Modigt ta striden om skogen före valet

I en tid där politiken ofta handlar om att inte reta upp någon alls, väljer regeringen att riskera att göra precis det. Man väljer att stå upp för en näring som länge fått ta smällen i en allt mer ensidig debatt.

LEDARE. Regeringen har beslutat om propositionen ”Tydligare regler för aktivt skogsbruk”. Den innehåller förslag om att förenkla reglerna för skogsbruk och tillsyn. Tack vare snabb hantering kan lag antas av riksdagen före valet. Det är väldigt viktigt för Sveriges skogsägare.

Istället för att ducka i den kontroversiella frågan om balansen mellan produktionsmål och miljömål i skogen tar man debatten och tydliggör sin ståndpunkt.

Och ja – det kommer att kosta röster. De flesta väljare har ingen konkret kontakt med eller insikt i skogsbruk. De har bara en känslomässig relation till skogen. De tar välståndet för givet och prioriterar inte produktion, ty de inser inte sin personliga nytta av skogsbruket.

Under åratal har skogsägare fått leva med en politik som säger en sak och gör en annan. Frihet under ansvar i teorin. I praktiken fler stopp, fler tolkningar och en växande osäkerhet om vad man faktiskt får göra med sin egen mark.

Det håller inte.

Skogen är ingen skrivbordsprodukt. Den brukas i verkligheten, av människor som investerar, planerar och tar risker över generationer. Då måste spelreglerna vara tydliga, för lång tid. Ägande- och brukanderätten måste respekteras.

Regeringen säger det rakt ut: Mer produktion, i kombination med tydliga miljömål. Ett tydligare fokus på brukande. Stärkt äganderätt. Det är inte konstigt. Det är sunt förnuft.

Sverige behöver mer råvara. Industrin behöver mer trä. Klimatomställningen behöver material som kan ersätta det fossila. Då går det inte att samtidigt göra det allt svårare och osäkrare att bruka skogen. Den ekvationen går inte ihop.

Regeringen sätter nu ner foten. Skogen ska brukas. Äganderätten ska väga tyngre. Regelbördan ska inte fortsätta växa.

Det här är ingen reform som samlar applåder i storstäderna. Det här är en fråga som väcker känslor och som riskerar att bli en belastning i en valrörelse. Ändå driver man den framåt. Det förtjänar att sägas: det är modigt.