DEBATT "En skogsbrand utan motstycke"

Den skogsbrand som startade i Västmanland i slutet av juli dominerade fort nyhetsflödet, med all rätt. Något liknande har inte förekommit i Sverige på många, många år.

I Sverige har vi tack vare skogsbilvägnät och annan infrastruktur lätt att släcka de skogsbränder som uppstår. Vi kommer helt enkelt åt dem snabbt. Ofta upptäcks bränderna dessutom i ett tidigt skede tack vare brandbevakningsflyget. I länder som Kanada och Ryssland är förutsättningarna svårare och där är bränder som den i Västmanland vardagsmat. Där kan brandarealen vissa år räknas i miljontals hektar. För många år sedan flög jag över ett kanadensiskt brandfält på 50 000 hektar. När jag frågade piloten – som jobbade med brandbekämpning – hur de gick till väga för att släcka en sådan brand log han och svarade: ”We don’t put forest fires out, rain does”! Han berättade att de i första hand koncentrerade sig på att rädda bebyggelse. Branden i Västmanland och särskilt förloppet under de mest kritiska dagarna påminner om hur det kan vara i Kanada eller Ryssland.

Varför blev då branden i Västmanland så stor med svenska mått mätt? Torkan är förstås en förutsättning, men i det här fallet var det de mycket starka vindarna som var avgörande. Under det mest intensiva skedet rörde sig brandfronten flera kilometer per timme! Det är svårt att föreställa sig men förklaras av glödande näverbitar och fina kvistar som sveps iväg av vinden och landar hundratals meter längre bort. Då räcker inte breda asfalterade vägar eller ens sjöar som begränsningslinjer.

Att släcka en skogsbrand från marken är ett riktigt hårt, tungt arbete. Det frestar på att dra slangar i hettan, röken och askdammet. Jag sänder därför en tanke till alla dem som slet med detta och ännu mer till dem som förlorat en anhörig, fått någon som allvarligt skadats eller sett sina hus och livsverk förstörda av branden.

Det framfördes en hel del kritik mot hur branden hanterades när det brann som mest. Jag måste säga att jag mår illa av detta. Dels för att räddningstjänsten och andra inblandade borde fått koncentrera sig på att få branden under kontroll, utan att lägga tid på att försvara vad man gjorde och inte gjorde under den hektiska tiden. Dels för att det är väldigt lätt att vara efterklok, särskilt när det gäller något som ingen kunnat föreställa sig. Från början hanterades denna brand som alla andra skogsbränder. Räddningstjänsten åkte dit med utryckningsfordon och personal. I de allra, allra flesta fall räcker det för att släcka bränder och det hela brukar sluta med en notis i lokaltidningen, ofta med en uppgift om att brandens omfattning var si och så många kvadratmeter!

Ingen har i Sverige haft erfarenhet av ett brandförlopp som det i Västmanlandsbranden. Berörda myndigheter, markägare och andra måste naturligtvis i sinom tid utvärdera branden och de erfarenheter den gett för framtida liknande situationer även om det torde dröja länge innan något liknande inträffar. Men att i ett tidigt skede kritisera insatsen och brandberedskapen var både okänsligt och okunnigt.

 
Herman Sundqvist

Skogschef Sveaskog

Artikeln publicerades torsdag den 28 augusti 2014

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste