Debatt: Naturvårdverkets förslag hotar en ansvarsfull älgförvaltning

Naturvårdsverkets nya vägledning för älgförvaltning, ”Jaktmin”, riskerar att omkullkasta älgförvaltningssystemet. Förslaget innebär att ett visst antal älgar ska kunna skjutas varje år och prioriterar därmed jaktens nöje och en stor älgstam, framför alla andra mål i viltförvaltningen. Det är ett olyckligt synsätt som riskerar att förvärra betesskador, öka antalet viltolyckor och underminera markägarnas rättigheter.

Naturvårdsverket går fram med ett förslag som vill garantera att ett visst antal älgar ska kunna skjutas i de svenska skogarna varje år och prioriterar då älgjaktens nöje, och därigenom behovet av en stor älgstam, framför alla andra mål vi har i viltförvaltningen.

Jakträtten tillhör fastighetsägaren och LRF anser att markägarnas rättigheter och äganderättens inflytande i älgförvaltningen fortsatt ska prioriteras.

Vi kan inte acceptera att äganderätten tappar inflytande till förmån för möjligheten att utöva ett fritidsintresse och att besluten i älgförvaltningen kommer längre ifrån de som berörs.  

Idag förvaltas älgstammen i dialog mellan markägare och jägarrepresentanter där man arbetar fram förvaltnings- och skötselplaner som kontrolleras och godkänns av länsstyrelsen. Tillsammans fattar man långsiktiga beslut för att hålla en livskraftig älgstam samtidigt som antalet trafikolyckor hålls nere och betesskadorna i skogen inte skjuter i höjden.

Systemet är inte perfekt men att minska markägarnas inflytande, så som förslaget med ”Jaktmin” innebär, är inte rätt väg framåt. På många håll i södra Sverige skapar dessutom foderkonkurrens mellan älg och annat vilt en ohållbar situation, där älgen ofta får skulden för betesskadorna, men grundproblemet kanske ligger någon annanstans.  

Eftersom inga av våra vilda djur kan se skillnad på den naturliga foderresursen eller planterad skog och odlade grödor så är det markägarens toleransnivå som måste vara styrande. Vi behöver en lokalt anpassad jakt som reglerar viltpopulationen och minimerar skador. Jord- och skogsbrukets produktionsförmåga är ett överordnat samhällsintresse, avgörande för vår beredskap, livsmedelsförsörjning och tillgången på skogsråvaror.

Sverige har, efter en period på 80–90 talet med en extremt hög älgstam, fortfarande världens tätaste älgstam. Riksdagens beslut från 2012 fastslog att en ledstjärna i älgförvaltningen är en välmående älgstam i balans med foderresurser samt att minska skador på skog och minska antalet trafikolyckor. Dessa mål är samhällsövergripande och kopplade till viktiga frågor som biologisk mångfald, kolinlagring och grön omställning.

Naturvårdsverkets förslag strider mot riksdagens beslut om älgförvaltningens uppbyggnad och saknar stöd i jaktlagen. Jakträtten tillhör markägaren, men det finns ingen rätt för någon att fälla ett visst antal djur per ytenhet och år – och så ska det förbli.

Politiken måste hålla fast vid en förvaltning som fungerar för hela samhället, inte ett system där jaktens nöje styr besluten.

Anders Rolfsson, ledamot och viltansvarig LRF Skåne 

Conny Jakobsson, ledamot och viltansvarig LRF Sydost 

Johan Nyman, ledamot och viltansvarig LRF Jönköpings län