”Långsiktighet är inte något vi pratar om – det är något vi lever”

Drygt sju mil väster om Sundsvall, i Ljungandalens böljande skogslandskap, ligger sågverket Callans Trä. Familjeföretaget har gått i arv genom flera generationer och producerar årligen omkring 100 000 kubikmeter sågade trävaror, där det mesta går på export. I dag sysselsätter verksamheten drygt 47 anställda och ett stort antal entreprenörer.

Sedan drygt ett år tillbaka är Gustaf Callans vd i bolaget. Han är fjärde generationen och har tidigare arbetat som råvaruchef på skogsavdelningen. Hans syster, Charlotte Callans, är styrelse­ledamot i bolaget.

Historien om Callans Trä tog sin början när Gustafs farfars far Nils lämnade Skåne för att bosätta sig norrut. Det finns dock ingen dokumenterad förklaring till var namnet Callans kommer ifrån. Nils hette ursprungligen Nilsson i efternamn, men som yngst och utan rätten att ärva valde han att börja om och starta i egen regi med ett nytt namn.

– Han hade träffat farfars mor Albertina på en lantbruksskola i Katrineholm. Vi brukar skämtsamt säga att han nog hellre ville ha mygg än danskar till grannar säger Gustaf och skrattar.

Vid sidan av jordbruket så tyckte Nils att vintrarna var för långa och började då köpa skog för att ha verksamhet under vinterhalv­året. Den äldsta fysiska kopian av ett köpeavtal familjen har kvar är från 1916. 1939 startade sonen Bo Callans sågverket och 1977 flyttade tredje generationen, Arvid Callans, hem för att börja jobba i familjeföretaget efter militärtjänstgöring och ekonomistudier. Under 1970 och 1980 talet byggdes sedan ett helt nytt sågverk och med ständiga förbättringar och investeringar så produceras nu 100 000 kubikmeter sågade trävaror varje år.

Företaget och bygden

Callans Trä är ett av de företag som sysselsätter flest personer i bygden kring Ånge. Förutom kommunen som arbetsgivare finns ytterligare tre större företag i området. För många i området har sågverket varit en arbetsplats genom generationer, samtidigt som en yngre generation nu börjar komma in, ofta personer som valt att flytta hem igen efter studier. Idag är det 12 personer anställda under 35 år som på olika sätt rotat sig på bygden, något som bolagets ekonomichef Margareth Johansson lagt extra energi på vid rekryteringar för långsiktigheten och framtidsbyggande.

Utöver personalen på sågverket finns även omkring 100 sysselsatta entreprenörer knutna till verksamheten.

– Det är ungefär 26 lastbilar med timmer in dagligen och 12–13 med färdig vara ut. Lite färre än tio lastbilar med biprodukter, eftersom vi eldar vårt eget spån i pannan varje dag, bara för att hålla verksamheten i gång.

Råvaran kommer från flera håll, främst från skogsägare i Medelpad, Jämtland och Hälsingland.

– Vi köper drygt 50 procent från privata skogsägare, 10–20 procent kommer från familjens egna skogar och resten från externa affärer och bytesaffärer. De privata skogsägarna är absolut viktigast för oss, vi jobbar för att sätta värde på skogsbruket, skogen finns inte till för sågverket utan sågverket finns till för skogsbruket säger Gustaf och fortsätter:

– Farfar och pappa har alltid sagt ”verka lokalt sälja globalt” och det är så vi tänker, skogen ska förädlas där den växer. Det är på den grunden vi har byggt verksamheten och den strategin håller vi fast vid.

Inga mellanhänder

Allt säljs i princip på export. Genom att vara verksam på marknader i Europa, Asien och Mellanöstern sprids riskerna. Med fördelen att om det står stilla i en del av världen kan det fortsatt gå starkt i någon annan del.

– Vi arbetar utan agenter eller mellanhänder och gör affärerna direkt med kunderna. 70 procent av våra kunder är minst andra generationen i företagen. Långsiktighet är inte något vi pratar om – det är något vi lever. Arvid Callans byggde upp exporten själv och känner alla kunderna, söndagarna är vigda till att prata med kunder som numer är goda vänner, både om affärerna men såklart också om världsläget som påverkar oss alla. Det är en enorm styrka att ha så tät dialog med kunderna.

Det är något Gustaf återkommer till flera gånger.

– Vi tänker i generationer framåt, på hur mina barnbarn och min systers barnbarn kommer vilja att det ser ut. Vi driver företaget på samma sätt som farfars far skötte skogen, med långsiktighet i varje beslut.

Callans Trä är samtidigt präglat av stark självständighet i ekonomi och styrning. Bolaget är i dag obelånat och arbetar inte efter traditionella budgetmodeller, utan styrs i stället genom erfarenhet, anpassning och närhet till marknaden.

– Vi måste hela tiden investera för att vara konkurrenskraftiga. Vi måste prestera lika bra som alla andra på en öppen marknad och vara minst lika bra på att ta fram trä­varor med rätt kvalitet till kund­erna. Allt som inte är utveckling är avveckling fick Gustaf lära sig i tidiga år berättar han.

Tufft för alla just nu

Men trots att bolaget står starkt påverkas det, som alla andra, av svängande konjunktur och ökade kostnader.

– Genom att vi är ett familjeföretag har vi mycket samlad kunskap. Pappa har lång erfarenhet, bland annat från förra oljekrisen, så vi försöker hela tiden fokusera på vad vi faktiskt kan påverka. Timmerpriserna är ett marknadspris, det kan vi inte styra.

Gustaf beskriver hur de löpande måste anpassa sig till snabba förändringar i omvärlden, inte minst i logistiken.

– När Suezkanalen blev blockerad diskuterade vi direkt: Kan vi lossa någon annanstans? Ska båtarna gå runt? Hur gör vi med våra kinesiska kunder och containrarna? Under covid gick fraktpriserna från 600 till 3 000 dollar. Det är sådant vi måste parera hela tiden.

Deras strategi bygger på att sköta företaget genom erfarenhet och flexibilitet.

– Pappa och jag är ekonomer båda två. Farfar sa en gång att ”här ska inga ekonomer förstöra ett fint företag med budgetar”. Den principen lever kvar. Det är mer en familjestrategi, nästan nedärvd med modersmjölken. Vi ska se till att det fungerar och anpassa oss efter det som händer.

Samtidigt innebär det att kostnadsökningarna måste hanteras inom verksamheten. Men det finns en tydlig ambition att inte behöva göra neddragningar i personalstyrkan, utan i stället arbeta med effektivisering och anpassning.

Dieseln

Även de kraftigt ökade dieselpriserna har påverkat verksamheten och hela entreprenörsledet kring sågverket.

– Det har varit väldigt tufft för alla med dieselpriserna. På lastbilssidan pratar vi om dieselklausuler på omkring 20 procent. För skogsmaskinerna är nivån något lägre, kanske mellan tio och 15 procent. Sedan tillkommer ungefär 20 procent på transporterna ut. Totalt handlar det om minst 100, och sannolikt närmare 200 kronor per kubikmeter i ökade kostnader innan färdigvaran är framme hos kunden.

Gustaf betonar att företaget alltid har arbetat nära sina entreprenörer och att kostnadsökningarna inte kan vältras över på dem.

– Det är de som får landsbygden att fungera. Ökat dieselpris är en risk vi inte kan lägga på våra entreprenörer. Den kostnaden måste vi hantera någon annanstans i verksamheten.

Ett ansvar

När Gustaf berättar om företaget och sin roll som vd märks ett starkt engagemang för hela verksamheten, människorna som arbetar där och bygden. Någon egentlig stress i att leda verksamheten upplever han inte, men väl tyngden av ansvaret.

– Jag känner ett starkt engagemang. Vi har ett stort ansvar, både för våra anställda och för bygden där vi får skapa många samhällsfunktioner själva. Gör inte vi rätt här varje dag så påverkar det väldigt många arbetstillfällen. Det är det som det kokar ner till säger han.

För honom handlar uppdraget också om att förvalta något som byggts upp under lång tid.

– Att få ta hand om tre generationers skogsbruk, det som farfarsfar och farfar planterat, gallrat, röjt och skött, och att få fortsätta ta hand om det. Att få fortsätta att utveckla det pappa byggt upp i industri och försäljning, att ha kollegor som har jobbat med oss nästan lika länge som pappa har gjort och kunder ute i världen som vet och uppskattar det vi gör, det betyder väldigt mycket.

Ett arv

För Gustaf är skogen samtidigt något betydligt större än själva sågverksrörelsen.

Familjen byggde sågverket för att ta hand om den egna råvaran och skapa en marknad för privata skogsägare. Gustaf beskriver skogen både som en näring och som ett arv, fyllt av minnen, naturupplevelser och ansvar för kommande generationer. Samtidigt är han kritisk till delar av dagens skogspolitik, inte minst när det gäller äganderätten.

– Äganderätten är ju fullkomligt urholkad. Vilket annat företag godkänner total konfiskation utan att få några pengar tillbaka? Varje skogsägare är en företagare, det är en verksamhet och när staten går in och lägger förbud då är det precis samma sak som att staten skulle säga till Volvo att dom måste ge bort var fjärde bil som produceras utan att få någonting för det. Självklart ska vi ha ett natur och miljöarbete också men det är något som staten bestämt om som rimligtvis inte ska bäras av 300 000 privata skogsägare, säger Gustaf och fortsätter:

– Ska läkarna i Sverige bli personligt ansvariga för hela sjukvården? Ska dom som åker tåg själva bygga järnvägen och underhålla den eller ska staten ta sitt ansvar?

Han beskriver hur skogsägandet allt oftare begränsas kraftigt genom myndighetsbeslut, utan att skogsägare ges ersättning. I stället efterlyser han en mer faktabaserad debatt, bättre kunskap om arternas faktiska status och ett större ansvarstagande från staten i naturvårdsarbetet.

Färre privata sågverk

Samtidigt är han väl medveten om att branschen förändrats kraftigt. Antalet privatägda sågverk har minskat dramatiskt under de senaste decennierna, något som gör att Gustaf ser företagets roll som viktigare än någonsin.

– Vi blir färre och färre privata sågverk. Jag tror att det fanns omkring 90 stycken norr om Hudiksvall 1990. Nu är det 16 sågverk totalt.

Han hoppas att den långsiktighet och närhet som präglat företaget ska fortsätta vara en styrka.

– Skogsägarna ska känna sig lika trygga, eller tryggare, när de gör affärer med oss som med ett stort bolag. De ska veta vem dom pratar med och att det finns en kompetent kontaktperson på Callans, det tror vi är viktigt för skogsägaren och det är viktigt för oss.