20 år efter Gudrun: Ungskogarna redo för gallring

20 ÅR EFTER GUDRUN. Åtta årsavverkningar blåste ner i Lars-Erik Levins skog, natten mellan den 8 och 9 januari 2005. Han minns en känsla av maktlöshet och förtvivlan. Nu visar han stolt upp nästa generation skog som är klar för gallring. 

Sent under fredagskvällen den 7 januari 2005 kunde SMHI se ett nybildat lågtryck nordväst om Irland på sina kartor. Ett knappt dygn senare hade det utvecklats till det mest förödande oväder vad gäller fällda träd och el- och teleavbrott hittills i Sverige.  

Lördagen den 8 januari 2005 var Lars-Erik Levin på gallringsuppdrag hos en annan skogsägare i en grannby, inte långt från hemmet utanför Lönsboda i nordöstra Skåne. Vid 15-tiden var han hemma igen och kände att det började blåsa ordentligt. 

− Han jag gallrade hos hade sagt att de spådde en väldig storm, men man var liksom inte van vid det så man tänkte mest att det blåser väl ner några träd som det brukar, berättar Lars-Erik.

Klockan 16.45 gick strömmen och en kvart senare blev det tyst i telefonen. 

− Vid 19.30 var jag ute på gårdsplanen och hörde hur skogen blåste ner. Det brakade och knakade. Jag tänkte att det blir inte ett träd kvar efter detta.

Lars-Erik blir berörd när han tänker tillbaka på stormen.

– Man försöker egentligen förtränga det, säger han.

Långa köer hos Södra

Morgonen efter började arbetet och förödelsen visade sig allt mer.

– Jag hade bra belysning på traktorn, så jag var ute och började hugga upp vägar långt innan det hade börjat ljusna. Jag fick hjälp av en granne, så vi kunde öppna upp vägen. Längre bort låg det så mycket träd över vägen så det gick inte att hugga upp med handkraft. Posten kunde inte köra där på 14 dagar minns jag, inte förrän det hade huggits upp av maskiner, säger Lars-Erik.

Måndagen den 10 januari åkte Lars-Erik till Södras närmsta kontor, i Osby. Han minns att det var fullt med folk och långa köer. Lars-Erik tecknade leverans av 3 000 kubikmeter virke.  

Det skulle visa sig att det landade på 3 300 kubikmeter som blåst ner på Lars-Eriks 78 hektar produktiv skogsmark. 

– Gudrun tog åtta årsavverkningar och två år senare tog Per-stormen ytterligare 900 kubik. Mitt hyggesfria bestånd på 23 hektar klarade sig betydligt bättre. Jag propagerar för att hyggesfritt, i lämpliga bestånd, är ett bra komplement till trakthyggesbruket, säger han.

Nytt skogsekipage

Skogsekipaget, en Mowi 3060 och en fyrhjulsdriven New Holland L75, var ganska nytt när Gudrun kom. Lars-Erik minns att flera andra skogsägare ringde och ville ha hjälp, men det var omöjligt. 

– Jag sa bara: ”Ni ser hur det ser ut, jag kan inte bort och hjälpa andra nu”.

Han prioriterade dock att under de tre första vardagarna hjälpa Sydkraft (nuvarande Eon) att öppna upp ledningsgator för att strömmen skulle kunna kopplas på så snart som möjligt. 

13 dygn efter Gudrun kom elen tillbaka i Lars-Erik och hustrun Sonjas hus. 

Högg 2 400 kubik själv

Under hela våren och sommaren högg Lars-Erik vindfällen och körde ut virke i sin skog. 

– Alla ville ha hjälp av Södras maskiner, men man kunde bara avvakta. Södra lovade samma pris oavsett när maskinerna kom, ett garantipris på 160 kronor kubiken för både massaved och timmer, säger han.

Den 23 september kom en skördare och körde på till den 28:e. Den dagen kom också skotaren och körde ut virke till den 11 oktober. 

– Maskinerna hjälpte till med 867 kubik. Jag högg omkring 2 400 kubik själv. Den 8 oktober hade jag huggit färdigt. Men helt färdigt, med alla träd som lutade och så vidare, blev det ju inte förrän nästa höst egentligen, säger Lars-Erik.

Efter Gudrun satte Lars-Erik själv omkring 25 000 plantor. 

– Det var svårt att få tag i, så jag fick dela upp det på tre år har jag för mig. De som sattes redan första hösten har blivit ett fint gallringsbestånd nu. 

Stormberedskap inför framtiden

Idag har Lars-Erik och Sonjas son tagit över skogsfastigheten, men de har själva kvar en mindre fastighet på 13 hektar. Lars-Erik arbetar fortfarande i sonens skog och ska snart ta tag i förstagallringen på det största Gudrunhygget på 8,2 hektar. 

Han försöker att inte tänka tillbaka på Gudrun för mycket, och säger igen att han helst vill förtränga det. Han pratar hellre om hur fina ungskogar det har blivit nu 20 år senare. 

– De som hade nästan all sin skog avverkningsklar drabbades ju ännu hårdare av Gudrun. Här var ganska bra åldersfördelning ändå, allt från plantor till slutavverkningsfärdig skog. Det finns för mycket gran i skogarna som jag ser det. Jag försöker ha det mer blandat och mer tall, men det är svårt för vilttryckets skull. Det hyggesfria har klarat sig bäst under stormarna, så visst går det att påverka stormberedskapen med skogsskötseln. På många ställen gallras det för hårt, då blir det också känsligt för stormar, säger Lars-Erik.