Korrekt kunskap måste gälla även för skogen - oavsett vem det kommer ifrån
Krönika: Ni som läste min första krönika kan pusta ut. Jag grejade tentan - så fortsättning följer på Skogsvetarprogrammets andra termin vid SLU Umeå, kul tycker jag!
Under vårterminen kommer vi att läsa kurserna vetenskapsteori och metod (läs statistisk), praktiskt skogsbruk och sedan avsluta med en kurs i skoglig ekologi, där vi förhoppningsvis får en rejäl dos ute i fält. Men den första kursen, vetenskapsteori och metod, är inte bara en statistikkurs utan handskas även med vetenskapens och kunskapens fundamentala frågor. Vart går gränsen mellan vetenskap och icke-vetenskap, det så kallade demarkationsproblemet. Vad innebär den vetenskapliga metoden egentligen? Kursen kan ge intryck av att vara en ”transportsträcka” för en skogsvetare, är det verkligen nödvändigt för oss att filosofera över vetenskapens stora frågor? Jag erkänner att jag var tveksam till en början, men under kursens gång har jag kommit över flera exempel från skogsdebatten som visar vikten av inte tro på något bara för att ”låter rimligt” eller känns intuitivt lockande.
Strax innan årsskiftet stod en skoglig professor i nationell tv och hävdade att den enskilt mest effektiva åtgärden för att få svensk skog att binda mer kol skulle vara en landsomfattande gödslingskampanj. Resonemanget om att gödsling ökar träds totala tillväxt av biomassa (träd ovan jord + rotsystem) och därmed binder mer kol upplever jag som logiskt, så tänkte nog i alla fall jag innan utbildningen. Men här går inte vad vi kan observera med våra ögon ihop med forskningens resultat. Flertalet studier har nämligen visat att om vi tillför mineralnäringsämnen så kommer trädet att spara in på rotsystemet och istället satsa på tillväxt ovan jord (Marshall et al 2023). Även om tillväxten på totalen i vissa fall ökar något, handlar det primärt om en omallokering av kol i trädet. En smart anpassning, då trädet kan satsa på att konkurrera om ljus istället för att underhålla ett stort rotsystem.
Att gödsling skulle vara en effektiv åtgärd för att binda mer kol ur atmosfären är således svagt underbyggt, om inte helt felaktigt. Ett träds minskade rotsystem kan även leda till ökad risk för stormskador och torkstress. Om vi dessutom ser gödsling utifrån ett ekosystemperspektiv är övergödning av vattendrag problematiskt samt att artkompositionen kan förändras i skogen, vilket kan slå hårt mot biodiversiteten.
Ytterligare ett exempel är att vissa hävdar att markberedning leder till ökade utsläpp av växthusgaser. Tanken är att hyggen skulle avge mer växthusgaser när jorden rivs upp, eftersom tillförseln av syre skyndar på nedbrytningen – likt processen när vi blandar upp vår kompost. Men även här går forskningen stick i stäv med vår intuition, oavsett vilken typ av markberedning som används så är utsläppen av växthusgaser i princip oförändrad (Strömgren et al 2017). Att kalhyggen avger koldioxid är ingen hemlighet, men att markberedning skulle ”riva upp” jordens kollager är alltså felaktigt.
Det kan tyckas modigt att avfärda en skogsprofessors uttalande. MEN då måste vi dra oss till minnes varför det är så otroligt viktigt att slå vakt om korrekt kunskap. Jo, för kunskapens värde ligger till stor del i att den vägleder oss i våra handlingar och beslut. Så med felaktigt kunskapsunderlag är risken stor att vi hamnar snett, även om avsikten är god. Rätt kunskap, men olika åsikter är däremot något vi bör uppmuntra eftersom det leder till en hälsosam (om än ibland intensiv) debatt om hur vi ska förvalta vår värld.
Isac Printz
Skogsvetarstudent SLU Umeå
