Ersättningsfrågan i fokus i skogsutredarens förslag

Skogsutredningens delbetänkande är överlämnat till regeringen. De viktigaste förslagen handlar om rätten till ersättning vid avverkningsförbud, snabbare hantering av avverkningsanmälningar och mer rättssäkra domstolsprocesser.

Delbetänkandets titel är ”Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk”. Enligt utredaren, professor emeritus Göran Örlander, har målet i utredningsarbetet varit att balansera behovet av ekonomisk tillväxt med miljöhänsyn och sociala aspekter. 

41 författningsförslag som på olika sätt ska stimulera ett aktivt skogsbruk finns med i det 468 sidor tjocka delbetänkandet och på en pressträff presenterade utredaren de viktigaste förslagen.

Ersättning vid nekad avverkning

Första förslaget som togs upp handlar om ersättning vid nekad avverkning. Varken artskyddet eller äganderätten har ingått i utredningsuppdraget (de frågorna utreds separat), men rätten till ersättning är en av delbetänkandets stora frågor.

– Markägarnas förtroende för rättssäkerheten måste förbättras. En viktig del i detta är att säkerställa att markägare som inte får bruka sin skog ska få ersättning, säger han.

I utredningen föreslås därför en regel som ska säkerställa rätten till ersättning vid inskränkningar i skogsbruket som går utöver vad som är rimligt att markägaren ska tåla. 

Markägaren kommer enligt förslaget att ha möjlighet att kräva att en ny typ av biotopskyddsområde, ett så kallat skogsmarksskyddsområde, bildas i det område där avverkning blivit nekad.

I första hand ska markägaren och staten ingå ett naturvårdsavtal, men om markägaren inte blir nöjd med villkoren, kan han eller hon kräva att ett skogsmarksskyddsområde inrättas. 

Ersättning enligt de regler som gäller för biotopskyddsområdesersättning ska då utgå.

Utredaren motiverar förslaget med att om det förekommer skyddsvärda arter i en sådan omfattning att det inte går att bedriva sedvanligt skogsbruk, så ”…bör skogsområdet närmast per definition ses som en skyddsvärd biotop”. 

Göran Örlander förklarade vidare att grundlagen inte ger markägaren något skydd när avverkningar stoppas på grund av artskyddsfrågor. Däremot ställer grundlagen inte heller upp något hinder för att stifta lagar som ger en mer generös rätt till ersättning än vad grundlagen kräver. 

– Det utrymmet föreslår jag nu att man använder, säger han.

Enklare avverkningsanmälan

En avverkningsanmälan ska idag göras för alla avverkningar på minst 0,5 hektar. Den gränsen bör ligga kvar, enligt utredaren. 

– Om gränsen hade höjts till två hektar hade avverkningar på 70 000 hektar inte anmälts till Skogsstyrelsen, säger Göran Örlander, som menar att myndighetens tillsyn hade försvårats märkbart om gränsen hade höjts.

EU:s tillsynskrav är dock den största anledningen till att en arealförändring inte föreslås. 

Idag går alla avverkningsanmälningar till samråd enligt miljöbalken och avverkningens påverkan på miljön ska bedömas. Utredaren föreslår att avverkningsanmälningar i utgångsläget ska frikopplas från samråd enligt miljöbalken. 

– Genom att dela på dessa blir anmälan om avverkning endast en underrättelse. Skogsstyrelsen får reda på att en avverkning ska genomföras. De kan agera men måste inte agera. Samråd behöver bara ske när åtgärden väsentligt kan ändra naturmiljön, säger utredaren. 

Enligt förslaget ska samråd alltså endast bli aktuellt i ”vissa särskilda fall”. Skogsstyrelsen ska på kartor peka ut områden som kräver samråd. 

Målet är en ökad tydlighet för markägarna.

– Jag ser stora rättssäkerhetsvinster med detta, säger Örlander. 

Förändringar i sexveckorsregeln

Sexveckorsregeln, som säger att en avverkning inte får påbörjas förrän tidigast sex veckor efter att anmälan lämnats in, föreslås ändras så att en markägare kan påbörja en åtgärd redan tio dagar efter anmälan. 

I de fall där mer tid behövs kan Skogsstyrelsen besluta om förlängd handläggningstid och är skyldiga att meddela markägaren detta.

Avverkningsanmälningar som rör höga naturvärden kommer fortfarande att hanteras enligt miljöbalken och där kvarstår tidsfristen på sex veckor. 

Vill se mer ädellövskog

Utredaren vill uppmuntra till mer ädellövskogar i Sverige. Tillståndskravet tas bort, och slutavverkningar i ädellövskogar ska likställas med slutavverkningar i ”vanliga” skogar.

Dagens bidrag föreslås ändras till ett årligt arealstöd. 

– Det bedömer jag kan locka fler att investera i ädellövskog, säger Örlander. 

Ny ädellövskog behöver inte heller anläggas på exakt samma plats där den avverkade skogen låg, utan föryngringen kan ske på annan plats inom brukningsenheten.

Mer rättssäkra domstolsprocesser

Utredaren vill också se en mer samlad tillsynsorganisation där Skogsstyrelsen tar över länsstyrelsernas ansvar och blir ensam tillsyns- och dispensmyndighet för artskyddet i skogen. 

– Detta gör att beslutsprocesserna blir snabbare och smidigare, säger Örlander.

Han föreslår även att alla rättsprocesser om skogsbruksåtgärder samlas till Mark- och miljödomstolarna. 

– Jag föreslår också att Skogsstyrelsen ska vara part i Mark- och miljödomstol när miljöorganisationerna överklagar. Idag möter markägaren ensam miljöorganisationen. Denna nyordning gör att målet kommer att bli bättre utrett, säger utredaren. 

”En missuppfattning”

Göran Örlander fick också svara på frågan om vilken hänsyn till miljömålen, bland annat inom LULUCF-förordningen, som tas i delbetänkandets förslag.

− Det är en missuppfattning att de här förslagen skulle göra det enklare att avverka. Grejen med det här är att få ett rättssäkert och tydligt regelverk så att alla vet hur man ska förhålla sig när man avverkar skog. I delbetänkandet rör vi ingenting i balansen mellan produktion och miljö eller om det ska avverkas mer eller mindre, säger han.

Skogsutredningens slutbetänkande ska redovisas senast den 31 augusti 2025.

Här hittar du delbetänkandet i sin helhet.