En bombmatta av politiska misslyckanden

Förhoppningarna var stora om att Grundlagskommittén skulle komma med förslag för stärkt äganderätt för markägare. I stället misslyckades utredaren så till den milda grad med uppdraget att de lämnade walkover i frågan. Denna flopp linjerar väl med raden av ärenden som går stick i stäv med markägarnas rättsuppfattning och ofta även med allmänhetens rättsuppfattning.

På kort tid har aktivister från nätverket Återställ våtmarker friats i två mål i två olika tingsrätter. Aktivisterna har velat beivrat torvbrytning genom att slå läger på arbetsplatserna och fyllt igen avvattningsdiken, för att förstöra för verksamhetsutövaren.

Tingsrätternas skäl för friande domar rimmar illa med den allmänna rättsuppfattningen och sunt förnuft. De anför att igensättandet av diken inte ska betraktas som skadegörelse då materialet som använts varit från platsen och kvarstått i mark­ägarens ägo. Det resonemanget är så dumt så jag besvärar mig faktiskt inte med att ödsla fler ord på det.

Vid vargjakten härom veckan kämpade återigen aktivister från Hunt Saboteurs Sweden för att sabotera jakten och skrämma jägare. De åkte runt i jaktområden maskerade, förföljde jägare, sågade omkull jakttorn och poserade utanför jaktledarens bostad. Från rättsväsendets sida fick agerandet okej. Det går inte att uppfatta situationen på något annat sätt.

Det råder inga tvivel om att nuvarande regering står mer på markägarnas sida än den föregående. Men det hjälper föga om myndigheter och tingsrätter fortsatt kan ignorera att upprätthålla de lagar som redan finns på plats. Uppsåtet är tydligt, hoten är tydliga. Det som är extremt otydligt är samhällets vilja att försvara äganderätten samt beivra skadegörelsen och hoten.

Grundlagskommitténs misslyckande ska vi inte tillskriva för stor betydelse. Det pågår många utredningar kopplade till äganderätt och ersättning vid intrång och brukande­hinder. Pressen har ökat på att andra utredare inte misslyckas lika graverande.

Egentligen är det i äganderättsfrågan precis som med aktivisternas aktiviteter. Lagarna finns på plats, men samhällets institutioner obstruerar. Och ingen vågar med krafttag ta tag i situationen. Vissa partier vill inte ens, utan njuter av det allt slappare försvaret av äganderätten.

Majoriteten i Sveriges riksdag behöver samla sig, skärpa sig och bli mycket tydligare i försvaret av äganderätt och en rättskipning i linje med den allmänna rättsuppfattningen. Eller är det okej att gräva diken i Kungsträdgården, så länge man inte tar med sig jorden därifrån?

Stefan Ljungdahl