Bakom skogens kulisser med trädfällaren Simon Hult

Simon Hult trivs allra bäst ute i skogen, med motorsågen stadigt i handen. Intresset för skog och natur har funnits där så länge han kan minnas, och han känner en stark yrkesstolthet när han berättar om sin vardag som trädfällare.

Simon växte upp på landet i Lerum, strax utanför Göteborg. I några år arbetade han som kock inne i storstaden, men efter en tid växte längtan efter ett annat liv.

– Jag har alltid haft ett starkt intresse för skogen och naturen. Och jag kände att det var just ute i skogsbranschen jag ville jobba. Därför utbildade jag mig till skogsmästare, berättar Simon.

Men först gick han ett skogligt basår – en grundutbildning för dem som saknar de skogliga förkunskaper som behövs för att läsa vidare.

– Det var där jag tog motorsågskort.

I takt med utbildningen började han såga och röja träd hos en kompis som bor i närheten.

– Jag kände att det var väldigt kul. Sen började jag annonsera lite och fick några kunder som hörde av sig. Det växte mer och mer, och till slut kände jag att det här verkligen är något jag kan satsa på. Då insåg jag också att det var något jag verkligen ville jobba med.

Han kände en stark iver att komma i gång med sitt företagande och valde därför att lägga skogsmästareutbildningen på hyllan.

Idag driver han Skoghult Trädfällning, ett företag specialiserat på trädfällning och relaterade tjänster.

Han arbetar främst i Västra Götaland, men tar även uppdrag i Småland. För större projekt reser han ibland längre, bland annat till Värmland, där han har gamla kontakter. Under intervjun berättar han att han ska till Sälen en helg för ett större uppdrag – det blir alltså en hel del resande i jobbet.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag börjar alltid med frukost, man behöver ju ha energi. Det är väldigt viktigt. Sen planerar jag jobben i närområdet, ibland flera samma dag. När jag kommer till kunden pratar jag alltid igenom allt: var och hur jag ska fälla träden och vilka risker som finns. Sedan börjar jag fälla. Det kan också bli lite häckklippning eller andra beskärningsjobb ibland. Jag gick även en arboristkurs, så jag kan klättra i träd när det behövs.

Är det mest privatpersoner eller kommuner som kontaktar dig?

– Nu är det i stort sett bara privatpersoner. Jag annonserar ganska flitigt, och många kunder kommer via rekommendationer.

Det låter som ett ganska ensamt arbete, trivs du med det?

– Ja, jag trivs jättebra. Jag bestämmer mycket själv, men träffar också många människor. Ofta blir jag bjuden på fika när jag är hos kunder.

Hur går snacket under fikat?

– Oftast är de nyfikna på vad jag jobbar med, särskilt motorsågar och hur man hanterar dem. Ibland vill folk bara prata om sig själva, och då lyssnar jag, skrattar Simon.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Friheten, absolut. Jag planerar allting själv och träffar mycket folk.

Och den största utmaningen?

– Att det blir mycket åkande ibland. För större uppdrag kan det bli flera timmar i bil, men jag tycker det är kul att se nya platser.

Vad betyder skogen för dig personligen?

– Jag äger lite skog själv och har kompisar som också äger skog. Jag hjälper ofta till att fälla träd och plantera nytt. Skogen betyder väldigt mycket för mig – det är där jag mår bäst.

Kan du berätta ett särskilt minne från ett jobb?

– En gång skulle jag fälla en ganska hög björk på en camping. De som bodde där hade pratat om det i veckor och var jättenyfikna. När jag kom dit var hela campingen ute. Det var kanske 50–60 personer där och när jag började applåderade alla. Det var riktigt roligt!

Hur ser du på skogen som framtidsbransch?

– Det är en jättebra framtidsbransch. Skogen kommer alltid finnas, och det behövs alltid människor som sköter om den. Även om mycket blir robotstyrt tror jag att människor alltid behöver vara på plats och se hur skogen ska skötas. Jag ser en väldigt ljus framtid.

Finns det något du skulle vilja att allmänheten visste om skogen?

– Många ser hyggen som något negativt, men vi har lag på återplantering, så det blir alltid ny skog. Det är lite som jordbruk – man sår, det växer, man skördar och börjar om igen. Det blir en cykel, avslutar Simon.