”Vissa ställen är helt pannkaka”
Emil Perjans är egenföretagare och kör skogsmaskin i sydvästra Hälsingland. I sin verksamhet, Perjans Jord & Skog, som täcker Alfta–Bollnäsområdet, arbetar han med både gallring och slutavverkning och som underentreprenör åt Stora Enso.
Emil är själv markägare och har drabbats av stormen Johannes, även om han berättar att han inte är lika hårt drabbad som många andra i området. Han har ändå en del vindfällen att ta hand om och arbetar nu med att hugga upp och röja de träd som stormen fällde.
Hur skulle du beskriva skadorna i de områden där du arbetar?
– Det är väldigt varierande. Mellan Voxnabruk, Alfta och Edsbyn finns vissa områden där skogen ligger helt huller om buller, vissa ställen är helt pannkaka. Fläckvis ligger mycket ned på nyligen gallrade bestånd, särskilt på blötare marker och sandhedar. Den orörda skogen har klarat sig ganska bra, berättar Emil och tillägger:
– Längre söderut, mot Bollnäs och Regnsjö, verkar det ha tagit hårdare. Där känns det som ett stråk gått rakt igenom skogen. Det finns partier som klarat sig, men helhetsintrycket är att det tagit värre där än hos oss, och det finns större flak med förstörd skog där.
Hur upplever du att markägare reagerat på situationen?
– Vissa är jätteledsna, det har man hört. För en del är skogen nästan som ett pensionsunderlag. Många har slitit hårt med den, och äldre bestånd som man tänkt avverka senare blir förstörda. Det är tragiskt, så är det ju. Samtidigt finns det de som är mer förstående: ”Ja, vad ska man göra, gjort är gjort, det är tråkigt.” Men det är fortfarande en katastrof om man ska hårddra det.
Har något under arbetet efter stormen varit särskilt utmanande?
– Först kom stormen, och sen har snömängden ställt till det mycket. Det är väldigt svårt att se virket just nu. Träden ligger under snön, och med blåsten blir det nästan som ett jämnt täcke över marken. De grövre träden ser man lite lättare, men allt det klenare, som första gallringarna, är nästan omöjligt att hitta. Då behöver man ha lite tur och frågan är om det ens är lönt att köra vindfällen nu, eller om man borde vänta tills det sjunkit ihop lite. Som det är nu ligger träden kvar under 60–100 centimeter snö på sina ställen.
Hur ser arbetet ut framöver, tror du att detta kommer prägla resten av året?
– Ja, men det tror jag nu. Stora Enso kommer variera och köra både stående och liggande skog tills de fått någon riktig klarhet. Jag tror det tar säkert ett år innan man är klar med allt. Det som är sågbart vill man nog få ut till juli, augusti ungefär, medans det fortfarande är färskt, annars blir det förmodligen dåligt av blånad.
Tror du att sådana här stormar kommer påverka hur skogsbruket planeras i framtiden?
– Ja, både och, tänker jag. Nog blir det att man tänker efter lite mer hur man gallrar, hur hårt man ska ta. Men de här gångerna var det flera faktorer som dålig tjäle i backen till exempel. Sen syns det att bestånd som är nygallrade blivit mer eller mindre helt platt, men man är nog lite försiktigare eller försöker vara försiktigare framöver. Sen kan man inte rå för alla gånger när det blir så här extremt, avslutar Emil.











