LEDARE - Pissat i det blå skåpet

Jag har i flera år varnat för den annalkande faran. Art- och habitatkravet riskerar att bli ett fördärv för såväl mångfalden i skogen som för skogsnäringen själv. Allt som oftast har jag mötts av fnysningar om att jag överdriver. Kanske är det så att mina överdrifter i själva verket var underdrifter. Kanske har vi redan fått ett underkastelsebrev av stora mått?

Rickard Axdorff
För flera år sedan var jag i kontakt med en person från ett större skogsbolag. Denne beskrev för mig vad som hände när en Holländsk kontrollant av deras FSC-certifikat var på besök. Efter den gemensamma färden från kontoret till skogen parkerade de bilen vid ett slumpmässigt utvalt hygge. Skogstjänstemannen var lättad för han visste att hygget var ett ”mönsterhygge”. Väl framme parkerades bilen och de bägge männen kliver ur. Innan kontrollanten kunde skrida till verket och besiktiga avverkningen var han dock tvungen att lätta på trycket. Han kliver ur bilen och kissar i den triviala storskogen bredvid hygget. Samma slags skog som på andra sida vägen alltså inte längre finns. Men det slumpade sig som så att där hans stråle mötte marken växte det en blomma som visserligen är rätt vanlig i Sverige men som ur ett europeiskt perspektiv istället är rätt ovanlig. Efter uträttat behov återgår kontrollanten till jobbet och hans första fråga gör den stolta skogstjänstemannen överrumplad. Han säger, när jag kissade hittade jag en för Europa sällsynt blomma, hur har ni säkerställt att någon annan blomindivid av samma art inte fanns i den nu avverkade skogen?

Skogstjänstemannen fick vända ut och in på sig för att förklara att även om en individ av nämnda blomma funnits där så kommer den att komma tillbaks tids nog eftersom blomman är vanligt förekommande i Sverige samt att skogen som stått där var anlagd efter tidigare trakthyggesbruk vilket borgar för att det inte är någon fara på taket. Denna gång blev resultatet en lång och subjektiv ideologisk diskussion. Men nästa gång kan det lika gärna vara miljökommissionären som behöver lätta på trycket, då blir resultatet värre.

Den blinda tron på att följa regler och leva upp till bestämmelser, vilka ger minimal miljönytta i förhållande till kostnaden nationellt, riskerar att straffa ut sunt förnuft. I förlängningen av denna berättelse, som i stora drag är sann, kommer vi tvingas totalinventera all mark innan avverkning. Vi tvingas bevisa att vi inte skadat livsbetingelserna för enstaka individer av både växter och djur. I förlängningen betyder det att trakthyggesbruk inte är möjligt längre. I förlängningen betyder det att det inte längre är meningsfullt att bedriva skogsbruk.

I debattartikeln här bredvid framgår det med all önskvärd tydlighet att vi med tysta steg är på väg mot en ny skogspolitiks ordning. Ett skogsbruk där vi kommer tvingas till underkastelse under ett teknokratiskt dysfunktionellt regelverk. Min uppfattning är att det inte finns något miljövänligare sätt att leva än att bruka naturen. Uttrycket om det blåa skåpet kommer från filmen Göta kanal och handlar om att gå för långt. Ett regelverk som straffar ut brukandet av naturen straffar även ut framtiden för nästa generation. Det är att gå för långt.

Rickard Axdorff
Rickard Axdorff
Tel: 019-16 61 39
E-post: rickard@skogsaktuellt.se

Artikeln publicerades onsdag den 09 juli 2014

Kommenterarer till artikeln

Robert Wedmo skrev 2014-07-19 19:23:06:

Bäste Knut. Min artikel handlar om torvmossar i första hand och inte skog. Jag skriver i min artikel inte heller om några utrotningshotade arter, utan om arter som är vanligt förekommande, livskraftiga och dessutom på uppgång i Sverige och som får jagas i tusental årligen. Jag skriver mig veterligen inget om civilolydnad eller lagtrots. Jag pekar däremot på en enligt min åsikt orimlig lagtolkning gällande vissa arter i art- och habitatdirektivet. Jag förstår inte helt dina argument gällande bönder och lantbrukare. Menar du att arter som funnit en nisch genom att marken har brukats ska förhindra vidare brukning av marken? Ska lantbrukaren inte få ta in någon skörd om det finns fåglar i vallen eller på åkermarken? Ska den lantbrukaren lägga sin mark i träda och därmed förstöra det habitat som hen genom sin användning av marken har skapat? Du får gärna utveckla ditt resonemang kring detta. När det gäller fladdermössen i min kommun så är det tre arter som inte är på nedgång, tvärtom de är i Sverige livskraftiga och på uppgång. Men det spelar ingen roll om de är på nedgång i Sverige eller inte då art- och habitatdirektivet ser arter ur ett europeiskt perspektiv. Då blir följdfrågan, ska dessa silos som är skapade av människor och därigenom blivit habitat för fladdermöss underhållas så att fladdermössen kan leva kvar men samtidigt förhindra vidareutveckling av det samhälle som jag bor i eller ska det helt naturligt få förfalla och därigenom tappa sitt värde som habitat för fladdermöss. Du får gärna utveckla din syn på saken. I det här fallet är det vår mänskliga aktivitet som lett till att fladdermössen funnit ett hem i en byggnad som är tillskapat på konstgjord väg. Nuvarande lagstiftning förhindrar att ett mer naturligt tillstånd inträder dvs att betongsilosen rivs. Nu vet jag inte hur du tänker när du kopplar Rio-92 till min artikel eller vad jag har skrivit. Jag är mycket nyfiken på det tankesprånget och du får gärna förtydliga vad du menar. De siffror jag hittar via naturvårdsverket pekar på att ca 10 procent av Sveriges areal idag är skyddad. Har Sverige som land åtagit sig att skydda 17 procent är det ett åtagande som Sverige enligt min mening ska leva upp till. Jag har dock inte funnit någon tidsram för när detta ska vara infört. När det gäller våtmarker är redan i dagsläget 35 procent av våtmarkerna (Naturvårdsverkets rapport 5925) skyddade genom att vara klassade i klass 1 eller 2 i Våtmarksinventeringen (VMI). Enligt miljöbalken 9 kap 6g §, får täkt av torv inte komma tillstånd i en värdefull våtmark och i förarbetena framgår det att våtmarker klassade i VMI 1 eller 2 automatiskt anses utgöra värdefulla våtmarker. Sen ska det tilläggas att även våtmarker klassade i VMI-klass 3 kan anses utgöra värdefulla våtmarker (51 procent av hela landets våtmarker återfinns i VMI-klass 3). För mig är det långt borta att vi skulle utrota några av landets vanligaste förekommande fågelarter genom att tillåta verksamhet på en yta som har en areal på mindre än hundra hektar, en yta som dessutom är en del av landets vanligaste förekommande markslag. Torvproducerande marker utgör ca 25 procent av landet totala markareal (Naturvårdsverkets rapport 5925). Det är för mig inte heller rimligt att förbjuda verksamhet på 25 procent av landets yta för att det kan finnas vanligt förekommande fåglar där.


Niklas skrev 2014-07-17 23:08:47:

Knut: 1 All juridisk lag och all myndighetsutövning måste följa mänskliga rättigheter, där egendomsrätten är en grundbult. Markägaren ska således inte behöva fråga staten om om lov ifall vederbörande vill föryngringsavverka sin egen skog eller göra några tillväxthöjande åtgärder i den samma. 2 Ordet kultur betyder odling. Och ja, den svenska skogsmarken är brukad under synnerligen lång period. Målet har dock varierat över tid, vilket ger en viktig historisk dimension som måste beaktas. Långt från alltid har den brukats som skog, utan mycket har tidigare varit uppodlat. Så är det t.ex. på stora delar av min egen skogsmark. Andra skogsområden har betats under lång tid. Det var alltså på den gamla goda tiden då man hägnade UT betesdjuren från de värdefulla åkrarna. (Numera hägnas ju djuren IN i beteshagarna/betesvallarna). Ytterligare andra skogsområden "skövlades" för bränsle till både uppvärmning och gruvdrift. Stora delar av vad som idag är skogbeväxt, var ju mer eller mindre vidöppna kalhyggen och ljunghedar för 200-300 år sedan. Tvivlar du, så är det bara att studera t.ex. Linnés reseskildringar, samt studera gamla kartor med tillhörande beskrivningar. Således är det otroligt naivt om man tror att "trolska" "John Bauer-skogar" skulle vara annat än kulturskogar mogna för en föryngringsavverkning. 3 Anarkirätten (allemansrätten) är för det första ett modernt påfund som kom efter andra världskriget, då folk började få fritid. Tidigare fanns liksom inget behov av någon allemansrätt, efter som arbetarna inom både industri och lantbruk/skogsbruk då jobbade från gryning till kvällning 6 dagar i veckan och den sjunde dagen i veckan var ju helgad åt herren. Allemansrätten är ju inte på något sätt definierad i lag eller förordning, utan det är ju i praktiken upp till var och en att avgöra vad som ingår respektive inte ingår i allemansrätten. Risken att åka fast för "brott mot allemansrätten" är under alla omständigheter försumbar. Risken för markägaren är betydligt större. Sedan har ju myndigheternas syn på allemansrätten vs äganderätten blivit mer än lovligt skev, vilket med all önskvärdhet framgår i många remiss-svar på Sandells och Svennings partsinlaga ("utredning") i ämnet. Många myndighetsövergrepp på äganderätten har onekligen skett i allemansrättens namn. Rent sakligt så är naturturismens ekonomiska värde en spott i havet, jämfört med skogsindustrin. Detta gäller särskilt för skogsägarnas del, som knappt får ett endaste öre i arrende från turistföretagen trots att de senares verksamhet oftast är direkt beroende av de förras mark. Och ja, det är väl synnerligt lämpligt att den som verkligen vill se mer naturvård och skyddad "natur" i landet också ser till att verkligen göra rätt för sig, istället för att de stackars skogsägarna ska tvingas betala hela kalaset ur egen ficka? Och det lämpligaste sättet att göra rätt för sig, vore väl just att för egna pengar köpa upp en lämplig skog på den öppna marknaden för att "skydda" den från "skövling". Ett sådant handlande drabbar väl knappast någon fattig miljömupp, eller? Bara att rätta mun efter matsäck.


Knut skrev 2014-07-16 21:12:10:

Robert Wedmo: Du skriver att ” Det handlar i min artikel inte om att vi ska låta utrota någon art”. Det låter för dig som om det vore långt borta. Dock har vi i Sverige 229 nationellt utrotade arter, varav 77 var starkt knutna till skog. Jag tycker inte är ett problem för att göra rätt för sig och följa lagen i skogen. Självklart ska lagen följas utanför skogen, men, även innanför den. Det betder att bönderna enligt lag ska ta reda på vad det är för djur och växter som lever på hens mark. Om man själv inte är kunnig om många arter, kan man enkelt göra ett uttag från artportalen, eller till och med ArtDatabanken om man vill få information om skyddsklassade arter. Detta borde vara en minimumansträngning inför en avverkning eller brukning av jorden, för att kunan följa artskyddsförordningens paragraf 7. Och angående fladdermössen, eller vilken annan art det kan röra sig om med kraftig nedgång. De flesta arter som idag är hotade och upptagna på den svenska rödlistan är det på grund utav oss. Det är vår mänskliga aktivitet som har lett till att deras hem har försvunnit. Har vi då inte en skyldighet att se till att vara försiktiga när det gäller av nyexploatering? Jo, enligt många av Sveriges åtagande så har vi lovat att ta hand om, och stärka, olika arters populationer. Enligt UN Convention on Biological Diversity, Biodiversitetskonventionen som antogs på Rio-konferensen 1992, ska det i Sverige skyddas 17 % av all Sveriges natur på land. Nicklas: 1. Nej, det är inte upp till var och en att bruka marken ”så som man finner bäst”, trots att många verkar tro det. Du har skogsvårdslagen att förhålla dig till, plus då artskyddsförordningen som säger att du inte får ”...avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen.” 2. Skogen är inte natur? Det var konstigt uttryckt. Skogen består av arter som bygger upp ett ekosystem, jag vet inte hur man inte kan kalla det natur. Fast du kanske menar på de vanliga moderna trädåkrarna? För i så fall kan jag förstå din formulering. Det finns inte mycket natur kvar i de skogarna. 3. Ja, det gör det nog på grund utav att vi är så stolta över Sveriges allemansrätt, som gör att gemene man får vistas i skog och mark för rekreation. Det gör att vi har en stark turism av tyskar och holländare, till exempel. Sätt dig ute med barnbarnen på en hygge och se hur mysigt det är. Och är det någon som ska betala för att upprätthålla tillgången och nyttjandet av allemansrätten så är det både upp till skogsbrukarna, politikerna och staten att se till att det finns något mer än bara trädåker kvar till kommande generationer. Menar du att lösningen vore att alla som värnar om naturen borde köpa upp skog för att sätta av den? Det låter i mina öron som en ganksa orättvis fördelning, för att dra sitt strå till stacken. Tillexempel så är det ju inte gemene man som har lovat att ”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas”, utan det har regeringen gjort genom sitt miljömål ”levande skogar”.


Robert Wedmo skrev 2014-07-15 14:15:39:

Hej Knut Jag finner din kommentar intressant och ja min debattartikel pekar på ett problem så som lagen är utformad idag. Saken är den att lagen gäller inte bara i skogen, lagen gäller precis överallt. Dels gäller det alla vilda fåglar, det finns vilda fåglar även utanför skogen. Hur många vilda fåglar dör i jordbruket varje år? Vid slåttern och skörden? Ska lantbrukaren inventera varje åker och låta bli att bruka den om där finns vilda fåglar? Vad händer när det bor fladdermöss i en gammal silo på ett industriområde som inte varit i bruk de senaste 20-30 åren. Säg att kommunen vill riva silon för att ge plats till bostäder. Det går inte så som lagen är utformad just nu (det är faktiskt ett intressant fall i min hemkommun just nu, jag ser mycket fram emot hur det ärendet kommer att behandlas av länsstyrelse och miljödomstol). Jag förstår även ditt resonemang gällande arternas förekomst i Europa. Det handlar i min artikel inte om att vi ska låta utrota någon art, artikeln handlar om när skyddet sträcker sig ner på enskild individnivå för i Sverige vanligt förekommande fåglar vilket i mina ögon blir smått absurt.


Niklas skrev 2014-07-14 22:25:27:

Knut: Du, liksom hela EU missar några väldigt centrala punkter i er argumentation. 1 Äganderätten, som innebär att det är den lagfarna markägaren som äger och förvaltar sin mark så som denne finner bäst. Lagfarten är och ska inte bli något värdelöst papper, utan ska garantera markägarens rådighet över sin egna mark - inklusive skogen. 2 Skogen är ingalunda natur utan i sanning kultur, som brukats aktivt under många hundra år - särskilt i södra Sverige. Tidigare var ju t.ex. skogsbetet som var skogens viktigaste produkt, men den produktionen försvann i takt med den agrara revolutionens landvinningar. Nu är det istället virkesproduktionen, som är det primära för de flesta skogsägare. 3 Det snackas vitt och brett om "allas gemensamma" skog när det ska beslutas om skogen. När arbetet däremot ska utföras och kostnaderna för dessa beslut ska betalas, så är det plötsligt markägarens ansvar. Hyckleri och dubbelmoral, så det stinker om det. Den dagen då de som skriker om mer naturvård också slantar upp nödiga pengar ur egen ficka, den dagen ska jag också ta och respektera dem. Slutligen vill jag tillägga att det fortfarande fritt för var och en att köpa skog på den öppna marknaden för egna (eller lånade) pengar, för att sedan avsätta denna skog till naturvård.


Knut skrev 2014-07-14 20:35:35:

Artikeln belyser ett problem, fast från produktionsperspektiv. Det är att ansvaret för att inte hotade eller skyddade arter inte tas av markägare/skogsbolag, genom att noggrant kolla upp vilka arter som skogen hyser. Artikeln är ju från produktionsperspektiv, och därav kan man förstå att allt som hämmar avverkning från att ske ses som ett hot. Enligt artskyddsförordningen, paragraf 7, så får man inte "...avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen." Det sista inkluderar ju i högsta grad avverkning. Enligt lag ska alltså alla markägare och skogsbolag som på något sätt riskerar att förstöra berörda arters naturliga miljö, ta ansvar och kartlägga dessa arter och vidta lämpliga åtgärder för att undvika att förstöra deras naturliga miljöer. Sen kan jag förstå om man tycker att det är konstigt om en ”lokalt vanlig” art kan ha ett starkt skydd. Men då är det dags att lyfta blicken lite. Anledningen till att arterna finns med på EU:s art- och habitatdirektiv är att de ur ett europeiskt perspektiv inte är så livskraftiga och därför krävs det att enskilda nationer tar ett ansvar för att bevara arten. Om alla tänker sig att ”eftersom att arten är så vanlig här, så gör det ingenting att vi inte bevarar den här”. Snarare borde man tänka att arter som ur ett Europeiskt perspektiv är ovanliga men som lokalt är vanliga, är extra viktigt att ta ansvar för. Och det är något som du, Nicklas, kan tänka på när det gäller den vitryggiga hackspetten. Och jag kan förstå att du skriver ”rädda”, eftersom att det snarare handlar om att vi nu inte försöker utrota fågeln aktivt. Det är ju vårt skogsbruk som har lett till dess nergång, så att vi nu ska ta på oss en slags hjälteroll tycker jag är lite magstarkt, men det är ändå positivt att det tas beslut om att inte utrota arter.


Niklas skrev 2014-07-12 00:38:50:

Älgfoderodlare: Många av de skogar som sätts av idag var knappast skogar för 150 år sedan. I vad mån de brukades då, så var det knappast med avseende på virkesproduktion, utan snarare betesproduktion, pottaska och/eller tjära. Visst kan "naturen" sköta sig självt. Det har den ju onekligen gjort i några miljarder år. Men då blir det svårt att få ut de produkter som människan behöver för både överlevnad och välbefinnande.


Älgfoderodlare skrev 2014-07-11 17:49:06:

Det som vi glömmer bort i sammanhanget, är att mycket av det som avsätts som skyddsvärda skogar idag. Var hårt brukade skogar för 150 år sedan. Där finns mycket av den mångfald som vi inte riktigt har grepp om, hur naturen själv återskapar sin flora o fauna o djurliv. I cykliska rytmer som är längre än en mansålder vilket gör den längre än minnet o säker dokumentation. Artrikedom växer där den får plats. Att lämna "öar" av för många arter gynnsam natur, i det brukade skogsbruket. Allteftersom skogen förändras men skapar bete och foderplatser för allehanda djur o fåglar, runt dessa öar. Men skydd o fortplantningshabitat i öarna. Då behöver inte öarna vara stora men väl utvalda o inventerade. För vem kan väl inte säga att en lövrik ungskog är en rik källa av näring för många småfåglar, under en begränsad tid. När lövet tas bort för att gynna gagnträd. Då faller lotten att vara foderskog på ett annat område fast med den lilla "habitatsön" inom räckhåll. Hur mycket vilt kan inte en lövholme i Uppland eller varför inte Skåne, hysa under en sommardag. Och när kvällen kommer undrar man vart alla djur kommer ifrån. Det är nog viktigare att vi lär oss hur naturen kan sköta sig själv än att vi tror att endast vi själva kan sköta densamma.


Niklas skrev 2014-07-10 01:06:08:

Vi har samma sak fast omvänt när det gäller den vitryggiga hackspetten, vars utbredningsområde sträcker sig från Norge till Japan. Ändå avsätts tusentals ha skog för att "rädda" vitryggen från utrotning. Sedan räcker det väl med att V + Mp vill få in skogsvårdslagen i miljöbalken...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste