Jättetydlig dom: Skogsägare otroligt utsatta i artskyddsmål

Vid det här laget har du säkert hört om Mark- och miljödomstolens dom i målet mellan skogsägaren Kristofer Stigen i Bollebygd och staten Sverige. Han kammade noll och döms dessutom att betala statens rättegångskostnader. Domen ger extremt tydliga signaler till Sveriges skogsägare. De går helt emot den miljöhänsyn myndigheterna säger sig vilja eftersträva.

Jag rekommenderar dig verkligen att läsa domen i Mål nr M 936-21, Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den är visserligen 35 sidor, men skriven med stor text och som en amerikansk lärobok på universitetsnivå, det vill säga den ältar samma sak om och om igen, så den är inte så informationstung som sidantalet förespeglar.

Tyvärr bjuder detta specifika fall staten på några faktorer som gör det lättare att utmåla skogsägaren som boven. Jag vill lyfta två faktorer du bör tänka på och själv undvika:

1. Skogsägaren kände bevisligen till tjädrarnas närvaro sedan tidigare. Även innan han köpte till del av arealen. Artskyddsförordningen ställer dock krav på markägaren att ha denna kunskap före var skötselåtgärd
2. Han kunde enligt domstolen i rätten inte styrka att aktiva skogsbruksåtgärder vidtagits i de berörda bestånden

Det mest talande i domen är att den flyttar ansvaret för vem som avgör vad som är pågående markanvändning från staten till naturen!

”Den tillåtna pågående markanvändningen skogsbruk kan inte vara mer långtgående än vad som utgör en lagenlig markanvändning och gränsen för denna markanvändning sätts till den nivån av skogsbruksåtgärder aktuell skyddsvärd art (tjädern) kan tåla i det enskilda fallet.”

Domen resonerar att Skogsstyrelsens beslut om inskränkningar i önskade skogsskötselåtgärder egentligen inte har någon betydelse (tillför inget) och därmed inte medför något ekonomiskt ansvar, då Artskyddsförordningen gäller även före Skogsstyrelsens utlåtande och naturvärdena också fanns där oavsett Skogsstyrelsens beslut.

I och med att domstolen finner Skogsstyrelsens angivna begränsningar relevanta för att bevara tjäderspelplatsen och närområdet har Skogsstyrelsens förelägganden/viten/begränsningar inte påverkat det som domstolen anser vara pågående markanvändning. Begränsningarna i skogsbrukarens brukandemöjlighet har i och med Artskyddsförordningen varit gällande även utan Skogsstyrelsens handläggning, resonerar domstolen.

Pågående markanvändning avgörs här av ­tjädern, inte av människans intention och önskemål.

Noterbart i domen är också statens resonemang om ersättningsansvar. De beskriver aktivt skogsbruk som exploatering. Markägaren ska därmed ses som ekonomiskt gynnad som exploatör av sin egen mark.

Ett mycket viktigt resonemang i domstolens beslut att ingen ersättning ska utgå är att förutsättningarna för den pågående markanvändningen (i detta fall tjäder-habitat) kan förändras. Då skulle bedömningen av den pågående markanvändningen kunna förändras och skogsägaren ekonomiskt gynnas.

Det finns inget i domen som hindrar att ny avverknings­anmälan lämnas in till Skogsstyrelsen, om och om igen. Givetvis bör utfallet bara ändras om tillämpningen av Artskyddsförordningen ändrats eller tjädern försvunnit eller som skrivs i domen, om grannarnas skog förändrats till att utgöra fullgott habitat för tjädrarna.

Slutsatserna av domen är kristallklara:

• Du tar en stor risk om du sköter din skog så att arter omfattade av Artskyddsförordningen trivs
• Du bör regelbundet vidta skogsskötselåtgärder i bestånden och dokumentera att så skett
• Om du vill bedriva ett traditionellt aktivt skogsbruk bör du föregå grannarna med avverkningar
• Du bör undvika att kunna beläggas med kännedom om naturvärden på din mark eller mark som du förvärvar. Samtidigt är du dock skyldig att ha den kännedomen
• Du kan i praktiken knappast vinna stämning av staten i Artskyddsmål då det är naturen och inte myndigheterna som ger ramarna för din pågående markanvändning enligt Artskyddsförordningen. Därför blir du också ersättnings­skyldig för statens kostnader för att försvara sig, i detta fall 235 774 kronor
• Bara om rätten skulle bedöma Skogsstyrelsens inskränkningar som oskäliga för bevarande av de aktuella naturvärdena skulle du kunna få rätt i någon mån

Är det verkligen så här vi ska ha det?

Stefan Ljungdahl