Björken, vilken multikonstnär!
Krönika: In i det sista tänkte jag att det här får bli en krönika om det stundande EU-valet och skogens roll. Men sen åkte jag söderut och mötte vårens spirande grönska vilket för en stund upplöste politikens virrvarr ur sinnet. Särskilt närvarande var björken – i form av höga pollenhalter och alla små musöronen som kommit att klä, de tidigare nakna grenverken. Och jag kände att det skulle vara på sin plats för mig, som skogsvetarstudent i björkarnas stad, att tillägna Sveriges vanligaste och kanske alldagligaste (?) lövträd en krönika. För även om få anser att björken är kungen i djungeln, så är den ständigt aktuell och inte minst inom skogsbruket där den är på frammarsch.
Många brukar ha koll på att vi har tre inhemska arter i form av glas-, vårt- och dvärgbjörk. Men fjällbjörken då undrar säkert någon? Klassificeringen av fjällbjörken i DNA-teknikens tidsålder är inte helt enkel och har skapat osämja bland experterna. Vissa menar att det är en solklar underart till glasbjörken, medan andra menar att det är en varietet - en lägre rang än underart, som brukar tillämpas för lokala populationer. Hur som haver så fascinerar fjällbjörkens härdighet och det faktum att den bildar den övre trädgränsen i fjällkedjan, något som globalt sett brukar vara barrträdens uppgift. Fjällbjörken bildar också det längsta sammanhängande skogsbältet i Europa när det löper längs med Skandernas rullande fjällsidor. Slutligen har många häpnats över det eldhav i gult och rött som fjällbjörkarna bjuder på framåt höstkanten.
Dvärgbjörken, som växer i form av buske eller ris, är enkel att skilja från de andra björkarna. Men att särskilja glasbjörken från vårtbjörken är desto svårare. Störst chans att lyckas är genom att kolla på trädets habitus, alltså dess kronform, samt undersöka årsskotten på nära håll. Fristående vårtbjörkar har nämligen en mer hängande karaktär, varpå de ibland kallas hängbjörk. Vad gäller årsskotten, så är glasbjörkens ludna medans vårtbjörkens årsskott är beklädda med små vårtor, därefter namnet.
Som pionjärträd är björken ofta först på plats, vilka många som tagit upp ett hygge kan försäkra. Men björken är inte särskilt långlivad och blir sällan mer än ett par hundra år gammal – den lever snabbt, men ska inte ses som oviktig för det. Tvärt och om är flera arter beroende av gammal björk, som exempelvis svartoxen, en kusin till den mer kända skalbaggen ekoxen. Skogsindustrins kemiska bekämpning av lövträd under mitten av 1900-talet gör att vissa platser än idag lider brist på gamla björk ut i skogarna. Vilket är en anledning till att björkgynnande naturvårdsinsatser är viktiga om vi vill säkra dessa hotade arters existens.
Mer inslag av björk är inte bara bra för den biologiska mångfalden. Det leder också till mer resilienta skogar som kan stå emot klimatförändringarnas konsekvenser i form av skadedjursangrepp, torka och brand. Se bara på hur björken kom att bli Umeås bästa brandförsvar! Men för att björken ska få full upprättelse inom skogsbruket måste industrin bli bättre på att förädla björken. Istället för att som idag, koka massa, borde vi skapa en industri som gör möbler, faner, plywood och andra byggprodukter av björken – på liknande sätt som i Finland.
Vid första anblick kan björken upplevas som oansenlig, men bastubadarnas bastukvistar och studenternas björkris vittnar om att det trots allt är ett av våra folkkäraste träd. Och genom att resa i vårt avlånga land i maj, så kan björken få oss att uppleva hänrycknings tid om och om igen, för gröna musöron får man aldrig nog av.
Isac Printz
Skogsvetarstudent SLU Umeå
