Hur ska framtidens skogsbruk locka unga skogsmaskinförare?
DEBATT: Det är inte bara klimatförändringar och hot mot biologisk mångfald som tvingar oss att tänka om i skogsbruket. Den nya generationens skogsmaskinförare reagerar mot produktionsstressen och vill inte köra maskin mer än några år.
Skogsmaskinförare är en extra intressant grupp i debatten om hur skogen ska skötas i framtiden. Samtidigt som det råder brist på maskinförare hamnar gruppen i centrum för diskussioner om alternativ till kalhyggesskogsbruket och hur en omställning i skogen ska gå till. För vad händer med maskinförarna i omställningen till ett mer variationsrikt och hållbart skogsbruk?
I vår forskning har vi pratat med 34 gymnasieungdomar som går naturbruksprogrammet med inriktning skog. Kloka och engagerade ungdomar som lyfter fram sin kärlek till skogen. Skogen som en källa till lugn, harmoni och en plats där de hämtar kraft. Skogen som en plats för umgänge, där ungdomarna kan utföra aktiviteter de gillar. De ser fram emot att köra skogsmaskin och betonar frihetskänslan i att vara ute i skogen.
Men, det finns en oro för framtiden, en oro som vi menar behöver tas på allvar. Som en av eleverna uttrycker det: ”Skogen kommer ju att ta slut snart. Men ändå ska man liksom ta ut mer och mer och mer och mer”. Gymnasieungdomarna ifrågasätter om det är långsiktigt hållbart att avverka i den takt som sker i dag.
Det starka fokuset på produktion och de låga virkespriserna gör att arbetet som skogsmaskinförarna utför måste gå fort. De blivande maskinförarna lär sig hur de ska ta hänsyn till naturen och undvika körskador men flera menar att det i praktiken inte finns tid för att vara så försiktiga som de lärt sig under utbildningen.
En av eleverna säger: ”Jag kunde ha kört skogsmaskin, men jag vill ta det i min egen takt. Det går inte så fort när jag kör, så när jag kommer ut i arbetslivet kommer jag inte att kunna stå upp mot kraven som kanske ställs på mig”.
Andra oroar sig för effekter på sin hälsa av att sitta i en skogsmaskin långa och många pass. Att knän, höfter och rygg riskerar att ta skada.
Produktionsstressen och obekväma arbetstider skapar också hinder för hur gymnasieungdomarna vill leva sina liv. Kan man ha familj, hund och hinna träffa sina vänner när man jobbar de tider som maskinförarjobbet kräver?
De flesta vi pratat med planerar att köra maskin några år men sedan gå vidare till andra arbetsuppgifter. Om dessa planer blir verklighet kommer det ytterligare förvärra problemet med rekrytering av skogsmaskinförare. Det gör också att den kunskap och erfarenhet som maskinförare bygger upp går förlorad och nyutexaminerad arbetskraft måste rekryteras.
Gymnasieungdomarna uttrycker också oro för hur en omställning av skogsbruket ska påverka dem. Kommer nya alternativa skogsbruk innebära att produktionen minskas och jobben försvinner? Kan de bo kvar och arbeta i skogen som de har planerat?
Gymnasieungdomarnas funderingar visar att skolan behöver skapa förutsättningar för diskussioner om hur deras framtida arbete kan komma att se ut. Skolan kan ge möjligheter för ungdomarna att diskutera olika alternativ och skapa positiva framtidsvisioner.
Ett framtidsscenario med ett varierat skogsbruk skulle exempelvis kunna innebära att skogsmaskinförare behöver ha en nära dialog med skogsägare och produktionsledare, och en förmåga att vara flexibel och anpassa åtgärder efter de förutsättningar som finns på olika platser. Ett mer variationsrikt skogsbruk skulle också kunna innebära att jobbet som skogsmaskinförare blir mindre stressigt, monotont och ensamt.
Kanske innebär mer omväxlande arbetsuppgifter att yrket blir mer attraktivt och att fler stannar kvar i maskinföraryrket en längre tid? Ungdomarnas oro och tankar om framtiden sätter fingret på viktiga frågor som arbetsgivare och gymnasieskola behöver förhålla sig till.
Hur kan omställningen av skogsbruket gå hand i hand med bättre arbetsförhållanden för den nya generationen maskinförare? Hur behöver arbetet förändras så att ungdomar väljer att stanna kvar istället för att lämna för andra arbetsuppgifter? Vilka förmågor och kunskaper behövs i ett mer variationsrikt skogsbruk? Hur kan utbildningen utvecklas för att stötta dessa kunskaper och kompetenser?
De här frågorna behöver tas på allvar och diskuteras, förslagsvis med ungdomarna själva. För som ungdomarna uttrycker det: ”Den här produktionsstressen kommer inte att hålla i längden”.
Ann Grubbström, Stina Powell & Sara Holmgren
Forskare vid avdelningen för miljökommunikation, SLU
Artikelförfattarna arbetar just nu med projekten ”Vem gör vad i skogen? Gymnasieungdomars tankar om framtid och möjligheter i skogsbranschen” (finansierat av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien) och ”Skuggskogar – att utmana traditionella skötselmetoder och skapa möjligheter för ett transformativt skogsbruk” (finansierat av FORMAS).