Kontraproduktivt polariserad debatt om skogen

Skogsstyrelsens rapport ”Förutsättningar för hyggesfritt skogsbruk och definition av naturnära skogsbruk i Sverige”, har fått känslorna att svalla. Det är förståeligt, men tonen är inte särskilt konstruktiv.

 

Det finns en övertro på att kalhyggesfritt skogsbruk ska kunna bedrivas över stora arealer utan att virkesproduktionen minskar betydligt. Det finns också en överdriven rädsla för att enskilda meningar i en utredning ska betyda slutet för det kommersiella skogsbruket.

I den aktuella utredningen föreslås att det ska utredas hur ekonomiska incitament och affärsmodeller kan bidra till utvecklandet av hyggesfritt skogsbruk och ökad produktion av viktiga samhällsvärden i skogen. Det är klokt. Acceptans för naturvårdande åtgärder som inverkar på skogsägarens ekonomi nås bättre med morötter än piska, tvång och konfiskation. De senare metoderna har nu testats och det blir inte bra.

I utredningen står att läsa: ”förväntan på lönsamhet kan utgöra hinder för skogsägaren att bruka sin skog hyggesfritt.”. Ja, skogsägare är i allmänhet inte ekonomiskt suicidala.

Givetvis är trovärdigheten för att sådana ekonomiska incitament ska införas låg. Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna saknar redan medel för att betala för de inskränkningar de vill besluta om och skötsel av de arealer de tagit på sig att vårda. Det är dock inte primärt myndigheternas fel, utan de regeringar som ger myndigheterna orimliga uppdrag i förhållande till de ekonomiska medel de är beredda att skjuta till.

De mål som utredningen föreslår kommer inte att nås i det privata skogsbruket. Till det finns inte medel. Utredningen föreslår att staten genom Sveaskog och Statens fastighetsverk ska föregå med gott exempel genom att på 20-25 procent av sin areal tillämpa hyggesfritt skogsbruk. Det skulle bli en dyr omställning och ett intressant test av hur mycket avkastning staten själv är beredd att avstå. Kostnaden räknas även i minskade export- och skatteintäkter från skogsindustrin.

Myndigheterna Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket föreslår i utredningen att regeringen via statliga forskningsfinansiärer utlyser medel för forskning inom skogsskötsel, skogsteknik och skoglig planering med inriktning mot att förbättra förutsättningarna för tillämpning av hyggesfria metoder.

Mer forskning gör inte ont. Det är dock lite ironiskt att säga att det saknas kunskap och behövs mer forskning på ett område där 20–150 år behövs för utvärdering, samtidigt som man föreslår konkreta åtgärdsmål som ska vara genomförda i närtid.

Svenskt skogsbruk skulle må bra av ett bättre samarbete mellan bransch, myndigheter och politiker. Det finns en gemensam ”fiende”, EU-kommissionen. Vi behöver hålla ihop i kampen för nya intäktsströmmar till skogsbruket och mot regler anpassade för centraleuropeiska förhållanden och drömmar om den nordiska kolsänkan.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades tisdag den 30 januari 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste