Skör balans mellan skogsägare och industri

Ledare. De senaste årens snabba prisuppgång på virke är väldigt välkommen för en svältfödd svensk skogsägarskara. Den har fortsatt in i en betydligt svagare konjunktur för bygg och pappers­massa. Det är en bräcklig balans värd att hålla ögonen på.

Det var under många decennier en sanning att massaindustrin alltid investerade ihjäl den goda konjunkturen när priserna blev bra. Till slut lärde sig branschen att hålla igen lite.

Men nu visar en av de främsta konjunkturmätarna, Rottneros, åter blodröda siffror på sista raden. Det har som sagt hänt många gånger förr och alltid rett ut sig med mer eller mindre ansträngning.

De första prissänkningarna på virke har ­aviserats, men det är för tidigt att kalla det en trend. Klart är att industrin måste kunna ta mer betalt för produkterna för att kunna höja virkespriserna mer.

Samtidigt finns det inga tecken på att ­kriget om virket i Europa mildras på kort sikt. Skogsägarna har sannolikt tid på sig att ta del av goda virkes­priser allt medan industrin i än högre grad behöver effektivisera, produktutveckla och marknadsföra sina produkter.

Staten kan bidra till ökad svensk konkurrenskraft. Främst och snabbast kan det ske genom tydligt stöd för brukande- och äganderätten för Sveriges skogsägare. Nuvarande situation är ­oacceptabel, rättsosäker och kan inte ursäktas av fler utredningar.