DEBATT - Den våta filten över Sverige

EU:s Art- och habitatdirektiv har varit tillämpligt i Sverige sedan 1995 när Sverige gick med i EU, men det har egentligen passerat relativt obemärkt förbi inom tillståndsprövning fram till alldeles nyligen. De senaste åren har något börjat hända, vindkraftverk har nekats miljötillstånd, täkter likaså.

Robert Wedmo.Foto: privat

Vid en häckfågelinventering som bifogats ansökan framgår det att inom den aktuella våtmarken häckar ängspiplärka, buskskvätta och grönbena. I kantzonen (utanför det planerade brytningsområdet) finns det häckande enkelbeckasin, skogssnäppa, orre, bofink med flera, samt sannolikt även tjäder. Ingen av dessa funna fågelarter är upptagna på svenska rödlistan eller är fridlysta i Sverige. Faktum är att fågelarterna generellt sätt anses ha en ökande och livskraftig population inom Sverige enligt Naturvårdsverkets rapport 5813, Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige.

Det finns troligen mer än 180 000 par orrar i Sverige varav det skjutits cirka 25 000 de senaste åren (Svenska Jägareförbundets hemsida). Det finns även cirka 350 000 par tjädrar i landet, vilka också jagas frekvent (Källa: Fåglar i Sverige- antal och förekomst 2012).

Det finns således på och i närheten av en mosse med låg naturvärdesklassning i Sverige vanligt förekommande fåglar. Länsstyrelsen ansåg att torvbrytning under inga omständigheter fick komma till stånd och miljödomstolen gick på länsstyrelsens linje.

I domskälen står bland annat följande: ”Förbuden i 4 § artskyddsförordningen omfattar alla vilda fåglar i Sverige. I skyddsarbetet bör arter markerade med B i bilaga 1 till artskyddsförordningen, rödlistade arter samt sådana arter som uppvisar en negativ trend prioriteras. Att dessa fågelarter förekommer i livskraftiga bestånd i Sverige påverkar enligt domstolen inte domstolens bedömning.”

Domen är nu vägledande.

Det kan vara dags att ifrågasätta rimlig­heten i Art- och habitatdirektivet i dess nuvarande utformning. Vanligt förekommande fågelarter som dessutom helt lagligt jagas i relativt stor omfattning stoppar mark­ägarnas möjlighet att utvecklas sitt skogsbruk. Cirka 25 procent av arealen i ­Sverige består av torvproducerande mark. Jag skulle vilja påstå att det är få mossar där det inte förekommer några vilda fåglar. ­Fåglar knutna till myr- och moss­marker är dessutom ofta markerade med ett B i bilaga 1 till artskyddsförordningen.  ­Sverige ska således numera ta hänsyn inte bara till de arter som är rödlistade eller sällsynta inom landet utan även de som är det i övriga EU-länder, trots att arterna finns i livskraftiga bestånd och får jagas.

EU:S Våta filt har dragits upp till knäna över Sverige, vi får hoppas att tjänstepersonerna på våra myndigheter och miljödomstolen inte upptäcker att det bor vilda fåglar även i skogen och i jordbrukslandskapet, för då är Sverige snart ett pittoreskt naturreservat i utkanten av Europa.

Robert Wedmo
Mark- och miljörådgivning Sverige AB
Miljökonsult och tänkare
Staffanstorp