Givetvis ska du motarbeta höga naturvärden i din skog

Snacka om att svära i kyrkan, men rubriken ljuger inte. Vill du bedriva ditt skogsbruk som företagare, med bibehållen äganderätt och brukningsrätt, så måste du hålla höga naturvärden borta från dina bestånd. Annars riskerar du att myndighets döda hand läggs över din näringsverksamhet. Så här kan vi inte ha det.

 

Egentligen räcker det inte längre att hålla höga naturvärden och känslan av orörd skog borta från dina bestånd. På senare år har brukningshinder tillkommit, vid till exempel inrapporterad observation av sällsynt fågel. Då kan brukningshinder dyka upp även i för myndigheten tidigare ointressanta bestånd.

När staten knackar på dörren och med veto-rätt vill stoppa din markanvändning, men tvekar i att ekonomiskt ersätta ingreppet i din näringsverksamhet, kan effekten bli dramatisk. Det handlar till exempel om plötslig oförmåga att betala räntor och amorteringar, omöjliggjorda investeringar och omöjliggjorda generationsskiften.

Din frihet som skogsföretagare är satt på undantag. Vi har mer skogsareal, högre virkesförråd men samhället är inte nöjt. Det ska ha mer.

Motiven låter bra, men kunskapen är låg och åtgärderna är ofta kontraproduktiva. Vi tappar biologisk mångfald, säger biologen samtidigt som hen driver på en politik som slår ut även den sista djurgården i bygden. Med ökad skogsplantering som följd.

Se på skogen! Det är ingen riktig skog, den är planterad, säger biologen och driver på en politik som gör att inte heller planterad skog utan unika naturvärden får brukas. Den ska ingå i EU:s kolsänkeplan och kompensera för europeisk naturgas och polsk koleldning.

Ja, där är vi inte än, men kanske snart.

Du kan minska risken för brukningshinder p g a höga naturvärden genom att bruka din skog så att de inte uppstår, men du kan inte skydda dig från den nya given, att din skog ska vara EU:s goda samvete, som kolsänka. Minskat skogsbruk kan bara netto-inlagra kol en kortare period, men hur mycket gladare blir du av att virkesuttaget kanske får normaliseras om några decennier?

Om nu EU:s miljöpolitik i Sverige kommer att tillämpas lika dumt som det verkar;

Hur ska skogsägarna förbereda sig?

Ska de i god tid före 2030 hugga den skog de behöver för kommande 10-, 20 eller 30-årsperioden?

Kan de lita på att staten ersätter de uteblivna avverkningarna, när svenska skogsbruket ska möjliggöra Kontinentaleuropas fortsatta fossila koldioxidutsläpp?

Vilket blir brytdatumet för när vi ska rapportera vårt virkesförråd/inbundna kol? Eller mäter staten det med flygfoto och sänder notis med besked till vårt användarkonto hos myndigheten?

Om dumheterna blir verklighet finns det skäl att tro att brytpunkten sätts bakåt i tiden. Det vore ju oansvarigt av myndigheten att möjliggöra för skogsägarna att hugga dessförinnan, för att till exempel undgå konkurs eller möjliggöra generationsskifte.

Hotet är reellt. Skogsägarna måste bli bättre på att få politiken att bli klokare. Extremt få skogsägare vill jobba för mindre naturvärden. Det är politiken som i realiteten skapar incitament mot de värden i skogen som de säger sig värna om.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades tisdag den 24 oktober 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste