Möjligt med lägre referensvärde för antalet vargar
Det visar en ny analys från Naturvårdsverket. Beskedet välkomnas av LRF som föreslår kompletterande förändringar i jaktförordningen för att underlätta genomförandet.
Naturvårdsverket har, på uppdrag av regeringen, redovisat en analys av hur Sverige kan besluta om ett lägre så kallat ”referensvärde för gynnsam bevarandestatus för varg”. Med andra ord, det minsta antalet tillåtna vargar som vi får ha i landet, enligt bestämmelser från EU. Idag ligger referensvärdet på minst 300 vargar, men enligt Naturvårdsverket skulle det kunna ligga någonstans inom intervallet 170 – 270 vargar. LRF välkomnar beskedet:
– LRF vill vara tydligt med att för våra medlemmar kommer kostnaderna att minska med ett mindre antal vargar i Sverige. Produktion och lönsamhet i tamdjurshållningen är viktigare än att vargförvaltningen riskerar att bli krångligare. LRF utgår från djurböndernas problem med varg och det faktum att Livsmedelsstrategins mål – en ökad livsmedelsproduktion i Sverige – inte är möjlig att nå, framför allt när det gäller fårnäringen, med så mycket varg som vi har nu, säger Anders Wetterin, näringspolitisk expert på LRF.
Mer komplicerad förvaltning
Om vargantalet blir avsevärt lägre i Sverige kommer det enligt Naturvårdsverket krävas en mer komplicerad, dyrare och mer individbaserad vargförvaltning. Det kommer även kräva att de genetiskt viktiga vargarna måste förvaltas med stor försiktighet. Och för att motverka inavel kommer troligtvis östliga vargar som vandrar in från Finland till det svenska renskötselområdet att behöva flyttas till södra halvan av landet för att motverka den kraftiga inaveln hos de skandinaviska vargarna.
- LRF förutsätter att regeringen åstadkommer en hållbar lösning i den här frågan. Samtidigt inser LRF att en verksam minskning av vargstammen kommer att ta viss tid. Både referensvärdet och myndigheternas arbete måste förändras. LRF har föreslagit att regeringen gör ett antal förändringar i regelverken, för att på kort sikt underlätta och effektivisera skyddsjakt och annan jakt på varg, säger Anders.
LRF:s föreslagna förändringar:
- Ändringar i 23 a § i jaktförordningen, där villkoren för länsstyrelsernas beslut om skyddsjakt finns. Så att det blir enklare för länsstyrelserna att besluta om skyddsjakt på varg. Bland annat måste begreppet ”allvarlig skada” klargöras. Eftersom syftet med skyddsjakt är att förhindra allvarlig skada.
- Ändring i 28 § jaktförordningen. Paragrafen ger djurägare möjlighet att på vissa villkor döda varg i samband med att tamdjur angrips. LRF har föreslagit att varg ska få fällas även efter avslutat angrepp och i nära anslutning till hagen. Ett angrepp sker ofta snabbt och det är svårt att fälla vargen, med de snäva villkor som nu gäller.
- Ändring i 31 § jaktförordningen. Om en östlig varg behöver flyttas till ett område söder om renskötselområdet finns det nu ingen kompensation eller fördel för djurhållare och jägare i det område där flyttad varg skulle stanna kvar och etableras. Samtidigt krävs enligt 41 § jaktförordningen att markägare och jakträttshavare säger ja till att varg sätts ut på deras fastighet, för att en myndighet ska få genomföra utsättning av varg. En etablering av östlig, genetiskt viktig varg medför nu bara nackdelar för våra medlemmar. LRF har föreslagit att i det område där genetiskt viktig varg skulle sättas ut (eller där den stannar och etablerar sig) ska myndigheterna få besluta om viss kompenserande jakt på de skandinaviska, inavlade vargar som finns i närområdet. En sådan regel kan införas genom en mindre ändring i 31 § jaktförordningen.
Källa: LRF
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@skogsaktuellt.se
