Agneta lever för sitt landskap

En del kanske tycker att det Agneta Andersson gör med sin mark är märkligt, men för henne är det livsglädje. Att sköta sin skog utifrån ett jaktperspektiv där hon med hjälp av naturens egen gång skapar nya miljöer är ett livsprojekt.

Här var det tidigare tät granskog. I dag är det åkermark som Agneta Andersson fullkomligen älskar.
Allt började med att hon köpte fastigheten lite av en slump. Egentligen var det ett annat hus hon skulle titta på den där dagen för sju år sedan, men när Agneta såg stället för första gången föll allt på plats.

Den här granen ska snart klippas så att den kan bli liten och tät, det passar fasanerna. Foto: Maria Eremo
– Då var det tät granskog nästan ända fram till husknuten, ett resultat av en granplantering från 1968. Just då kanske jag inte såg potentialen, men jag vet att jag mår bra av öppna landskap.

Huset ligger 45 meter från en sjö, längst in på en enskild väg och sedan är det bara skog. När Agneta hittade gamla kartor från slutet av 1800-talet och fick se hur det en gång hade sett ut på platsen började idén växa fram.

– Jag ville plocka fram åkermarken igen. Utöver att jag är fastighetsmäklare och jägmästare till yrket, så älskar jag även att jaga. Det har jag gjort sedan 16 års ålder. Jag är en riktig bonntjej som är uppvuxen på landet i Östergötland. Till en början jagade jag rådjur, älg och vildsvin, men nu är det bara fåglar som gäller.

Fågeljakten tilltalar henne mer, då kan jägaren ge sig ut ensam och slipper samarbetet med övriga i ett jaktlag.

Vill träna hemma

Dessutom är Agneta en välrenommerad uppfödare av hundrasen Irländsk setter och Breton. Helgerna går åt till att träna och tävla och senast rönte hon stora framgångar i Norge med sina hundar. Raserna Agneta valt går under genren stående fågelhund och det är där allt knyts samman.

Red Garlic’s Juici Fruit är av rasen Irländskt setter och har tillsammans med sina kompisar i kenneln 26 hektar att springa runt på.
– Jag gör allt det här för att jag vill kunna träna med mina hundar på min egen mark, annars skulle jag behöva åka till någon annan.

Det Agneta har gjort är att hon har tagit upp tio hektar åkermark av sina totalt 63 hektar och hon gör det på ett sätt som främjar hela kretsloppet.

– Det är fågeljakt jag sysslar med och jag gör allt det här för fasanernas skull. De behöver mat, öppna ytor och täta skydd, gärna av små granar.

Därför består de tio hektaren av många diken, tistelsnår, enebackar och så granskog – dock med små träd.

– Varje år går jag och klipper av topparna på granarna. Jag vill få fram en tät, men låg skog. Det är väl där en del tycker att jag kanske är lite galen, men det är perfekt för fåglarna.

Målet är att få en vilt levande fasanstam på sina marker, för att kunna träna tillsammans med hundarna.

– På de bitar som inte har passande biotop bedriver jag skogsbruk. På våren planterar jag ut fasaner som jag vill ska föröka sig. De klarar sig ganska länge, men sedan försvinner de på grund av bland annat räv och rovfågel. I våras hade jag 40 stycken, nu är jag nog nere i tio.

Njuter av samspelet

Agneta valde att anlita Styrbjörn Kindströmer för att med hjälp av hästkraft få bort fallna träd ut ur skogen. FOTO: AGNETA ANDERSSON
Det är så här Agneta vill ha granarna, låga och med långa och täta kvistar.
Att bara ha en typ av skog tycker Agneta är tråkigt, därför är blandningen stor bland både gran, tall, björk, try, olvon, rönn, hassel, enar och hallonsnår.

– Det här är växter som gynnar fåglarna och slån ska jag också plantera ut. Det är inte vanligt att göra på det här viset, det vanligaste är ju att du planterar ett trädslag.

Med många hundar krävs det mycket mark. Därför är 26 hektar inhägnat med viltstängsel

– Det blir minst två timmars träning om dagen och åter igen, jag gör det här för att få njuta av samspelet med mina hundar. Det gör mig alldeles lyrisk.

2010 avverkade hon granskogen och två år senare planterades nya granar som vid en meters höjd alltså kapas. Nu börjar hon efter fem års tid se ett resultat, men hon vet också att det tar minst fem till tio år till innan det verkliga resultatet börjar visa sig.

– Det är nackdelen, det här tar tid. Sedan är jag sådan att jag hela tiden vill tänka nytt. Jag vill inte ta in stora maskiner för att forsla bort fallna träd, i stället väljer jag häst. Träden blir sedan uppsågade här på plats och blir till plankor som alltid går åt här hemma.

Allt som har med skogen att göra sköter hon själv, men grannarna får slå och plöja. Att hon gör det för djurens skull är tydligt eftersom det inte finns någon ekonomi i det de träslag Agneta föredrar.

– Ta hassel till exempel, det gör mig så lycklig. Jag gör det för den sköna känslan. Produktionsskog är en sak, bättre livsmiljö något annat. Att jag lägger tid och pengar på det här får mig att må bra.


Maria Eremo

Frilansjournalist

Artikeln publicerades tisdag den 06 oktober 2015

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste