Koldioxidbindning, biologisk mångfald och jordförvärvslag
De senaste åren har det, inom det svenska skogsbruket, varit mycket diskussion om naturvård för att klara den biologiska mångfalden och koldioxidbindning för att klara klimatmålen. Det jag har börjat fundera på i samband med detta, är just begreppet ”det svenska skogsbruket” kopplat till dessa ämnen.
KRÖNIKA. Sveriges skogar ägs till cirka 50 procent av drygt 300 000 privata skogsägare och resterande 50 procent av bolag, stiftelser, kommuner med mera. Så har fördelningen sett ut i decennier och så är det tänkt att förbli, eftersom jordförvärvslagen gör det förbjudet för bolag att köpa skogsfastigheter av privatpersoner.
Enligt min mening skiljer det, totalt sett, en del mellan dessa ägarkategorier vad gäller biologisk mångfald och förmågan att binda koldioxid. Å ena sidan har vi det privata skogsbruket med alla dessa ägare som brukar sin skog i hela skalan från inte alls, till helt produktionsinriktat. Dessa mosaikskogar gynnar den biologiska mångfalden på ett mycket bra sätt, vilket även olika studier pekar på.
Å andra sidan har vi bolagsskogsbruket där den biologiska mångfalden kanske inte är så talrik som för den privata sidan, men som har väldigt välskötta och växtliga skogar med mycket grönmassa, som binder koldioxid på ett utmärkt sätt. Sannolikt bättre än de privatägda skogarna, utan att ha hittat några studier som stödjer detta. Det jag menar är att vi kanske lite slarvigt använder orden ”det svenska skogsbruket” när vi pratar om den ena eller den andra saken.
Det kanske är så, om man är lite filosofisk, att den enskilt största anledningen till att vi ska klara den biologiska mångfalden och klimatfrågan är ………. jordförvärvslagen! Den är under utredning för tillfället och förslag till förändringar finns, men det gäller dock inte förbudet för bolag att köpa privatskog.
Detta är ju min högst personliga reflektion, efter mina drygt 40 år i skogsbranschen i olika roller, där jag rört mig mycket i dessa olika typer av skogar i tjänsten och även som jägare privat med mina jämthundar.
Å ena sidan tycker jag det är fascinerande med alla skiftningar av skogsmiljöer i privatskogsbruket, där man ena stunden kan vara i en välskött 100-årig tallskog för att nästa stund passera en rågång och känna sig som en fångad fluga i ett spindelnät i en helt oröjd 25-årig skog.
Å andra sidan kan det vara lika fascinerande att släppa sin jämthund på en välskött bolagsmark i norra Sverige, där man har bra sikt.
Bara det inte är Contortatall!
Ola Josefsson
Skogsmästare
Handelsbanken Skog och Lantbruk
