade han att det är det totala betestrycket som ska in i kalkylen. Man kan räkna sju rådjur, fyra dovhjortar eller två kronhjortar som en älg.

– Våra råd till andra är att läsa av hela naturen. Använd jämförbara data över tiden, titta inte på detaljer utan på trender, komplettera Äbin med egna inventeringar och prata med varandra.

 

Skogsaktuellt
Tel: 019-760 94 10
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 06 april 2016

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste