Den viktigaste skogsmaskinen

Krönika. Så här års håller nog många på älgtracken som favorit som viktigaste skogs­maskin. Den är ofta servad, smord och redo för älg­jakten. Den kan kanske skrivas på nöjeskontot. Att jaga älg är ju en del av skogsbruket som kan ses som lustfyllt, även om det är nödvändigt att minska på antalet hungriga mular.
Men för övrig, vilken är den viktigaste skogsmaskinen?

Bo Lindevall
Många tycker kanske att det är motorsågen. För en del har motorsågandet utvecklats till en skön konst. Det är inte bara fällning som står på programmet. Med hjälp av en välfilad såg skulpteras eller grovslöjdas det med mera. Planterinsgröret får väl också ses som en form av skogsmaskin. Plantering är ett nödvändigt jobb, men handen på hjärtat, inte så värst roligt.

En kandidat till favoritplatsen är skotaren eller dess lilla kusin: traktorn med vidhängande vagn för timmer. Tidigare var det hästen som gjorde jobbet. Visst var det charmigt med häst och timmerstötting, men vilket jäkla slit både för folk och fä. Jag vet inte hur många häst­ekipage jag har fått presenterat för mig under årens lopp. Det finns ett stort gäng entusiaster som längtar tillbaks till forna tider. Och visst är det något man får ståpäls av när ljudet av en malmklocka runt en hästhals hörs: ”Här kommer en som har något mellan skaklarna att köra med!”

Min tro är dock att om nordsvenskarna fick var med och rösta skulle skotaren ligga bra till, den har ju tagit över ett hårt jobb.

En annan favorit är skördaren. För ”trädgårds­tomtarna” är den själva summan av det ”otäcka moderna skogsbruket”. Men tänker vi ett varv till på saken är nog skördaren med vidhängade gps och andra elektroniska fiffigheter en förutsättning för ett skogsbruk som tar andra värden tillvara än bara timmer­produktion. Den kan nämligen göra konster som med, bibehållen ekonomi, är en förutsättning för ett hänsynsfullt skogsbruk.

Malmklockornas, timmersvansarnas och krimmeltovornas tid kan verka jordnära och idyllisk, men det behövs inte speciellt djupa skogshistoriska kunskaper för att räkna ut att då for den svenska skogen verkligen illa. Dels höll den på att lokalt ta slut. Dels kunde skogsbrukarna då inte ens stava till naturvårdshänsyn, än mindre jobba med hänsyn som ett mål. Vi har i dag kunskaper om ämnet. Till detta kommer att vi nu har teknik som matchar kunskaperna. Det är inte så att det var bättre förr.

Vilken är då min favoritmaskin? Skotaren som sparar både djur och människa eller skördaren som täljer ut ett snyggt och naturanpassat hygge? Ingendera delen faktiskt. Min favoritmaskin är betydligt mindre. Det är räknemaskinen, eller räknefunktionen i datorn. Det är nu en gång för alla så att skogsbruk är en ekonomisk verksamhet som ska visa svarta siffror. Det är ett förhållande många glömmer, eller förtiger, när man upprättar långa kravlistor på skogsbruket.

Nåja, nu är det nog dags att olja tracken, den har gnisslat lite på sistone.


Bo Lindevall
bo.lindevall@glocalnet.net

Artikeln publicerades måndag den 16 november 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste