Stiftelsen ställer om skogsbruket – testar flera metoder

Stiftelsen Skånska Landskap förvaltar omkring 8 800 hektar produktiv skogsmark. För att anpassa skogen till ett förändrat klimat ställer man om till hyggesfritt genom olika metoder. – Jag säger inte att detta är det enda rätta, men med våra förutsättningar och våra mål med skogsbruket så tror jag på det, säger Emma Sandell Festin, skoglig förvaltare.

Stiftelsen Skånska Landskap förvaltar sex stiftelsers mark på omkring 11 000 hektar, varav omkring 8 800 hektar är produktiv skogsmark. För två år sedan började stiftelsen arbetet med att på allvar ställa om skogsbruket till hyggesfria metoder för att klara framtidens klimatförändringar. 

− Det unika med vår skogsskötsel är att vi har ett mångbruk med skogen och jobbar mot flera olika mål; rekreation, produktion, klimatanpassning och biologisk mångfald, säger Emma Sandell Festin, skoglig förvaltare.

I Hässleholms kommun i norra Skåne ligger den 140 hektar stora fastigheten Skeröd, som stiftelsen redan driver helt med hyggesfria metoder. Den populära badsjön Möllerödssjö ligger mitt i skogsfastigheten och runt om i skogen slingrar sig välbesökta promenadstigar. Allmänheten har första parkett till skogsarbetet, som delvis anpassas till att människor ska vilja vistas i skogen även i fortsättningen.

− Här finns allt från ungskog av gran till bokbestånd i hundraårs­åldern. Det enda som egentligen inte finns här är rena ekbestånd, berättar Emma. 

Vill gynna blandbestånd

En grundtanke i stiftelsens skogsbruksstrategi är att satsa på blandbestånd. 

− Vi tror inte på att granen som en ren monokultur kommer att klara ett förändrat klimat. Vi vill skapa skogar som med stor sannolikhet kommer att stå här om 120 år och här är variation viktigt, både gällande ålder och trädslag i samma bestånd. Granen har ytliga rotsystem, är känslig för torka, väta, stormar och granbarkborre. Mycket talar emot den. Men kommer gran upp naturligt motarbetar vi inte den, då får den bli en del av blandbestånden, säger Emma.

Målet med bland annat Skeröd i framtiden är att kunna gå över hela fastigheten i ett svep. Där är man inte än, utan tills vidare testar man flera metoder i olika mindre bestånd för att se vad som verkar fungera. 

Försök 1: Kanthuggning

Kanthuggning är en av metoderna. Ytan är omkring 0,3 hektar och utgör en gräns mellan gran och löv. I augusti 2023 kalhögg man en stickvägsbredd för att på motsvarande yta bredvid hugga hälften av träden. På den kalavverkade ”remsan” är tall, bok, ek och douglas- och grandisgran planterat. Exoterna är planterade för att testa hur de trivs i en blandskog. I övrigt är det få plantor som sätts varje år. När plantorna är etablerade ska man kalavverka nästa ”stickväg” och hugga hälften av stammarna på nästa och så vidare. 

− Målet är att det ska bli blandskog, delvis under skärm. Granarna är i 65-årsåldern och är avverkningsmogna. De står ganska trångt, har halvhög rötandel och tillväxten har stannat av lite grann. Det ska bli väldigt intressant att se hur de här träden reagerar nu när hälften av träden har försvunnit, säger Emma. 

Försök 2: Luckhuggning

Ett annat försök är luckhuggning, som i det här fallet går ut på att utvidga en stormlucka och röja fram plantor som föryngrats naturligt mitt i luckan. 

− Vi har huggit två, tre rader träd på den östra sidan och två på den västra. Det ska bli väldigt spännande att se hur det svarar nu när det får mycket ljus. Det finns risker med att träden som står kvar blir mer solbelysta, men här är rätt okej markfuktighet så jag hoppas att det ändå klarar sig från barkborrar. Det är ett vågspel, vi får se vad som går och vad som inte fungerar, säger Emma. 

Vad vill du få ut av den här luckhuggningen?

− Vi får plantor som är anpassade efter lokala förutsättningar. Plantorna är redan etablerade och jag tror att rotsystemet är väldigt viktigt för deras utveckling och motståndskraft mot bland annat torka. Vi får ett större inslag av löv och det boostar markens pH-värde. Vi slipper avverkningsanmäla och eventuellt även plantera. Med tanke på besökstrycket är kalhyggen inte det bästa för vår del och det slipper vi med luckhuggningen. En nackdel kan vara att man får vad man får. Men här har vi fem trädslag; bok, rönn, björk, tall och gran, och jag har inte satt en enda planta. Alla träd slag kanske inte överlever, men de har potential.

Hur ser du på ekonomin i hyggesfria metoder? 

− Vi i Skåne har andra förutsättningar än resten av Sverige, här finns i princip alla trädslag. Går vi över 140 hektar vart femte år och plockar ut 50-75 kubik per hektar, så blir det ett ganska stort uttag. Men pratar man bara ekonomi så hade jag ju slutavverkat och planterat något annat här. Jag säger inte att detta är det enda rätta, men med våra förutsättningar och våra mål med skogsbruket så tror jag på det.

Det pratas ju mycket om bristen på skogsråvara just nu. Vad säger du till dem som menar att hyggesfria metoder förvärrar råvarubristen?

− Jag köper det och kan hålla med på ett sätt. Å andra sidan får vi ett jämnare uttag under en längre period. Här slutavverkar vi granskog vid 60 års ålder. Ett välmående bestånd ger kanske 550 kubikmeter per hektar vid slutavverkning, kanske 30-40 kubik vid förstagallringen och 60-70 vid andragallringen. I hyggesfritt, när man väl fått igång systemet, kan man plocka ut 50-70 kubik per hektar omkring vart sjunde år.

Passar hyggesfria metoder överallt?

− Nej, jag tycker nog inte det. Där förutsättningarna är fel redan från början, till exempel andra generationens granskog på åkermark, passar inte hyggesfritt. På den här fastigheten har vi tio, elva träd-slag och otroliga valmöjligheter. Då blir det roligare att jobba på det här sättet.

Ni som stiftelse har inte samma vinstkrav som de flesta andra skogsägare. Det kanske är svårare för till exempel privata skogsägare att börja testa nytt?  

− Jag vill vända på frågan: Har man råd att inte testa? Man kan vinna väldigt mycket på att bara lämna ett eller två extra träd vid en avverkning. Våga gör fler naturvårdsåtgärder! Jag tror att man tjänar på mer död ved i landskapet eftersom det gynnar populationerna av granbarkborrens fiender. Och tänk på att alltid gynna löv. Åter igen, vi i Skåne har väldigt mycket mer att välja på, det är jag medveten om, men certifieringen kommer att ställa allt högre krav på lövinblandning så det är bra att satsa på det redan nu. Någonstans måste man börja, säger Emma Sandell Festin.