Ris eller ros för en hög med ris?

KRÖNIKA. Med ett par veckor kvar av Örebros konstbiennal Open Art 2026, som pågår mellan den 13 juni och 6 september, kan man gott konstatera att konst väcker många frågetecken. 

Ett av verken som ställs ut i år är Marja-Leena Sillanpääs ”En tillfällig yta mellan ett skogsbryn och marken”, eller ”Rishögen” som verket kallas i folkmun. 

Vad är det då vi ser, förutom en pyromans våta dröm mitt i stadsmiljön? Jo, ett verk som är tänkt att få människor att reflektera på ett filosofiskt plan. 

Intill verket står en skylt med följande motivering: 

”Efter skogsavverkningar samlas grenar, sly och ris i stora högar bredvid kalhygget. Likt ett ufo har en sådan rishög landat mitt ibland oss en samling restmaterial, täckt av hopfogade lakan som en skyddande svepning. Den framstår både som något välbekant och som något främmande. Som en del av verket kan betraktaren aktivera ett ljud med röster som rör sig genom högen och ut i stadsrummet. Verket kan läsas som en påminnelse: något som annars ligger utanför vår vardag blir synligt, hörbart och svårt att helt avfärda. I Marja-Leena Sillanpääs arbete möts undersökningar av filosofiska och existentiella frågor, där materialet ofta fungerar som bärare av något som inte helt låter sig förklaras.” 

Verket har fått stor medial uppmärksamhet. Många kanske enbart ser det som en dyr rishög finansierad med skattemedel. För andra kanske verket snarare väcker humorn till liv. 

För en skogsägare kan det hela kanske te sig en smula absurt när man i Nerikes Allehanda läser att konstverket kostar 93 000 kronor. En rishög är trots allt knappast någon ovanlig syn ute i skogen. 

Å andra sidan är det kanske inte varje dag som skogsbrukets restmaterial får ta plats mitt i staden och dessutom får människor att stanna upp, lyssna och fundera över tillvaron. 

Dyr rishög eller konst? Oavsett vilket har skogen åtminstone fått ta plats mitt i hjärtat av Örebro.