”Har jakten runt fötterna”

Gotlands vildkaniner, eller rabbisar som de lokalt kallas, har drabbats av olika sjuk­domar som minskat stammen betydligt. Nu är de dock på väg tillbaka – och intresset för att skjuta rabbis är stort bland fastlänningarna.

Illrar är perfekta att använda sig av vid rabbisjakt. Stefan Johansson i Grötlingbo på Gotland har totalt tre illrar som han tränat själv.
 

För den som är ute efter en snabb och social jakt är vildkanin perfekt. Det menar Stefan Johansson, medlem i Gotlands skarpskytte- och jägargille samt arrangör av kaninjakt.

 

– Man jagar med hund och iller som man släpper ner i hålen så att kaninen kommer upp ur hålen. Under tiden står man och pratar och har det trevligt. Men man får vara med när de kommer - då går det fort! Man har jakten runt fötterna, skulle man kunna säga, berättar Stefan som menar att det är just det som är tjusningen – och det fastlänningarna gillar.

– Annars när man jagar rådjur eller älg kanske man får skjuta ett skott under en dag och sedan mest sitta och vänta. Det blir så långa dagar då. Här kan man skjuta 30 skott på en dag om det vill sig. Det gillar folk eftersom de inte är vana.

Sjukdomsdrabbade

Rabbisjakt är tillåten året om, men Stefan väljer att bara jaga från september till början av mars.

– Däremellan är det ganska vanligt att de har ungar, och då tar det emot. Även om de räknas som skadedjur känns det inte etiskt.

Stefan jagar mellan 20 och 30 dagar om året med fastlänningar, kanske runt 50 personer totalt. Många av dem är återkommande.

– Men det var mer förut. På 90-talet hade jag nog 45 jaktdagar och 100 personer här under ett år.

Men sedan slog gulsoten till, en kaninpest som decimerade det gotländska vildkaninstammen rejält. Och det var inte första gången öns kaniner drabbades hårt av sjukdom. På 60-talet härjade myxomatos bland kaninerna.

– Den slog nästan ut stammen helt. Nu tar det inte lika hårt på dem.

Innan myxomatosen, på 50-talet, sköts årligen 400 000 kaniner på ön. I Grötlingbo där Stefan bor sköts runt 9 000. När gulsoten slog till var man nere i ett hundratal.

– Nu skjuter man kanske 200 kaniner och ett riktigt bra år runt 350.

Små marker

Trots att kaninstammen nu håller på att återhämta sig finns det ganska få som arrangerar kaninjakt.

– Man skulle kunna sälja jakter för mycket pengar, men eftersom Gotland består av mycket småmarker blir det problem. För att kunna sälja jakter skulle man behöva äga flera hundra hektar så att man bara håller sig på sina egna marker, säger Stefan som i dagsläget jagar både på egen och andras mark, vilket gör att han inte säljer några jakter.

– Det känns inte rätt att ta betalt när det inte bara är min egen mark. Markägarna ser kaninerna som skade­djur och är bara glada att man gör det, men det är inte rätt ändå. Kommer det in pengar i bilden blir det mycket avundsjuka. Det var en som sålde jakter på 80-talet, på andras marker, och då blev det tjafs.

Teveinspelning

Stefan har tre illrar som han använder till jakt. De kräver ingen speciell träning, bara så att de blir någorlunda tama och vana med att hanteras av människor.

– Nu för tiden skjuts de flesta kaniner med iller. Hundjakt kanske blir en eller två bra dagar per säsong. Om det regnar kan det vara bättre med hund eftersom kaninerna ofta sitter ute mer eftersom hålen blir fulla med vatten. 10-15 procent av tiden kanske är med hund, säger Stefan som berättar att lusten att jaga kanin det bland de inhemska jägarna minskade drastiskt i och med myxomatosen.

– Förut var det räv som var vårt högvilt, men sedan 90-talet har rådjursstammen exploderat, så nu är det rådjur.

För jägare i andra delar av landet är dock rabbisjakt populärt när man besöker Gotland. Kungen är en av de fastlänningar som varit på ön den senaste tiden för att jaga kanin. Honom har dock inte Stefan träffat.

– Men det har varit en del höjdare genom åren, säger Stefan och nämner bland annat Assar Rönnlund och Thomas Wassberg.

– Sedan fick jag förfrågan den första sommaren de spelade in Så mycket bättre. De ville skjuta kanin, men det var bara en av dem som hållit i ett vapen tidigare, så jag tackade faktiskt nej. Och det var nog tur: Thomas DiLeva blev tydligen förstörd bara av att skjuta på lerduvor, säger Stefan leende.


Pia Gyllin
Pia Gyllin
Tel: 019-16 64 68
E-post: pia@skogsaktuellt.se

Artikeln publicerades onsdag den 16 oktober 2013

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste