Efterlevs målbilderna för god miljöhänsyn kommer skogsbruket långt
Krönika: Det är fortsatt turbulenta tider för skogsnäringen, minst sagt. Den svenska skogsbruksmodellen som brukar kläs i orden ”frihet under ansvar” är satt i gungning i och med att den tidigare politiskt utstakade vägen kommit att kollidera med juridiken, framför allt gällande artskyddet. Men branschen pressas också av en orolig omvärld, klimatförändringar, hårdare krav rörande sociala värden samt en mängd potentiella nya affärsområden. I det här läget tycker såväl enskilda privata skogsägare som stora koncerner att det är svårt att navigera rätt.
Kanske är det en långsökt liknelse, men situationen får mig att tänka på första meningen i Jean-Jacques Rousseaus historiska verk Samhällsfördraget: ”Människan föds fri och överallt är hon i bojor”. Dagens fria skogsbruksmodell har helt enkelt lett till otrygghet och misstänksamhet – något som ingen vinner på i det långa loppet.
Förstå mig rätt, personligen tycker jag att det finns mycket mer att önska av det svenska skogsbruket och jag tror många standarder inom näringen mår bra av att utmanas. I sinom tid tror och hoppas jag att nya regelverk kan skapa en vettigare skogsbruksmodell som harmoniserar bättre med skogens olika värden.
Men tills vidare blir frågan hur näringen ska förhålla sig till dagens verklighet?
Att konsultera Skogsvårdslagen ger dessvärre ingen bättre vägledning eftersom lagen är svårtolkad och sällan beskriver hur specifika åtgärder ska utföras på bästa sätt. Men som tur är initierades 2011 ett omfattande projekt som kallades ”dialog om miljöhänsyn”. Tanken var att skogens alla intressenter skulle samlas och gemensamt arbeta fram målbilder för olika hänsynsområden samt komma fram till konkreta beskrivningar av hur åtgärder bör utföras. Efter ett mycket gediget arbete i ledning av Skogsstyrelsen så presenterades de första målbilderna för god miljöhänsyn 2013.
En av målbildernas styrkor är att de är framtagna i samarbete med experter på respektive område. Istället för svävande beskrivningar som exempelvis ”hänsyn ska tas till vattendrag” så preciserar målbilderna hur en maskinförare bör agera vid bäcköverfart för att minska risken för slamning. I dagsläget finns ett femtiotal målbilder som täcker allt från hänsyn till friluftsliv och kantzoners utformning till vattendrag. Målbilderna är tänkta att fungera som vägledning och går ofta långt över vad skogsvårdslagen kräver.
Under höstens första kurs fick klassen chans att arbeta utifrån målbilderna under en exkursion med Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen. Vi fick till uppgift att snitsla en kantzon till ett mindre vattendrag baserat på vår bästa kunskap och sedan jämföra resultatet mot vad målbilderna säger. Min uppfattning var att målbilderna i stora drag mötte upp kunskapen vi förvärvat i klassrummet. Men jag kunde inte undgå att fråga mig varför målbilderna inte tar större plats i debatten? Känslan är att de nästan fallit i glömska efter drygt ett decennium. För saken är ju den att miljöhänsyn handlar om helheten, även om artskyddet är helt centralt.
Problemet är såklart att målbilderna är just målbilder som inte är tvingande – även om målbilderna sedan 2020 är inkluderade i FSC-standarden. Men med dagens röriga situation tror jag det vore klokt om fler aktörer gick tillbaka och granskade målbilderna som de själva var med och beslutade om. Även om målbilderna inte är heltäckande, kan skogsägare ändå känna sig trygga med att mycket trots allt blir rätt om rekommendationerna efterlevs och viljan finns!
Isac Printz
Skogsvetarstudent SLU Umeå