De kämpar för äganderätten – vädjar till politiker att ändra grundlagen

Familjen Hyttsten-Westholm i Jämtland och Kristofer Stigen i Västergötland har förbjudits av staten att avverka skog och nekats ersättning. Deras fall är långt ifrån unika men ovanligt uppmärksammade eftersom de valt att vara öppna med sin kamp för äganderätten. De har nu skickat ett brev till grundlagskommittén och vädjar om en enkel men viktig lagändring. 

Grundlagskommittén är parlamentariskt tillsatt och har fått i uppdrag av regeringen att undersöka om vissa grundläggande fri- och rättigheter bör läggas till i regeringsformen. Kommittén ska även utreda ”vilka generella förutsättningar som bör gälla för att en inskränkning i näringsfriheten och egendomsskyddet ska vara godtagbar”. Det är denna punkt kan påverka skogsbrukares äganderätt.

Brevet som familjen Hyttsten-Westholm och Kristofer Stigen har skickat till politikerna i grundlagskommittén börjar så här: 

” Vi är jord- och skogsbrukare. Vi lever inte av naturen, utan med den. Den skog vi äger är en liten del av Sveriges sammanlagda skogsyta, men för oss är den livsviktig och vital för våra respektive verksamheter. Det har vi gemensamt. 
Vi har också gemensamt att brukandet av vår skog, som ägts i familjernas generationer före oss, förbjuds av staten. På grund av fåglar. I Kristofers fall - tjäder på marken. I familjen Hyttsten-Westholms fall – spår av en tretåig hackspett. 
Tyvärr har vi också gemensamt att staten inte ersätter oss med en enda krona för vårt inkomstbortfall. Vad innebär det här då? 
För Kristofer betyder det att, utöver att förlora 1,5 miljoner kronor i avverkningsbar skog, se värdet på fastigheten falla. Med en god portion mod togs fallet till Mark- och miljödomstolen, som dömde till statens fördel. Så förutom de 1,5 miljonerna, som skulle ha gått till att betala av räntor, lån och utveckla verksamheten, som nu brinner inne, värdeförlusten i fastigheten och statens rättegångskostnader på 235 000 kronor. 
För familjen Hyttsten-Westholm innebär det att generationsskiftet som skulle finansieras av skogen nu är fruset. Kurt och Halldis som driver gården nu, vill gärna gå i pension och lämna över gården med skogsbruk, jordbruk och mjölkproduktion till barnen. Nu är allt fast i ingenmansland – för eftersom staten enligt den nuvarande formuleringen i grundlagen inte behöver ersätta familjen, sätter förbudet stopp för generationsskiftet och fortsatt mjölkproduktion.”

Riskerar miljonvite

Kurt Hyttsten och Halldis Westholm har av Skogsstyrelsen nekats avverkning av flera områden på totalt 55 hektar. Avverkningsförbud råder så länge den fridlysta arten tretåig hackspett har förutsättningar att häcka på skogsmarken. 

Ingen har sett den tretåiga hackspetten i parets skog. Dock har ”spår och bohål av äldre karaktär” hittats. Om paret, trots avverkningsförbudet, skulle avverka sin skog döms de att betala ett vite som i dagsläget är satt till 5,5 miljoner kronor. 

Sex procent av Hyttsten-Westholms skogsareal på cirka 240 hektar är sedan tidigare avsatt som nyckelbiotoper eftersom deras skogsbruk är certifierat. 

Mjölkgårdens framtid hotas

Det senaste i den rättsprocessen är att Mark- och miljööverdomstolen gett prövningstillstånd. När den instansen kommer att ta upp fallet är ännu inte klart.

Kurt och Halldis tre döttrar har drivit fallet mot staten och även varit öppna i media. Lia Hyttsten, en av systrarna, menar att det skulle få förödande konsekvenser om avverkningsförbudet står fast. 

− Mina föräldrar är 66 och 70 år gamla, har byggt upp en mjölkgård under 42 år och kan nu inte gå i pension på grund av det här beslutet. För många skogsägare är skogen både sparkapital, pensionssparande och kreditvärdighet. Då kan politiken plötsligt inte ändra spelreglerna och besluta att din skog inte är värd något, säger hon.

EU-direktiv övertolkas

Det som allt egentligen handlar om är en grundlagsändring som gjordes 2010 som säger att markägare inte alltid har rätt till ersättning från staten vid markintrång. 

Efter att ha förlorat sitt rättsfall konstaterade Kristofer Stigen, skogsägare i Bollebygd: ”En tjänsteman kan alltså neka avverkning på grund av tjädern, för att nästa dag gå ut och jaga densamma”. 

Lia Hyttsten säger att hon – och flera politiker hon har pratat med – har märkt att det i Sverige finns en tydlig tendens att övertolka EU-direktiv, i det här fallet fågeldirektivet. 

− Allt detta är så hisnande och absurt. Kristofer Stigen valde att stämma staten i hopp om att få rätt och eftersom det redan fanns en dom där ett skogsbolag fått ersättning efter ett avverkningsförbud. Men han förlorade och måste nu betala rättegångskostnaderna. Ersättningssystemet idag är lite hipp som happ. Formuleringen i grundlagen är så otydlig. Det måste vara väldigt förvirrande för domstolen – för alla. I brevet som vi skickar till grundlagskommittén är det detta som vi lägger störst vikt vid. Nu har de chansen att genomföra en enkel justering av det som blev fel med lagändringen 2010. Tyvärr verkar det som om kommittén försöker slingra sig ur den här frågan. Med det här brevet vädjar vi nu ännu en gång till politikerna att inte spela bort äganderätten, säger Lia Hyttsten. 

Senast den 7 januari 2025 ska grundlagskommittén redovisa sina förslag till lagändringar.