Det lilla ordet vi

Ledare. Man ser och hör det överallt. I den skogliga debatten och på annat håll. Det lilla ordet vi. På tv, i radio, i tidningen. Ständigt detta lilla ord. Vi måste det, och vi måste det. När vi-ordet realiseras blir resultatet inte sällan ett helt annat. När vi måste byts mot jag måste blir det första måstet inte lika viktigt.

Rickard Axdorff
Jag tänkte exemplifiera detta med lite skogspolitik. ”Vilken typ av skogsbruk ska vi ha?” är en inte helt ovanlig fråga som förs över skogsbrukarnas huvuden. Ett hett ämne är hur stor andel hyggesfritt skogsbruk vi ska ha. Vad är en lämplig nivå för att leva upp till de krav som samhället, det vill säga vi, ställer på skogsbruket? När ett samhälle vars bild, eller tavla för den delen, av skogsbruket är målad med miljöskyddsorganisationernas breda pensel ger sig i kast med att ge oss svaret på vilken typ av skog vi ska ha är det i regel utifrån en relativ snäv kunskapsbas. Detta samhälle, detta vi, har lärt sig att skogen inte ser ut som man tidigare trodde och att fåglarna inte har någonstans att bo.

Man behöver inte veta så mycket för att tycka en hel massa. En massa intervjuer och debatter bevisar detta. I händelse av att någon bildat sig en egen uppfattning och inte litat till den skogsbruksfientliga informationen säger statistiken att den uppfattningen i fyra fall av fem baseras på skogsskötsel man sett i en tätortsnära skog.

Vi har dessutom ingen eller mycket liten insikt om vilka produkter som kommer från skogen. Vi-klustret har inte sambanden mellan produkt och konsumtion klara för sig. Därför saknas också en självbevarelsedrift. Tankekedjor liknande ”inget skogsbruk ger kallt på elementen, vilket leder till att jag kommer att frysa” är inte solklar för alla. När vi tycker till kan resultatet därför bli att vi inte ska döda levande träd utan bara använda naturligt döda träd.

Det är först när vi blir jag, när det blir skarpt läge, som sanningen kommer fram. I en demokrati vinner inte de med flest röster. Det kallas för majoritetsförtryck. Demokrati handlar om mänskliga värden, till exempel att samhället ska bära kostnaderna för uppoffringar som samhället anser viktiga. Kostnader som inte ska bufflas över på individer.

För skogsbruket är det svåra beräkningar. Låt säga att vi vill öka andelen hyggesfritt till fem miljoner hektar produktiv skogsmark. Jag bestämmer att beslutet i snitt är förknippat med en nettoförlust om cirka 400 kronor per hektar och år på denna areal. Då handlar det om cirka två miljarder årligen som samhället eller vi bör ersätta företagaren, individen, personen - kort och gott skogsbrukaren.

Det är först när en löst formulerad önskan om en viss volym hyggesfritt konkretiseras till en summa pengar per medborgare som vi egentligen har något att ta ställning till. Innan dess anser jag att frågan som ställdes inledningsvis: ”Vilken typ av skogsbruk ska vi ha?”, är irrelevant. Om vi ska vara med och bestämma vilken typ av skog vi ska ha i framtiden bör vi veta hur stort hålet i plånboken blir för jaget.

Jag ställer mig tveksam till att individerna som i texten anges som vi är intresserade av att skippa Mallis till förmån för en känsla av att skogen inte kan kalhuggas överallt. Mycket troligare är att vi anser att allt annat än fem miljoner hektar kalhyggesfritt är en uppenbar miljöstörning och vips får brukarna själva bära hela kostnaden. Så kan det gå när det lilla ordet vi blir till ett du.


Rickard Axdorff
Rickard Axdorff
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

Artikeln publicerades onsdag den 21 oktober 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Bygge av bostäder på skogsmark – vad gäller?

 Juristen har ordet: Enligt SCB:s befolkningsprognos kommer den svenska befolkningen att öka med mellan 40 000 och 50 000 personer per år under de kommande åren. För att lösa den bostadsbrist som råder och som ser ut att hålla i sig finns ett stort intresse av att exploatera tillgänglig mark däribland hela eller delar av skogsbruksfastigheter. Sett till dess betydelse för landets ekonomi och sysselsättning är skogsnäringen en av landets mest betydelsefulla näringar. Det finns därför ett statligt intresse av att slå vakt om skogsbrukets produktionsområden. Ett intresse som ges uttryck i 3 kap. 4 § miljöbalken (MB).

 

Kommentera