"Det svenska artutdöendet överdrivs"
DEBATT. Oron är för stor för att arter i Sverige ska dö ut, och detta verkar leda till tveksamma restriktioner för skogsbruket. Sverige verkar vara fullt med utrotningshotade arter: 4 273 är rödlistade.
”Rödlistad” sägs innebära att risken för utdöende är påtaglig. Enligt Artdatabanken försvinner arter från svensk natur i oförminskad takt. Allmänheten tolkar budskapen som en förutsägelse att en påtaglig andel av svenska arter kommer att vara försvunna från världen inom några decennier.
De motåtgärder som vidtagits framställs som otillräckliga. Visionen underbyggs av media och medias sätt att välja och referera experter och organisationer. Detta leder till en överdriven uppfattning om det svenska artutdöendet som genomsyrar debatt och påverkar beslutsfattande!
Av 21 600 analyserade arter i Sverige har 202 (en procent) försvunnit de senaste seklerna enligt rödlistan 2015. Nästa sekel ter sig som det mest kritiska någonsin om civilisationen ska överleva och uppnå långsiktig uthållighet. Ytterligare en halv procents förlust av våra arter (om utdöendetakten är oförändrad) verkar inte som det mest kritiska problemet. Fler arter invandrar än försvinner. Troligen finns i dag fler arter i Skandinavien än vid något tidigare tillfälle de sista hundratusen åren. En del kommer av sig själva och en del med mänsklig assistans. Ingen enda art som veterligen funnits i Sverige de sista århundradena har kategoriserats som globalt utdöd och kan därför alltså återkomma.
Det vidtas åtgärder för att minska artutdöendet. Effekten av dessa ökar med ökande kunskap och prioritering av näringar och samhälle. Jag tror vi uppnått ett läge när risken för utdöende i Sverige börjat minska.
Människan har under många tiotusentals år orsakat ett omfattande globalt utdöende. Takten kan vara av samma storleksordning som i Sverige i dag. Vi vet inte hur hotade arterna var tidigare. Det är inte bevisat att utdöendet i Sverige ökat de sista seklen. Om naturen fick ha sin gång skulle artutdöendetakten snart öka inför nästa istid till långt högre nivåer än i dag.
Rödlistan år 2000 förutspådde ett utdöende av många akut och starkt hotade arter inom ett eller två decennier, men mindre än en tiondel av detta utdöende har realiserats enligt facit i rödlistan 2015. Istället har hotnivån minskat för cirka hälften av dessa arter.
Vi läser om ett globalt sjätte massutdöende, den planetära gränsen överskrids. Men hotet mot de svenska arterna verkar begränsat! Huvudorsaken till skillnaden är att arterna i Sverige efter istiden invandrade från andra områden (refugier) där de övervintrat. Dessa arter karaktäriseras av stora utbredningsområden med förekomst i många länder under varierande förhållanden, anpassningsförmåga till nya förhållanden och snabb spridning till nya nischer.
Skogsbruk ska bedrivas med hänsyn till artbevarande. Men konsekvenserna för skogsbruket av ytterligare skärpningar av restriktioner för skogsbruk hotar att bli orimligt stora i förhållande till reduktionen i artutdöende. Detta hot drivs av att budskapen omkring rödlistan är utformade så att behovet kraftigt överdrivs.
Dag Lindgren
pensionerad professor från skogsvetenskap i Umeå