Avverkningsstopp på grund av artskydd ersätts bara i speciella fall

Skogsägare som inte får avverka skog på grund av artskyddsförordningens krav på hänsyn till fridlysta arter har normalt inte rätt till ersättning från staten. En sådan rätt finns endast under speciella omständigheter. Det konstaterar Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i en gemensam tolkning av en dom från Högsta domstolen.

I våras beslutade Högsta domstolen att ett skogsbolag som nekats avverkning av skog på egen fastighet på grund av artskydd hade rätt till ersättning av staten i just det fallet. Fallet kallades ”Tjäderspelet i Malsättra” och bakgrunden är att Skogsstyrelsen satte stopp för skogsbolaget att avverka cirka 22 hektar skog med motiveringen att området utgjorde en större tjäderspelplats och att avverkningen därmed var förbjuden enligt artskyddsförordningen. 

Skogsbolaget väckte talan mot staten och yrkade att staten var skyldig att ersätta den ekonomiska skada som bolaget lidit på grund av förbudet. Bolaget vann i både Mark- och miljödomstolen och i Mark- och miljööverdomstolen, där staten dömdes att ersätta skogsbolaget med cirka 3,3 miljoner kronor, vilket motsvarade fastighetens värdeminskning med ett tillägg på 25 procent. Staten överklagade domen till Högsta domstolen.

HD kom fram till att det inte finns några lagbestämmelser som garanterar markägaren ersättning i denna situation, men att speciella omständigheter kan göra att markägaren ändå kan ha rätt till ersättning från staten. 

Ny tolkning av domen

I en gemensam tolkning av domen skriver Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket: ”Detta kan vara fallet när begränsningen är så särskilt betungande att det inte framstår som rimligt att markägaren ensam tvingas ta de ekonomiska konsekvenserna av begränsningen”. 

I det aktuella fallet ansåg Högsta domstolen alltså att speciella omständigheter fanns och att skogsbolaget hade rätt till ersättning från staten för den skada som uppstått på grund av avverkningshindret. Begränsningen ansågs i detta fall ha berott på omständigheter som skogsbolaget inte hade kunnat påverka eller förutse. Avverkningshindret fick också en omfattande ekonomisk påverkan på bolaget, enligt HD, och motsvarade en värdeminskning på den aktuella fastigheten på drygt 2,8 miljoner kronor. Därmed bedömde HD att det inte var rimligt att bolaget ensamt skulle svara för den ekonomiska förlusten.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket konstaterar att skogsägare kan ha rätt till ersättning endast under speciella omständigheter, ”enligt allmänna principer och med hänvisning till regeringsformens skydd för äganderätten”. 

Sådana speciella omständigheter är till exempel att inskränkningen avsevärt har försvårat den pågående markanvändningen på fastigheten, att inskränkningen är så särskilt betungande för den enskilde att det inte framstår som rimligt att han eller hon ensam får ta de ekonomiska konsekvenserna eller att markägaren har sökt men nekats dispens enligt artskyddsförordningen.